Citat:
Ursprungligen postat av
Yinool0401
Jag har anmält den här tråden till den bästa tråden 2017.
Iofs är tråden inte från 2017, men den förtjänar trots allt.
Bästa tråden för att kämparna aldrig ger upp även fast det gått mer än 10år.
Att det är en sammankomst på gång för privatspanarna ev. tillsammans med polisen.
Många bra hjärnor som gett sid den på att lösa fallet
(FB) Det ouppklarade dubbelmordet i Linköping 2004, kvinna och 8-åring knivhuggna
Vad kul, och stor eloge till er som ska träffas. Hade gärna deltagit om jag inte hade bott så långt ifrån. Om inte Staaf dyker upp är det väl bara att ringa in ett hett tips om att ni sett någon med en ärrad högerhand, så lär han komma farande med blåljusen på.
En reflektion kring Ulricehamn-fallet bara. En till synes ”vanlig” ung man som inte stack ut på något särskilt sätt utan var social och som dessutom inte betedde sig avvikande efter att han mördat (vilket i sin tur tyder på en grov psykisk störning?), tycks ha (lust)mördat på måfå, inte verkar ha haft behov av att erkänna mordet för någon, och som inte hade ett kriminellt förflutet.
Känns som att polisen hade tur som lyckades hitta honom, och att det berodde på att Ulricehamn är en såpass liten stad och att han var skriven där. Det hade räckt med att han varit inneboende och inte skriven där så hade mordet förmodligen blivit olöst, för att döma av prioritetsordningen i masstopsningen så verkar han inte direkt ha varit prio ett.
Nu är Linköpingsfallet annorlunda, inte bara utredningsmässigt i det att Linköping är en betydligt större stad och dessutom en universitetsstad där polisen måste göra snävare urvalsgrupper för sina masstopsningar, men Linköpingsfallet är dessutom betydligt blodigare, är ett dubbelmord och där ena offret dessutom är ett barn. Ulricehamnsfallet kan iallafall tjäna som en påminnelse om att allt inte är så svartvitt. Det finns en gråzon mellan den psykiskt störda gärningsmannen som hör röster och irrar runt på mordplatsen efter att han mördat, och den rationella torpeden som är ute på ett mission, genomför det och sen drar långt därifrån.
Tror att vi i det extroverta sociala mediaklimat som råder har en övertro på att folk som gör sånt här nödvändigtvis berättar det för någon, att hemligheter är för tunga för en ensam att bära på och folk därför måste veta, osv.