Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Exakt, en oförrätt. Man uttrycker sig inte så om någon eller flera är sjuka. Eller? Tror att något hänt på jobbet som gjorde att han verkligen inte planerade att återgå eller arrangera konferensen. Han jobbskolkade under hösten, uteblev från saker, enligt en kollega.

Han gick hem för att något hänt där och skyllde på familjen. Han tog sedan med sig familjen i döden... kanske metoo-relaterat ändå, ovanpå allt annat? Eller otrohet... det är väl det enda som kan utlösa så starka känslor hos vissa att de är beredda att göra vad som helst för att straffa, om de är narcissister?

Edit: Om det nu inte är så att han planterat en historia hos kollegan för att de ska tycka synd om honom och där han kallblodigt faktiskt planerar att ta livet av sin familj och ha något att falla tillbaka på som rättfärdigar det.

Visst, man kan säga att hemundervisning i hemmet anordnat på egen hand efter 2011 inte är tänkt att existera. Jag har sett en del överklaganden som avslagits, men du kanske har något exempel där det godtagits?

Skärpningen gäller även att hemundervisning ytterst restriktivt kan beviljas givet att alla förutsättningar är uppfyllda, varav en är att sjukdom skall styrkas med läkarintyg (diagnos).

Det gällde varje barn.

8000+ inlägg och ingen sammanfattning. Någon som läst allt, är insatt och pallar skriva ihop en sammanfattning som MOD kanske kan spika fast i trådstarten? Tack på förhand i så fall! Jag är nyfiken.

Du menar att du missat eutanasimaffian i tråden, som inte bara förstår, utan menar att i vissa lägen är det helt ok att låta sjuka dö, även barn. Självklart pratas det inte om att barnen blir dödade utan om att de "får frid" och liknande. Barmhärtig förälder, som en uppoffring typ. Du borde verkligen läsa hela tråden grundligt, vet inte varför du ens tyckte den var intressant, men strunt samma. Du kanske själv tillhör maffian som inte pratar om att "döda" utan om rättigheten att dö och även fatta den typen av beslut för sina barn?

Finns det en sådan stark lobby i tråden är det inte omöjligt att föräldrarna ränt på argumenten i sitt hjälpsökande och till slut låtit dessa tankegångar övertrumfa allt annat. De kanske inte hörde att skolan menar att dottern gradvis ska återgå till skolgången?

Det här mordet handlar inte ett dugg om barnen, vad föräldrarna än påstår. Det handlar om deras inbillade rätt att bestämma över sina barns liv. De hade ingen rätt att göra så. Fegt nog ser de till att ta livet av sig själva, för att slippa straffen. Skulle inte förvåna mig om de till och med kommer att hävda något sådant i det beryktade "meddelandet", om det finns. Kanske är de djupt inne i någon eutanasimaffia där en blivande professur, smärtlindring, läkarvetenskapen, skolan, att leva här och nu inte alls är väsentligt i deras förändrade världssyn.

Många undrar hur terrorister kan ta livet av sig och hoppas på att träffa sjuttielva fruar i nästa liv. Här finns det svenskar som tror likadant, fast då att de ska träffa anhöriga igen. Kanske var de övertygade om att familjen skulle leva smärtfritt i nästa liv? Sådana tankar kan absolut ha slagit rot... en teori bland många. Folk har så många tankar, som de inte släpper fram, för att de vet att inte alla håller med. Tänk om någon av dem öppnat sig...

Samma här. Hopplöst att vara borta några dagar och läsa ikapp allt. Sammanfattning, någon?

Kortfattat( jag är trött, orkar inte maska namn så jag skriver mamma pappa barn istället):

Pappan och mamman tog gemensamt beslutet att avsluta allas lidande. Det togs för länge sedan. Döttrarna var självklart inte medvetna om detta.

Med tanke på allas tillstånd fanns det mycket tunga mediciner tillgängliga. Pappan hade dessutom hamstrat propavan och imovane som han lyckats få utskrivet då han påstått att han hade sömnsvårigheter.

Cocktails gjordes till de båda barnen så att de smärtfritt och ovetandes fick somna in (nej, man stryper inte eller knivmördar de man älskar som många tror här).

Föräldrarna övervakade barnen tills de säkert visste att deras hjärtan slutat slå.

Därefter tog mamman sin cocktail och pappan väntade in hennes sista andetag.

De hade kommit överens om att pappan, som var i bäst fysisk och psykisk form — skulle vänta till sist. När han slutligen var alldeles ensam kvar i huset tog han en ordentlig överdos med tabletter och därefter hängde han sig. Detta för att han skulle minimera risken att överleva om någon plötsligt skulle komma in och hitta honom.

Föräldrarna spelade in en film där de förklarade varför de tillsammans valt att avsluta sina och barnens liv. Döttrarnas smärtor och symptom skulle förvärras och ett sådant liv, förtjänar ingen att genomlida i väntan på sin död. Det är inte värdigt. I deras ögon var alltså detta en slags kärleksförklaring. De ville inte se sina barn lida mer i väntan på en långsam död.
Så det blev dödshjälp.

