Citat:
Om vi använder Ockhams rakkniv är det den mest troliga slutsatsen.
Pappan stämmer definitivt bäst in på en anomisk mördare enligt den genomgång av forskningsläget som jag gjorde:
(FB) Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)
En studie som jag inte tog upp i min genomgång resulterade i en bok, Familicidal Hearts: en detaljerad genomgång av 211 fall där en gemål mördats sin partner och deras barn:
https://global.oup.com/academic/product/familicidal-hearts-9780199325849
Anomiska mördare, alltså högpresterande fäder som dödar sin partner och deras barn, hamnar enligt nämnda bok ofta i en negativ skam-spiral. Skam är en återkommande känsla för de som begår familicide. "Självgoda mördare" känner ofta skam för att partnern valt bort denne eller valt någon annan, något som kränker självkänslan och omvandlas till våld. "Besvikna mördare" känner skam över att den självbild de haft av familjelivet inte stämmer överens med verkligheten och omvandlar det till våld mot familjen.
Anomiska mördare påminner mer om vissa personer som rodnar lätt. De skäms när de känner att de rodnar och rodnar då ännu mer, och så vidare, i en nedåtgående spiral som slutar i katastrof.
Det är åtminstone analogin i boken och möjligen kan den underlätta för att förklara det tragiska förloppet i den formen av tragedi detta förmodligen handlar om. De känner sig allt mer misslyckade och tänker allt mer förbjudna, katastrofala tankar, som slutligen förverkligas.
Samtidigt vill jag betona att detta handlar om mord. Massmord. Flera personer, inklusive barn, har mördats utan att det funnits inom ramen för deras vilja eller val.