Citat:
Ursprungligen postat av
Avd.9
PIANO-TANTEN !!
Här är mina svar på piano-tantens mail.
Den texten känns vinklad, och om hon hade intervjuat någon annan person typ arbetskamrat eller, så hade historien varit helt annorlunda, och vinklingen hade också varit annorlunda.
Här kommer fler exempel på förklaringar i texten.
Pappan hade i flera år en gång i veckan skjutsat sin dotter till pianolärarinnan för att hon skulle få lära sig att spela piano.
* Det tyder väll inte på att dom var instängda och isolerade, utan att dom hade intressen som dom utövade, precis som alla andra.
Hon gjorde stora framsteg i sitt pianospel. Hon tecknade vackert och hon såg detaljer i sin omgivning som andra inte gör trots att hon var så liten, berättar kvinnan för mig. Flickan var ett unikum.
* Troligtvis väldigt svårt att vara ett unikum och prestera så otroligt bra som hon gjorde, om hon levde under ett förtryck från sin far.
Då hade hon nog inte tyckt att det var kul, och genomgått lektionerna lite halvhjärtat.
Troligtvis var hon helt avslappnad.
"Piano-tanten” kan inte förstå hur en sådan glad, alert och begåvad flicka plötsligt kunde få diagnosen ”kroniskt trötthetssyndrom”. Det var ofattbart för henne.
Sista gången ”pianolärarinnan” träffade den 11-åriga flickan var i maj ifjol. ”Då var hon fullt frisk”,
* Det var ju runt Maj som föräldrarna upptäckte att hon hade liknande syndrom som sin syster.
Så innan Maj och flera år tillbaka var hon frisk som en nötkärna, och sen runt Maj så märkte föräldrarna att hon började bli sjuk. Och då slutade dom med pianolektionerna, för att prioritera annat. (typ en sjuk dotter, en sjuk fru, och en insjuknande fru)
Samtidigt fick pianolärarinnan veta att skolan och föräldrarna tillsammans planerade för den hemundervisning som NN skulle få från och med höstterminen 2017. Den fjortonåriga systern hade redan haft hemundervisning i tre år.
* Hoppsan ! Detta stämmer ju faktiskt.
Den 21 augusti ifjol hade ”pianolärarinnan” mejlkontakt med NN:s pappa för att få veta om det skulle bli några fortsatta pianolektioner men NN återupptog aldrig lektionerna. Pappan svarade att NN var sjuk och att hon inte skulle börja spela piano igen.
* Det låter väll rimligt, då frugan och båda döttrarna var sjuka (värst för den äldsta) och att dom hade hemundervisning pga av detta. Samtidigt skulle pappan sköta jobb, och ruljangs i hemmet.
Låter inte så konstigt att dom inte prioriterade pianolektioner just då.
”Pianolärarinnan” träffade den äldre systern vid ett tillfälle. Hon hade då följt med sin pappa och sin lillasyster till pianolektionen. Min källa uppfattade den äldre systern som tystlåten och dämpad. Hon var inte alls lika pigg och utåtriktad som lillasystern.
* Hon var sjuk i en odiagnostiserad, men trotts allt väldigt svår sjukdom, så tro fan att hon var tystlåten och dämpad. Fantastiskt att hon kunde följa med över huvud taget.
Min sageskvinna berättar att hon uppfattade att föräldrarna var mycket fästa vid sina döttrar, även om pappan verkade ha stort kontrollbehov när det gällde barnen. Den lilla flickan fick ofta tillrättavisningar eftersom pappan tyckte att dottern pratade för mycket.
*Väluppfostrad = Kan uppfattas som kontrollerande, av många vuxna. Pappan ville nog bara att barnen skulle sköta sig, och visa sin bästa sida när man är bland folk. Detta kan vissa se som kontrollerande. Jag ser det som god uppfostran.
Flickan tyckte heller inte om att öva pianospel i hemmet tillsammans med sin pappa eftersom han ”rättade henne hela tiden och blandade sig i hennes spel”. Det berättade flickan själv för sin pianolärarinna.
* Inga barn tycker att det är kul att träna med sina hemma med sina föräldrar. Hockeyföräldrar tvingar ungar att skott-träna, musikerföräldrar tvingar barnen att plinka skalorna upp och ner. Absolut inget konstigt med det. Barnen hatar tex att göra vanliga läxor med sina föräldrar.
Ändå uppfattade pianolärarinnan att föräldrarna var stolta över dotterns konstnärliga begåvning men att de tyckte att dottern var för mycket av en ”drömmare”.
