Citat:
Ursprungligen postat av
Kumabjorn
Håll i hatten, på dessa två punkter är jag beredd att ge SS rätt, eller åtminstone nästan rätt. Låt oss börja med 1:an. Ifall DFRK är säkra på att USA tänker anfalla..., jag är nog beredd att gå steget längre, ifall DFRK tror eller misstänker att USA har sådana intentioner så måste de själva attackera först eftersom ett massivt amerikanskt angrepp snabbt skulle göra dem oförmögna till motåtgärder. Deras strategiska styrka ligger i att de kan verkställa ett hot plockas den möjligheten bort saknar de också totalt en strategi.
Om vi då tar 2:an så tycker jag nog också att den bedömningen är helt riktig, DFRK har två väldigt strategiska mål som måste totalelimineras i en första attackvåg, Kadena flygbas på Okinawa och Anderson flygbas på Guam. Fiendens ögon och öron är hans viktigaste organ. Men sedan skiljer sig SS och jag nog i konsekvensutredningen av ett sådant beslut.
Hur många av er har någonsin inhandlat en produkt märkt "Made in DPRK" och förundrats av den precision, den yrkesstolthet och den genuina kvalité som produkten utstrålar? Det var likadant med sovjetiska produkter och kinesiska innan de ekonomiskt blev kapitalister. Undantaget var väl DDR, där fanns i all den kommunistiska fatalismen trots allt ett slags tysk heder och stolthet. Själv hade jag en el-visp därifrån för att den kostade hälften av en från Philips eller Bosch (fattig student) och den fungerade i 25 år problemfritt. Min poäng är att det är en sak att skjuta upp en distansrobot, en helt annan att träffa det mål man avser. Såväl Okinawa som Guam är små mål, att skjuta över eller landa kort är således inget misslyckande, det är en realitet.
Undantaget från det här skulle vara ifall Iran har varit villigt att dela med sig av sin styrteknik då de har visat upp mer träffsäkra robotar. Men har DFRK verkligen råd att betala för sådan teknologi? I så fall, skulle inte Iran omedelbart utgöra ett sekundärt mål för de amerikanska styrkorna? Är de villiga att löpa den risken? Vad tror ni andra?
Jag förstår hur Du tänker, men, vissa kriterier måste ju först vara uppfyllda, om Nordkorea skall fatta beslutet att attackera först och dessutom ha tillräckligt på fötterna för att göra det. Dessutom är Nordkoreas agerande mycket inkonsekvent och motsägelsefullt, vilket kan tyda på "Mycket snack men liten verkstad". Dom uppvisar en taktisk logik som haltar betydligt, och inte gör strategin speciellt trovärdig heller.
1. På vilka grunder, dvs, vad måste USA/Sydkorea/Japan göra, konkret, för att Nordkorea skall vara "Säkra" på, att dom, de facto kommer att bli angripna? Räcker inte "Hoten" och de massiva trupper som står klara 24/7 i regionen, inklusive åtminstone 1 st u-båt, som ensam kan förgöra Nordkorea på 20 minuter?
2. Alldeles oavsett om "Styrteknik" tillhandahållits av Iran eller någon annan, så har man inte gjort det allra viktigaste och essentiella, för att kunna träffa målen med precision, nämligen ta fram de korrekta tabeller man måste ha.
För att kunna göra dessa tabeller, måste man göra massvis av testuppskjutningar, många, många fler än de man gjort hittills.
HALTANDE LOGIK
Nordkorea är ju "Hotade" och krigsberedda, hela tiden, säger dom, och ser ju allt som USA och Sydkorea gör och har gjort, som "Krigsförklaringar". Varför har dom inte redan "Pre-Attackerat" i så fall?
Vilka ytterligare "Bevis", måste så att säga, kunna anföras av Nordkorea, för att "Försvara" en "Pre-Atttack"? Helt säkra kan dom ju först vara, då det poppar upp några missiler från attack u-båtarna utanför Nordkorea eller ett antal F-35 attackerar mot mål inne i Nordkorea, exempelvis.
Nordkoreas retorik hittills, har ju varit tydlig och klar, "Vi måste ha kärnvapen i avskräckande syfte och självförsvar", "Attackerar USA/Sydkorea/Japan" så kommer vi att ödelägga USA ända till Washington D.C. etc etc. Men vi kommer bara använda dessa om vi blir attackerade.
