Håller inte med, tycker det är viktigt för att förstå föräldrarnas motiv.
Vi äger inte våra barn, utan ansvarar juridiskt och för att de blir sedda och hörda, får mat, fostran, tak över huvudet, kärlek, glädje, skydd och "redskap" för att hantera framtiden.
Barnens okränkbarhet kommer först.
Föräldrarna skulle ringt 112 och blivit inlagda på psyket.
Barmhärtighetsmord är ett tramsbegrepp. Vi ska alla dö. "Obotlig sjukdom" och "döende" rättfärdigar absolut ingenting. Att vara sjuk eller döende kräver tvärtom extra omsorger och respekt från anhörigas sida.
Mord är mord, och än värre när det är föräldrar som mördar sina egna barn. Det är knappt ens relevant att de själva begått självmord samtidigt.
Ja men om du resonerar så så kvittar det ju för oss (allmänheten) att veta vilken diagnos barnen har.
VI är nyfikna och vill veta, men har egentligen inget med det att göra - angående din andra kommentar kring diagnos.
Håller inte med, tycker det är viktigt för att förstå föräldrarnas motiv.
Motivet har väl redan redovisats?
”Anledningen som beskrivs i brevet var att de inte såg någon livskvalitet eller framtid på grund av sina döttrars sjukdomssituation. Brevet var undertecknat av båda föräldrarna”, skriver polisen på sin hemsida.
Anledning = Motiv
Det framgår dock inte av det polisen redovisar vems/vilkas livskvalitet som avses. Avskedsbrevet var förmodligen främst avsett för mycket nära vänner och anhöriga. Vad kreti och pleti skriver på Flashback var nog ett marginellt bekymmer när föräldrarna skrev under brevet.
Tror du har rätt där, de var nog högst medvetna om det felaktiga och brottsliga att ta livet av sina egna barn, kan inte förstå det. Läste en artikel nu på Sydsvenskan, (betalartikel) kan kopiera in den som är intressant att läsa.
"Docent Krister Boman har ägnat en stor del av sin yrkesverksamhet åt att arbeta med och forska om föräldrar till barn som drabbas av mycket svåra eller livshotande sjukdomar. – Fler av av de jag mött har barn med en obotlig eller dödlig sjukdom. Men ingen av de hundratals föräldrar jag träffat genom åren har tagit sitt eget eller sina barns liv, säger han. "
Bra artikel, tack!! Obegripligt är ordet. Annars brukar ett svårt sjukt barn snarare ta fram det bästa hos en förälder.
Tja, om det var ME, som det verkar vara, är det absolut relevant om det bekräftas.
Det kan leda till större förståelse för sjukdomen som i sin värsta form kan orsaka svårt lidande.
Finns väldigt många i Sverige som lider av ME och bemöts av fördomar - vilket inte minst den här tråden visar. "Kronisk trötthet" är oerhört missvisande, när det i värsta fall kan handla om komaliknande och samtidigt smärtsamt tillstånd.
Visst som anhörig till mer än en ME-drabbad så är det en sjukdom som bemöts med misstro mm. Och forskning på det skulle behöva ske. JAG tror personligen det finns något genetiskt med det MEN det ger inte barnen upprättelse att VI får reda på deras diagnos. Och inte egentligen en förklaring till motivet. För vi lär itne få veta HUR illa det stod till med tjejerna då familjen verkar varit väldigt privat. Och kanske inte ens berättat allt för anhöriga och vänner.
Och det är inte diagnosen som så som gjort att föräldrarna begått mordet utan ATT barnen är så sjuka at föräldrarna uppfattade det som hopplöst och utan livskvalitet.
”Anledningen som beskrivs i brevet var att de inte såg någon livskvalitet eller framtid på grund av sina döttrars sjukdomssituation. Brevet var undertecknat av båda föräldrarna”, skriver polisen på sin hemsida.
Anledning = Motiv
Det framgår dock inte av det polisen redovisar vems/vilkas livskvalitet som avses. Avskedsbrevet var förmodligen främst avsett för mycket nära vänner och anhöriga. Vad kreti och pleti skriver på Flashback var nog ett marginellt bekymmer när föräldrarna skrev under brevet.
Tja, med det resonemanget behövs ju ingen kriminologi. Dvs om även de mest svårbegripliga brotten förblir mysterier och hemligheter, då lär vi oss platt intet av dem och därför blir dessa flickors död –*mördarföräldrarna skiner jag i –*helt meningslösa.
Tänk om båda barnen led av posttraumatisk stress? Orsaken kan vara att båda föräldrarna var narcissister som kanske hånade och hotade barnen, men på ytan beskrev sig som synnerligen omtänksamma...
Vid posttraumatiskt stressyndrom blir man överkänslig för ljus, ljud, intryck. Exakt det som flickorna led av i skolan...
Tror du har rätt där, de var nog högst medvetna om det felaktiga och brottsliga att ta livet av sina egna barn, kan inte förstå det. Läste en artikel nu på Sydsvenskan, (betalartikel) kan kopiera in den som är intressant att läsa.
"Docent Krister Boman har ägnat en stor del av sin yrkesverksamhet åt att arbeta med och forska om föräldrar till barn som drabbas av mycket svåra eller livshotande sjukdomar. – Fler av av de jag mött har barn med en obotlig eller dödlig sjukdom. Men ingen av de hundratals föräldrar jag träffat genom åren har tagit sitt eget eller sina barns liv, säger han.
I villan i Bjärred fann polisen fyra döda kroppar. Där fanns också ett brev, undertecknat av bägge föräldrarna. Där skriver de att skälet till mordet på döttrarna och att de tog sina egna liv: de såg ingen framtid eller livskvalitet på grund av flickornas svåra sjukdom.
