Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Det där är en mycket väsentlig facett av vad som påtalats som "isolering". Om något så lär deras problem bestått i att de blev isolerade som familj, de fyra, och hänvisade åt varandra. Döttrarnas eventuella isolering från omvärlden är en sak, men sett till OH som eventuell enda återstående fysiskt friska och förväntat överlevande person, så ligger ett problem i att familjen inte tycks ha umgåtts på ett integrerat sätt med omgivningen. Han har möjligen saknat omvärldskontakter i egenskap av familjefar. Han borde för sin egen skull inte ha levt "enbart för familjen", kan man gissa. När familjen försvinner har han (upplever han) ingen annan livsanknytning (som möjliggör fortsatt existens). Den upplevelsen kan vara stark.
Objektivt sett borde familjen kanske ha sökt andra lösningar än bara att förbereda sig för döden.
Men i teorin borde han ha varit klipsk nog att förstå att det kommer finnas de som behöver honom som människa även framdeles.
Haken med att bryta isoleringen kan förstås vara att det är svårt att realisera med lidande familj, där man säkert främst kan känna impulsen att bara vara tillsammans de fyra.
Det fetade:
du är inte den enda eller första som talar om vad familjen borde ha gjort.
ingen, inte en enda jäkel här, vet hur långt de sträckt sig för att finna en lösning!
Jag tycker att det är ett fattigt och fult försök att tro sig veta att inte allt som står i mänsklig förmåga redan gjorts eller veta vad som borde ha gjorts utan att ens veta vad det handlar om - och i förlängningen lägga skuld på i första hand pappan, i andra hand på båda föräldrarna och sedan på skola, läkare, BUP ....
(jag blir så förbenad att jag inte ens orkar fortsätta, men av alla bisarra figurer här, så väntar jag mig att just du gissar hur man kan fylla på)