Jag tror det var mammans idé från början och att hon nu bestämt sig för att dö tillsammans med barnen. Pappan drogs med i tankegångarna då han inte heller orkade se sina barn lida, liksom hustrun. Det blev helt enkelt ” allt eller inget ”.

Over and out!

Är det här spekulationer, eller någonting du fått reda på? Låter rimligare än mycket annat i tråden.

Du har rätt, man ska inte döma. Men för mig blev detta lite för mycket, att läsa. Jag har fått mycket hjälp, men det är en riktig kamp, hjälpen får man inte alltid. Men då finns IVO, världens bästa instans, man får vara svag och man har rättigheter att lindra för sina barn, utan att döda dem. Jag har kört hårt, så jag fick en infarkt. Men jag tar emot och jag kräver hjälp. Förälder är man i hela livet och jag tror inte alla förstår hur det känns att sörja ett levande barn. Men jag ger aldrig upp, jag har tänkt tanken att ta mitt liv, men aldrig mitt barns, och.... hur ska mitt barn klara sig utan mig??? Nej, en dag i taget och med ett sunt sinne så kämpar man på. Jag bör nog sluta läsa detta, men blev så oerhört tagen. Men jag kliver av nu, man får ta och fokusera på positivare saker än konstiga kommentarer. Visst jag respekterar alla, men ibland hettar jag till, när det känns för nära. Önskar alla ett rimligt svar på detta och jag ber alla föräldrar som har sjuka barn att aldrig glömma bort att IVO finns och de har hjälpt mig massor. Ha det fint nu allihop.

vill inte diskutera nåt bara konstatera att sanningen kommer fram förr eller senare

Depression, uppgivenhet, tankarna att inte orka med, att släcka sitt liv - det har säkert svävat över familjen en längre tid. Men jag tror inte ett ögonblick på att dessa föräldrar har satt sig en vacker dag och kommit överens om hur de ska utplåna sin familj.
Ibland händer det någonting i livet ”som inte fick hända” - och så plötsligt finns det inget återvändo.
Något drastiskt har hänt just då, den dagen. Och det värsta som kunde hända är om deras barn inte ville leva.
Man ska inte underskatta vad en desperat uppgiven tonåring är kapabel till. Det som kan driva en tonåring till självmord är sällan en egen fysisk åkomma eller föräldrarnas sjukdom.
Det är alltid en olöslig själslig konflikt och känsla av maktlöshet.

”Familjen isolerade sig alltmer.” Föräldrarna har inte varit isolerade. De gick ner i arbetstid men det var deras eget val, de hade kvar sin frihet, sin sociala samhörighet, kollegor som de kunde anförtro sig för och som gav dem stöd. Det var barnen som var isolerade verkar det som. Vi vet inte allt men man får en känsla att flickornas sociala kontakter med jämnåriga och avtryck i sociala medier var obefintlig. Orkade de inte eller fick de inte? Att lärare från skolan dök upp hemma i villan då och då - det är inte den kontakt som barn i den åldern behöver för en normal psykosocial utveckling.

Hälsoproblematiken kunde mycket väl varit multipel. Bygga känslan av total samhörighet och lojalitet inom familjen på bekostnad av allt större avskärmning från skolan och det som hör till barnens naturliga uppväxtmiljö, tilltagande psykosociala störningar, svårdiagnostiserade "ofattbara" sjukdomar... Det är inte alltid lätt att avgöra vad är hönan och vad är ägget. Jag har sett mönstret förut, tyvärr.

Det är mitt första inlägg i tråden, och jag är här inte för att döma utan, som de flesta, för att förstå.
Jag är säker att O och H var kärleksfulla och självuppoffrande föräldrar, att barnen var deras absoluta prioritet men någonting har de kalkylerat fel... Deras viktigaste livsprojekt som de byggde under flera års tid har krackelerat och rasat samman på nolltid.

Jag tror att pappan bäddade ner sin fru och flickorna i varsin säng men att själva dödsögonblicket inträffade på något annan ställe i hemmet.

Det fanns säkert mediciner i hemmet. Av allehanda slag.

Men om du inbillar dig att pappan hamstrat Propavan och Imovane som ett ändamål för något skadligt då måste jag småle.

Propavan är vad man ger åldringar för att dom skall bli helt passiva och sega hela tiden. En helt harmlös medicin. Det enda den åstadkommer är det jag just nämnt. Jag kallar den för "Proppihuvudet". Den skrivs ofta ut just pga den inte gör ngn skada inte är beroendeframkallande.

Imovane är väl ett litet steg upp jmfrt med den förra, men tämligen mild insomningtablett. Min 87-åriga mor kunde ta en halv vid något enstaka tillfälle.

Alltså inget som förpassar ngn till evig vila direkt med.

Men det fanns uppenbarligen mer verksamma saker i hemmet.

Annars är väl de övervägandena du nämner helt möjliga, men jag tror inte någon part var den drivande utan mer något som sakta gemensamt växt fram.

Något, oklart vad, men mest troligt en kraftig försämring av barnens tillstånd senaste halvåret, som har ställt allt på sin spets.

Jo då. Finns många sammanfattningar kan jag lova.