Citat:
Ursprungligen postat av
lentil
Vilket fruktansvärt sorgligt fall. Jag har försökt att följa tråden från början. En del har jag säkert ändå missat ty sova och utföra dagens sysslor måste i varje fall jag göra, men för mig är det viktigt om det är mer eller mindre konstaterat att mammans cancer hade återvänt. Hennes cancer omnämnts ofta i tråden, men för mig är det inte klart om det är den cancer hon tillfrisknat från eller om det faktiskt rör sig om ett återfall till obotlig cancer. (Jepp. Jag har gjort en sökning på ordet cancer i tråden. Det klarnade ändå inte). Varför är detta viktigt? kan man undra. För att det inte räcker för mig att barnen kanske hade en medfödd kronisk sjukdom som gradvis skulle ta deras liv under svårt lidande. Det räcker inte som motiv för att två under vanliga förhållanden mycket sunt fungerande vuxna ska börja samtala om att döda sina barn. Många länkar här till artiklar om familjer med långsamt döende barn och om hur föräldrarna där gläds åt de lyckligare stunderna. I samband med länken påpekar man gärna att familjen H/B därför måste vara grundligt rubbade på något vis eftersom de var så ovilliga att kämpa för sina barn, men om mamman förväntades dö inom en inte avlägsen framtid? OH tycks ha varit kontakten utåt, familjens ”fixare”, den som såg till att problem blev lösta, men HB? Var hon den som levde närmast sina barn, som intuitivt kände till deras minsta behov, som lyssnade och skapade trygghet och lugn omkring dem? Som visste exakt hur hon skulle stötta? Var det där familjens hjärta fanns? Vad händer då om familjens hjärta inte längre kan slå?
Var det så att när fixaren och problemlösaren OH till slut stod inför något som inte gick att fixa hur engagerad och noggrann han än var, då tog depressionen över och samtidigt sa hustrun att hon inte orkade utsätta barnen för sitt eget lidande och död och att hon heller inte orkade med tanken på att lämna dem i sticket med en plågsam sjukdom som hennes egen DNA kan ha orsakat? (Om barnen verkligen hade A-T/Louis-Bar som det ryktats om i tråden – det är fullt möjligt att föräldrarna förstod att det var vad barnen hade utan att vården ännu kommit så långt – var också risken för framtida cancer hos dem mycket hög). Kanske bönföll hon honom om hjälp att avsluta sitt liv innan hennes symptom blev så svåra att barnen blev lidande pga henne? Var det så samtalen började? Man sätter sig knappast ner runt frukostbordet med en macka i näven och kläcker ”Nej, men hör du, älskling! Det här med barnen verkar ju lönlöst. Om vi skulle ta och ta livet av både dem och oss?”
Svår sjukdom hos modern skulle förklara det mesta för mig. (Och jag tror att tråden har många läsare eftersom många frågar sig just varför en till synes så lyckad familj kunde bli så alltigenom olycklig).
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Deras genetiska "kortslutning" lär (i så fall) ha stått klar för dem en tid, och det är inte otroligt att de haft fall i deras egna släkter tidigare som satt dem på spåren. Sen behövs egentligen ingen särskild anledning till att ta upp ärendet att de båda döttrarna kommer leva jämförelsevis plågsamma, osäkra liv utan hopp om egen avkomma eller familj. Och så länge båda föräldrarna är friska behövde detta inte vara en källa till ångest värre än att man skulle kunna hantera den tillsammans som föräldrapar. Men när mamman står inför omedelbar död, som vi antar, blir plötsligt ansvaret för pappan obeskrivligt tufft att bära. Särskilt kanske utan närmare släkt eller familjevänner omkring sig. Ångesten inför detta hos en redan sliten och sårbar individ är potentiellt en dråpare. Det räcker så.
Fr.a. skulle han nog behövt släppa sin karriär omedelbart och övergått till att göra ngt helt annat.
Därmed inte sagt att alla familjer där mamman dör i förtid kommer att bli dräpta av pappan. Utan det handlar om en partikulär uppsättning personer och personligheter, deras sjukdomar, livsförhoppningar, och föreställningar om vad som är uthärdligt att bära och se framför sig för resten av livet.
Jag hoppas pappan fick tillgång till en bra terapeut... (eller inte?)
. Inget mot dig alls.
Det var ingen snö i Bjärred då.
, att även mamman sågs ute efter Jul. 
