Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Förmodligen Polisen som tog bort dom när dom insåg vad som hänt.
Allt för att dölja identitet mm innan media och nyfikna kom till platsen.
Ren Gissning, men sannolikt.

Ja, vid sidan av att en av föräldrarna (mest sannolikt pappan) tog livet av alla är det ett scenario som känns "rimligt" - att ungarna tagit livet av sig och föräldrarna följt efter.

Det är säkert uttömt redan men varför saknade de två bilarna reg-skyltar?

Beror på vilken sorts människa man är. Själv hade jag aldrig valt video. Jag tänker bättre om jag skriver på datorn. Och där kan man formulera sig, ändra, tänka osv. Men man kan ju inte förutsätta att de skulle göra som jag. OH var ju en van föreläsare så han kanske uttrycker sig bättre i tal än i skrift. Fan vet.

Min källa säger:

XX hade noterat att soptunnan stod kvar ute flera dagar efter hämtning men XX kunde inte ta in den för de två bilarna stod i vägen. Först trodde han att de kanske var bortresta, men bilarna stod ju kvar.

Hon nämner också att det är allmänt känt bland grannarna att mamman har cancer.

Själv hade jag valt att inte mörda mina barn. Men visst, är man verkligen helt sjuk i hela huvudet kanske man klurar kring om man gör sig bäst i tal eller skrift när man skall förklara för eftervärlden varför man blev tvungen att avliva sina döttrar...

En galnings verk så till vida att viljan att leva hos en eller flera har tagits över av längtan att dö och att någon troligen också har tagit sig makten att besluta om andras liv och död. Vi får hoppas att det på ett hyfsat trovärdigt sätt går att fastställa vad som har hänt. Det är mycket som avgörs av i vilken ordning saker och ting har skett. I tråden är det "fastställt" att en hängning är slutet på en händelsekedja, men det finns en liten möjlighet att det inte behöver vara så. Allt som finns än så länge är tyvärr spekulationer byggda på tidningsartiklar och vittnesmål via PM. Vi får hoppas att det går att fastställa vad som verkligen hände och att frågorna går att besvara. Om inte annat så för de anhörigas skull, det vore tragiskt om dom fick leva vidare med en miljon frågor.

Bara för att få klarhet: XX omnämns ovan som såväl "han" som "hon", eller handlar det om två olika personer? Varför skulle XX ta in någon annans soptunna? Det låter väldigt märkligt. Det är inte kutym att flytta på andras soptunnor.

Mina tankar går förutom till familjen också till dem som behövt gå in i den troligen ganska tjocka atmosfären i huset för att finna en hel familj död.

Så illa det här berör mig.

Nej, jag begriper inte heller. Har själv två barn. Bara tanken på att göra dom illa, får mig att bryta ihop. Det finns inte. Men vi vet ju att barn dödas av föräldrar. Men oftast föregås det av långvarig misär, missbruk i familjen eller annat. I efterhand kan både grannar och arbetskamrater säga att "vi hade våra aningar", "vi såg att barnen inte mådde riktigt bra" osv osv. Men här finns inte en antydan till sånt. Därför tror jag att detta är ett väl avvägt beslut av två föräldrar som inte såg nån annan utväg. Men vad det skulle vara har jag ingen aning om.

Beror på vilken sorts människa man är. Själv hade jag aldrig valt video. Jag tänker bättre om jag skriver på datorn. Och där kan man formulera sig, ändra, tänka osv. Men man kan ju inte förutsätta att de skulle göra som jag. OH var ju en van föreläsare så han kanske uttrycker sig bättre i tal än i skrift. Fan vet.

Vilket fruktansvärt sorgligt fall. Jag har försökt att följa tråden från början. En del har jag säkert ändå missat ty sova och utföra dagens sysslor måste i varje fall jag göra, men för mig är det viktigt om det är mer eller mindre konstaterat att mammans cancer hade återvänt. Hennes cancer omnämnts ofta i tråden, men för mig är det inte klart om det är den cancer hon tillfrisknat från eller om det faktiskt rör sig om ett återfall till obotlig cancer. (Jepp. Jag har gjort en sökning på ordet cancer i tråden. Det klarnade ändå inte). Varför är detta viktigt? kan man undra. För att det inte räcker för mig att barnen kanske hade en medfödd kronisk sjukdom som gradvis skulle ta deras liv under svårt lidande. Det räcker inte som motiv för att två under vanliga förhållanden mycket sunt fungerande vuxna ska börja samtala om att döda sina barn. Många länkar här till artiklar om familjer med långsamt döende barn och om hur föräldrarna där gläds åt de lyckligare stunderna. I samband med länken påpekar man gärna att familjen H/B därför måste vara grundligt rubbade på något vis eftersom de var så ovilliga att kämpa för sina barn, men om mamman förväntades dö inom en inte avlägsen framtid? OH tycks ha varit kontakten utåt, familjens ”fixare”, den som såg till att problem blev lösta, men HB? Var hon den som levde närmast sina barn, som intuitivt kände till deras minsta behov, som lyssnade och skapade trygghet och lugn omkring dem? Som visste exakt hur hon skulle stötta? Var det där familjens hjärta fanns? Vad händer då om familjens hjärta inte längre kan slå?

Var det så att när fixaren och problemlösaren OH till slut stod inför något som inte gick att fixa hur engagerad och noggrann han än var, då tog depressionen över och samtidigt sa hustrun att hon inte orkade utsätta barnen för sitt eget lidande och död och att hon heller inte orkade med tanken på att lämna dem i sticket med en plågsam sjukdom som hennes egen DNA kan ha orsakat? (Om barnen verkligen hade A-T/Louis-Bar som det ryktats om i tråden – det är fullt möjligt att föräldrarna förstod att det var vad barnen hade utan att vården ännu kommit så långt – var också risken för framtida cancer hos dem mycket hög). Kanske bönföll hon honom om hjälp att avsluta sitt liv innan hennes symptom blev så svåra att barnen blev lidande pga henne? Var det så samtalen började? Man sätter sig knappast ner runt frukostbordet med en macka i näven och kläcker ”Nej, men hör du, älskling! Det här med barnen verkar ju lönlöst. Om vi skulle ta och ta livet av både dem och oss?”

Svår sjukdom hos modern skulle förklara det mesta för mig. (Och jag tror att tråden har många läsare eftersom många frågar sig just varför en till synes så lyckad familj kunde bli så alltigenom olycklig).