Citat:
Ursprungligen postat av
Kallix
Ja, hon slutar aldrig att förvåna. En vidrig människa. Jag lider med JMs mamma, enligt min åsikt är det som att hon får ett knivhugg till.
Jag tror att i JM:s förvridna värld så känner hon ett bottenlöst hat gentemot sin mamma. Hon lider verkligen av att inte mamman också dog vid överfallet.
Hat, avundsjuka och svartsjuka genomsyrar det mesta hon framfört om sin mamma och det var mycket av den varan i senaste 73-sidiga alstret.
Hon vill verkligen förödmjuka och hämnas på sin modern, som när hon var tvungen att skriva om pappans tidigare funderingar på skilsmässa och hur JM stöttat honom.
Även de sjuka funderingarna kring "fond i pappans namn" och "kokbok med pappas favoriter" känns som rena knivhuggen i hjärtat på Anki, förutom då det uppenbara, att JM ska framstå som den oskyldiga lilla pappas älskling.
På något vis så projicerar JM all skuld på sin mor. HON är den som är mest skyldig till att Johanna var tvungen att döda för pengar. JM försöker också få alla att tro att det är Anki som vänt alla emot henne, att det är hon som påverkat familjen, hur de vittnar, hur de tänker om henne.
Varför är det så?
AM är nog den i familjen som allra tidigast avslöjat JM. Hon har sett igenom henne och inte låtit sig manipuleras. Hon har varit rakryggad, stått emot tjat och lögner, vågat vara rak och sagt ifrån.
Sagt precis vad hon tyckt om beteendet. Hon har vågat säga STOPP till Johanna.
Det värsta en så narcissistisk och psykopatisk person kan få höra - stopp, det räcker nu.
Och ett sådant jobb som JM lagt ner på att linda pappan runt sitt lillfinger, så att pengarna skulle flyta in. Och allt detta förstörde då hennes mor, när hon fick Göran på "sin sida", d.v.s när han vågade inse sanningen om sin dotter.
Och nu sitter den sura, självömkande Johanna och tycker att allt är hur orättvist som helst.
Inga som helst skuldkänslor över sina mord utan hatet mot mamman blir bara djupare och djupare.
JM kan inte släppa tankarna på att "bara inte mamma gjort si eller så", då hade allt varit annorlunda.
För inget alls är ju hennes eget fel.