Retorik - logik - strategi går inte ihop. Tyder på vadå? Oklar labil agenda? Vacklande ledning? Mycket snack och liten verkstad? Slut på resurser? You name it.......... Helt klart är att Kim i varje fall måste upprätthålla spelet för att säkra sin och den kriminella regimen.
______________
Om vi analyserar det faktiska läget och de diplomatiska dialoger och förutsättningar som finns idag:
FÖRHOPPNINGAR OCH FÖRHANDLINGAR
OS skall alltså vara "Patentlösningen" och "Förlossningen", som skall resultera i ett fredsavtal och fred Koreahalvön, och eventuellt ett enande som innebär "Ett Korea - en flagga - en statsledning - en konstitution". Hur skall detta kunna bli verklighet efter OS, då livet går vidare i Nordkorea som vanligt samtidigt som Du läser detta, nämligen:
Utvecklingen av missiler fortsätter varje dag, med målsättningen att ICBM:s skall nå USA.
Tusentals människor lider i våra dagars koncentrationsläger och fängelser.
Människor på landsbygden och småstäder svälter och fortsätter vara undernärda.
Dessa fakta och det problemet, kan inte ett OS evenemang sätta stopp för.
Problemet heter KIM OCH REGIMEN I NORDKOREA.
Det enda som kan lösa problemet, är ett regimskifte dvs Kim och regimen måste upphöra att existera.
Historien upprepar sig bara annars, "Lite eftergifter" som nu sker, i form av OS deltagande, i tron att, en gradvis och ärlig "Normalisering", med en blomstrande framtid och integrering i internationella ekonomiska systemen är vad Nordkorea också vill. Detta kommer aldrig att ske, och är helt orealistiskt, eftersom Kim i själva verket är livrädd för den utvecklingen.
En regim som legitimerar sitt totalitära styre, genom avgudadyrkan av Kimfamiljen och där dessa ses som enda beskyddare från "Inbillade yttre hot". Skulle Nordkorea blomstra och kontakten med och tillgången till västlig info och utbyte öka, kommer krafter igång, som Kim regimen inte kan kontrollera, vilket omöjliggör en fortsättning av det totalitära styret.
ENDA VÄGEN TILL FRED ÄR ATT KIM MÅSTE BORT
Konklusion, Kim har ingen plats i ett fritt och öppet Nordkorea, och han är väl medveten om att en fundamental förändring/transformering av Nordkorea, är mycket farligt. Däremot är han mycket intresserad av att hela tiden förstärka sina kärnvapen, då dessa ger honom möjlighet att diktera förutsättningar för diskussioner och förhandlingar om hjälp, mot att upphöra med provokationer.
Om Kim blir kvar som diktator, så fortsätter bara, förtrycket av befolkningen och hot om ömsesidig förintelse, kvarstår på dagordningen, och någon riktig "Fred" blir det därigenom aldrig.
Enda vägen till riktig fred och utveckling av Koreahalvön, är att Kim och regimen försvinner.
Jag menar inte att detta skall göras med våld eller krig. Idag är det rätta medlet PsyOps. Att intensivt överösa Nordkorea med information - information och återigen information och fortsatta hårda sanktioner, mycket hårda. Samtidigt som signaler måste fram till "Eliten" att vid ett eventuellt regimskifte, kommer "Amnesti" att ges de som underlättar kärnvapenavvecklingen och regimskiftet.
Det enda som väntar Kim, är möjligtvis en rättvis rättegång i Haag.
_____________
Passus: Angående DDR:s hållbara "Elvispar". Det var rätt så väl förspänt för kommunisterna, då halva det Tyska ingenjörstekniska och industriella kunnandet fanns på östra sidan. Carl-Zeiss Jena - EMW (Eisenacher Motoren Werke) (BMW i Bayern) - Glashütte (världens finaste ur och finmekaniska mekka) - Meissen Porzelan - Tryck och grafisk maskinindustri - mm mm. Synd bara att alla dessa blev V.E.B = Volks Eigene Betriebe, vilket hämmade utvecklingen markant.