* Alla föräldrar önskar väll att sitt barn var lite mera si, eller lite mera så.... inget speciellt.
”Pianolärarinnan” uppfattade inte att familjen hade några problem. Hon tyckte att både pappan och mamman var trevliga. Hon beskriver familjen som mycket ”kulturell”. De var en ”annorlunda” familj. Samtidigt var den yngsta dottern annorlunda än den övriga familjen. Medan familjen var ”kulturell” var lillflickan en ”konstnär”.
* Låter som en helt normalt fungerande akademisk familj.
Min källa berättar också att pappan, som var docent och biträdande professor i handelsjuridik vid Lunds universitet, redan som 16-årig hade kommit in på Kungliga Musikhögskolan i violin men att han hoppade av dessa studier. Det visar att även pappan var mycket musikbegåvad.
* Och det visar att han och dottern delade samma intresse, och att detta blev deras "grej" tillsammans. Det är så som många har det.
Det hade tidigare alltid varit han som körde dottern till pianolektionerna men under tre månader i slutet av 2016 och början av 2017 var det istället mamman som körde dottern till pianolektionerna.
* Ja, för det är då han har sin stora årliga konferens, och det kräver ju såklart otroligt mycket arbete.
Troligtvis behövde han prioritera detta under 3 månader, och då hoppade mamman i och skjutsade.
Det är väll inget konstigt med det.
När pappan kom tillbaka efter tre månader hade han förändrats, berättar ”pianolärarinnan”. Han, som redan tidigare varit smal, hade gått ner ytterligare minst 8-9 kg i vikt. Hans huvud var nu helt kalt och han ”var svart under ögonen”, berättar hon.
* Flint hade han sen flera år, mörk under ögonen pga allt jobb och för lite sömn under konferens-periorden, och vikt-raset för att han mådde dåligt och var deprimerad över familjesituationen.
Vem har inte mått såhär....
Hon trodde att han hade drabbats av någon sjukdom, kanske cancer, men hon ville inte fråga honom om detta.
* Kan absolut vara så att själv fått en sjukdom.
Detta behöver såklart inte stämma, men för att avdramatisera E.H blogg inlägg och intervjun med pianotanten, som bara träffade dottern 1 tim i veckan och som aldrig varit hemma hos dom, och som således inte vet ett skit. Så kanske det egentligen inte är värre än såhär.
Detta är bara ETT sätt att se på saken.
Det är ett universellt fenomen du pekar på och du har helt rätt. "Kontrollbehovet" är (såvitt man kan avgöra av detta) inget annat än en sits där pappans agens bryts mot omgivningens och omvärldens krav och familjemedlemmars ansatser till att pröva sina gränser etc.
Illustrativt är orden från/om flickan: "Flickan tyckte heller inte om att öva pianospel i hemmet tillsammans med sin pappa eftersom han ”rättade henne hela tiden och blandade sig i hennes spel”. Det berättade flickan själv för sin pianolärarinna."
Typiskt tolkning här förstås vore att förklara det omvänt: flickan vågar inte berätta för den auktoritativa lärarinnan att hon inte har övat och inte tycker det är så kul.
Vad som är sant vet i bästa fall en förälder som känner flickan eller en kurator efter många samtal.
Man kan inte lägga sådan vikt vid enskildheter som utomstående och föräldern kan inte tvinga barnet att känna si eller så inför musiken. Det kan finnas tusen rimliga anledningar att upphöra när barnet har fått känna på. Och barnet kan själv ha svårt att veta vad det vill och formulera det.
Som ex kan ju flickans övning i hemmet "isolera" henne långa perioder från en social samvaro med systern, samtidigt som det ev stör systern i vad hon gör. Föräldrarna lär ju velat ha prioritera familjedynamiken gemensamt, inte solitära aktiviteter var och en för sig.
Att propagera pianospelets allomfattande helbrägdagörande egenskaper kan ju timbetalda musiklärare göra. Det är väl bra för den som behöver spendera mycket tid själv, sittande still. Det passar inte alla alltid.
Samtidigt kan man förstås framföra misstanken att en ev. överstressad, cerebralt orienterad pappa med många ansvar lätt kan förlora lyhördheten för flickans utveckling och behov. Absolut. Och att detta kan leda till opersonlighet, vilket betyder att föräldern misstar sina behov för dotterns. Men det ska ju något mer till där ... Och det finns en förälder till.
