Citat:
Ursprungligen postat av
Koppykatt
Men nej, det ser ju ut att vara precis tvärtom. Det som framkommer är att man till stor del sökt sig till alternativa vårdmetoder, ljusterapi, obskyra institut i Tyskland , Belgien. Varför då kan man fråga sig?
Varför framkommer inget om hemsjukvård, behandlingsscheman, vårdplanering mm vad gäller barnen?
Man nämner från SKOLAN ang hemundervisningen, varför uttalar sig ingen från sjukvården nu när det ändå talas om denna mystiska form av kroniska tröttheten i media?
Det är ju alllvarligt och anmärkningsvärt.
Sannolikt har föräldrarna svävat iväg på kvacksalvarbron just för att man inte kunnat acceptera den vedertagna sjukvården, det ligger nära till hands att misstänka att de med tiden som de kanske framhärdat med vård för döttrarna blivit sjukvårdshaverister och att ingenting eller lite som vedertagen läkarvård erbjudits har de tagit emot då de ansett sig fel bemötta, inte tagna på allvar, inte mött tillräckligt professionella osv, och därför tagit vården i egna händer. Bättre hade då varit om de anmält vården, så att rättsprocess och apparat gått igång, då hade förmodligen mycket uppdagats ikring påstådda symtom och tillstånd. Dessutom, ingen av föräldrarna som sökt psykvård.
Att inget avv detta gjorts, att kontakt med vanliga sjukvården inte existerat enligt gängse vårdplanering är varningstecken och kan vara starka indikationer på ett sekteristiskt förhållningssätt.
HÄR HAR SAMHÄLLET BRUSTIT ! HÄR BORDE OROSANMÄLAN FRÅN HÖGER O VÄNSTER RAMLAT IN FRÅN DE SOM HAFT MEST ATT GÖRA MED FAMILJEN, DVS SKOLAN OCH ANHÖRIGA TILL
SOCIAL OMSORG, SOCIALNÄMND.
Jag håller med dig om att samhället har brustit men tyvärr känner jag ett par lärare och fritidspedagoger och tyvärr är det så att många går till sina jobb helt utan intresse av även inom socialnämnd tyvärr vaknar alla slappa stolpskott bara till liv när en tragedi händer, på min tid i skolan 90-talet då fanns det lärare som faktiskt brydde sig men idag big NONO andelen som har intresse är väldigt liten i dessa yrken handlar om att ha en dräglig vardag och sen är många nöjda över sin situation.
Man skulle ställt högre krav på alla som jobbar i och runt barn och inte anställt vem som helst och vad jag vet så har ingen gjort något vettigt uttalande från kommunens sida.
Och jag är övertygad om att man som granne alternativt förälder till tösernas klasskamrater märker om något inte är som det skall men det är klart att det är väl ingen som har den förmågan då de har fullt upp med dina egna liv och att de ska vara så perfekta så möjligt.
Vad hände med tiden då vi brydde oss om varandra egentligen känns som ett minne blott....
