Citat:
Ursprungligen postat av
charkoal
Blåser kappan?
Ditt inlägg ”
Man behöver inte lida av en DÖDLIG sjukdom för att situationen skall vara hopplös. De kan ha ansett att någon större glädje av livet inte kommer familjen till del. Själv vet jag att livsglädje har med en själv att göra. Den kommer inifrån. Fadern kände kanske inte nån livsglädje längre. Han såg hur döttrarna mådde pga sin situation - att alltid vara trötta, att bara ha små glimtar av glädje. Om knappt alls. Han kanske hade en idé vad de led av, läste på, och trodde sig begripa att detta går bara utför. Varför då inte bespara familjen enorm livssorg under många år framåt?”
Man äger inte en annan människa. Man släcker inte en annan människas liv, framförallt inte ett barns.
Ingen vet hur barnen skulle må om en tid framöver. Barnen hade goda studieresultat och hängde med i undervisningen. Hur kunde de göra det om de var så illa däran? Lärare besökte regelbundet och borde larmat om de såg att allt var på väg att rämna. Några iakttagelser vi läst var bland annat att barnen stojade i poolen i somras, minsta flickan var ute och handlade i mellandagarna osv , naturligtvis finns det mycket fler liknande iakttagelser vilket säkert tiden kommer utvisa.
Jag tror inte det var barnen som upplevde att de inte hade någon livskvalitet - det var föräldrarna. De kanske kände en hopplöshet i livet beroende på helt andra orsaker