Krister Boman har varit verksam som psykolog vid Karolinska sjukhuset. Han har också forskat kring föräldrars krisreaktioner och stödbehov när deras barn drabbas av svår sjukdom, framför allt cancer.
– Det innebär omedelbart en chock, något enormt svårt, och utlöser en obeskrivbar kris för en förälder när ett barn drabbas av en svår, kanske dödlig sjukdom. Det är klart.
– Men att man därför, när sjukdomen inte går att hejda, skulle föregripa det slutliga traumat genom att ta livet av barnet och sig själv är något väldigt udda och i första hand obegripligt, säger Krister Boman.
Idag forskar Krister Boman kring familjer och vuxna som överlevt svår sjukdom, som hjärntumörer.
– I samband med barnens sjukdom har alla familjer genomgått en stor ovisshet om framtiden. Ibland har man tvingats leva med vetskapen om att sjukdomen inte kan botas, utan leda till döden, eller att överlevnaden sker till priset av bestående svåra men eller handikapp.
Men det går att ta sig genom, och det behövs hjälp utifrån i någon form."
"Åke Iwar är krispsykolog med lång erfarenhet av att jobba med människors svåra trauman och depressioner. Men han har också personliga erfarenheter av att hamna i djup kris, när hans fru och dotter försvann i tsunamin i Thailand 2004.
Krisreaktionerna i en familj med svårt sjuka barn går att förklara. Men att förstå är inte att acceptera. Detta måste kallas mord och inget annat, understryker Åke Iwar.
– Någon har tagit på sig ansvaret för andras liv, i det här fallet barnens liv.
Svår sjukdom i familjen kan driva personer längre och längre in i en återvändsgränd, där de till slut inte ser några utvägar. Följden blir ångest och depression. I något läge blir allt svart.
– Prognoser kan upplevas som hopplösa, och tyngre och tyngre för föräldrarna att hantera. Vanligtvis handlar det då om dödliga sjukdomar, säger Åke Iwar, som idag är verksam i Helsingborg.
Föräldrarna i Bjärred kan till och med ha upplevt det som barmhärtighet att ta sina egna och barnens liv.
– Men det är en lång vandring under flera år, ingen impulshandling.
– Om det stämmer att ett barn var sjukt och det andra barnet började få samma symptom, så förvärrar det livssituationen. Det är en lång rad känslomässiga beslut, säger Åke Iwar."
"Det finns bara ett fåtal vetenskapliga studier som undersöker sambanden mellan dessa två typer av våld. Läkaren Henrik Lysell har gjort en av dem. I sin doktorsavhandling vid Karolinska Institutet, som kom häromåret, har han granskat samtliga fall i Sverige under de senaste 35 åren där en förälder dödar sitt barn. Filicid, kallas brottet.
• Mellan 1973 och 2008 inträffade 151 fall av filicid i Sverige. (Det kan jämföras med 3 979 andra mord under samma period.)
• Sammanlagt dödades 184 barn av en förälder under dessa trettiofem år.
• I nästan hälften av fallen (42,4 procent) tog förövaren sitt eget liv efteråt.
• I 54 procent av fallen utfördes mordet av fadern, i 46 procent av modern. Därmed skiljer sig denna typ av mord markant från andra, där männen står för den helt övervägande delen av det dödliga våldet.
Vad får en förälder att döda sitt eget barn? Frågan är inte lätt att svara på, understryker forskaren.
För det första är fallen så pass få. För det andra finns det ofta ingen överlevande som kan berätta. Och den statistik som finns över mord, självmord, diagnoser, sjukvård, dödsorsaker med mera innehåller inga orsakssamband, inga motiv för gärningen.
Däremot kan man se om någon riskfaktor förekommer oftare i en grupp än i en annan. Och när Henrik Lysell analyserade data om trettiofem års barnamördare i Sverige fann han tre faktorer som förekom oftare än i andra grupper.
1. Psykisk sjukdom
Var fjärde förövare i undersökningen hade fått psykiatrisk vård under tiden före brottet.
– Detta är helt klart en betydande riskfaktor. Vi talar om en allvarlig psykisk störning, som en psykossjukdom eller en depression som är så svår att den kräver inneliggande vård, säger Henrik Lysell.
2. Tidigare självmordsförsök
Var sjunde förövare hade någon gång tidigare försökt ta sitt liv. Även detta är alltså en riskfaktor som är extra tydlig i gruppen.
3. Tidigare våldsbrott
Ett redan förut våldsamt beteende är inte ovanligt bland dem som dödar sin familj. En av sju hade tidigare dömts för våldsbrott. Det är en komplicerad kedja av orsaker som leder fram till att en person mördar sin partner och sina barn, understryker Henrik Lysell."
Tack så hjärtligt för den texten! Mycket intressant. Psykisk sjukdom, självmordsförsök och våldsbrott. Men inga uppgifter om något annat fall där föräldrarna dödat sina barn i samförstånd och därefter tagit sina egna liv.
För dom anhöriga bland annat så att dom slipper alla spekulationer som baseras på osanning, i och med att händelsen fått så stort gehör. Men jag tror också det är bra för allmänheten att komma så nära sanningen som möjligt.
De närmast anhöriga vet eller har säkert redan fått veta, det betyder inte att resten av Sverige ska eller bör veta....
Hur skulle mannen kunnat tvinga till påskrift om mamman var emot? Kvinnan skulle bara vinna på att inte skriva på om hon var emot. Antingen överväger mannen att inte genomföra det om det ser ut som att han är ensam mördare och alla överlever eller så blir slutresultatet detsamma, dvs alla dör (men med endast mannens påskrift).
Mamman var pådrivande.
När hon övertygat Oskar, så skrev båda på.
Gemensamt.