På min tid var stökiga killar i klass med "Jocke med kniven" - de hade ETT problem

Så var de grabbarna: Astrid Lindgrens "Jocke med kniven", den där grabben på drift, den långhåriga hårdrockaren som slogs på helgen och drack folköl, den där grabben som senare lyftes upp i livet av fd strulputten-Benke eller bullbakande Bettan som var föreståndare på fritidsgården. Det var mycket enklare med grabbarna på drift då. Några närvarande vuxna, lite "Sunkist" och bulla, VHS-film på fredag och tryckare med en söt tjej under disko-lamporna, det skapade underverk på några månader. Grabbarna blev män för livet.

De grabbarna hade oftast bara ett enda problem medans dagens grabbar har många. Dagens grabbar är som levande hologram av olika identiteter som lever sitt liv i cyberrymden. När det sker ett brott i vårt samhälle brukar jag titta på (GM/BO) facebook-länkarna som kommer upp här på flashback och det är bara pengar, knark, kläder, bilar, vapen, perversa bling-bling och subkulturella referenser som går djupare hos de här grabbarna än vad någon Volvo740-Benke på en fritidsgård skulle kunna nå. Dessa grabbar lever i en mental sfär med en kultur som är samhällsomspännande genom olika sociala medier. De har nära till killar med pengar, bilar och brudar och de kommer med i den matchen. Månaderna finns inte för att fritidsgården ska kunna gå in med filmer, bullar, diskotek och tv-spel och skapa nya vägar.

Hur sjutton ska Benke och Ulla nå de här grabbarna?

Bjuda på droger ist för saft o bulle.

Faktiskt mycket insiktsfullt skrivet då jag uppnått den värdiga åldern av 54 år så förstår jag precis vad du menar möjligheterna att påverka ungdomar på glid tillhör en av de få saker som man helt säkert kan säga var bättre förr .

Stor invandring med få förebilder.

Jag vet inte hur gammal TS är men något jag slås av är hur lite det har ändrats de tjugo år jag kan blicka mot. Förutom att man inte dödade varandra förr. Det var stort med en skjutning och liksom ovanligt att ha någon ytlig bekant någon försökt knäppa. Men visst fan fanns vapen eller snarare knivar främst. Man såg ut som en jävla julgran och var helt medieinspirerad.

Skillnaden är att de här ungarna idag har våldsamma bakgrunder, föräldrar utan kapacitet och utbildning, inga förebilder en syn på Sverige och svenskarna som rasistiska motståndare som inte vill ha dem, tillgång till vapen och en mentalitet som kommer förstöra livet i flera generationer av dem om de överlever tillräckligt länge för att skaffa barn. Vi snackar generationer av utanförskap pga vad ungarna väljer idag. Läste någonstans att det handlade om att de äldre inte skött småbröderna men knarkare är knarkare och när de vuxit upp för att utvecklas lite vuxet, är deras hjärnor präglade av umgänget, reglerna och skadat av missbruk.

Jag är en vek eller snarare oseriöst gapig kort liten brud men de här raderna var mitt motto. I was raised to never follow after no man, to be my own man to die by my own hand. Taget ur https://m.youtube.com/watch?v=BaCWwSDZXn0 och jag är så långt från en gangsterbrud man kan komma. Men ungar är ungar.

De måste plockas tidigt ur sina våldsamma förhållanden. Stressen har hela systemet på och omgivningen skapar gemensamma normer.

Sedan. Jag vet vilka jävla konstigheter Soc pysslade med gällande mig och sådant skulle aldrig funka på kriminella, alltså de skulle aldrig gå på mötena och om socionomerna höll sina konstigheter oavbrutet kan jag säga att de skulle bli tvungna att sätta in metalldetektorer på varenda Socialkontor. Många jobbar ju fortfarande och många andra idealister som paragrafryttare som enbart förvränger, tvingar på egna tolkningar och så vidare. Klart samhället inte klarar problemen.

Ja, på vår tid var inte idealet att man skulle bli en livslevande idé. Visst fostrades man av andra och tog lärdom av de äldre och mer erfarna men målet var aldrig att bli en idé såsom dagens ungdomar med kräm insprutat i läpparna eller med våldsdriven respekt inpräntat i medvetandet. Snubbarna och kärringarna på fritidsgårdarna var mammor och pappor som visade kärlek med små medel då de själva kom med enkla medel från enkla förhållanden. De hade bara drömmen om ovillkorlig kärlek i sina hjärtan som ideal. Diskotekslampans blinkande var som en artificiell puls som symboliserade drömmen av en naturlig och ovillkorlig kärlek.


Om ungdomarna kommer från hem som inte lägger något värde i ovillkorlig kärlek är det rätt kört från allra första början oavsett hur mycket pengaresurser eller kanelbullar vi pumpar in. Majoriteten av MENA-familjerna som kommit hit är byggda på äktenskapskonstellationer där släkten eller klanen dikterat vem mannen och kvinnan ska gifta sig med för att behålla släktens eller familjens heder. Vår ovillkorliga kärlek finns inte i MENA-kulturerna. Det är där en konflikt uppstår och Benke eller Bettan kan inte hjälpa till då de vill erbjuda kärlek på ett helt annat sätt. Den kontext av problem du redovisar visar hur oerhörd komplex situationen är, det är bortom fritidsgårdar och skolor, vi pratar med våra mätstickors normer livslång psykiatrisk terapi och generationer av förändring där deras normer ersätts av våra normer. Det kommer aldrig att ske därför de som styr detta land har bestämt sig för att våra Benke och Bettan normer är precis lika mycket värda som MENA-normerna trots att de är totala motsatser och har inga likheter. Det är totalkört.

Vi skulle kunna presentera femtio psykologer med 2.0 på högskoleprovet som grundläggande merit för sin studiebakgrund och inte en enda av dem skulle kunna hjälpa ett enda MENA-it barn. Soc-galningarna eller handläggarna på Arbetsförmedlingen är helt ute ur matchen. De har noll koll och i händerna har de futila verktyg de inte förstår ens själva.

Lasse på hörnet som alltid hade t-shirt på sig oavsett väderlek, oftast med ett sexpack i handen, och nya Aktuell Rapport i andra handen.. Han var jag rädd för

Intressant ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

Till att börja med tror jag inte att grabbar förr hade ett problem. Tyvärr hade de nog, som idag, massa problem som genom åren ackumuleras till en röra som resulterar i katastrofalt beteende mot andra och de själva. Som lärare förväntas med idag delvis hantera sådana här problem av social karaktär. Många anser att det inte borde vara lärarens domän men jag är inte en av de.

Så vad är lösningen kan man fråga sig. Tyvärr finns det inget patenterat, inte en lösning utan i de flesta fall är det en fråga om individanpassade insatser. Så klyschigt som det låter så är det sant.

Jag återkommer lite senare med en nyanserad bild av orsaker och åtgärder i den här frågan.