Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag har inte svårt att förstå, har du? Köper bara inte påståendet att pappans krävande jobb i forskarvärlden skulle vara bevis för att han inte kunnat kontrollera familjen. Tvärtom hade han större möjligheter än t ex arbetare med 7-4-jobb eftersom han kunde sköta jobbet hemifrån.

Som anhörig till en psykiskt sjuk person, som med tiden kanske blir alltmer inbillsk, nojig, konspiratorisk, lättretlig, irriterad och allmänt krävande brukar närmsta familjen först skämmas och sedan börja hjälpas åt att dölja detta gemensamt och försöka hålla upp fasaden utåt. Det kräver ju en allt större isolation som alla inblandade brukar vara överens om i implicit bemärkelse.

Man undviker triggers som man med tiden lär sig leder till utbrott eller hot. Kanske börjar man öka beteendens omfattning som brukar leda till att den sjuke ska hållas på gott humör, åtminstone tillfälligt. Låter bli allt som kan leda till stress, press eller krav. Ja, alla börjar trippa på tå, och när den sjuke delar med sig av ologiska och osammanhängande tankar, så blev man initialt rädd men senare börjar närmsta familj spela med och låtsas att märkligheterna är naturliga.

Någon typ av medberoendeproblematik att utradera sina egna känslor för att överleva mentalt. Barn brukar i dessa situationer av dysfunktionalitet försvara och skydda den sjuke föräldern.

Barn i dessa omständigheter brukar också intuitivt känna på sig graden av dagsform hos den sjuke bara genom att lyssna på vederbörandes fotsteg, hur dito håller i kaffekoppen, blickens intensitet och röstens tonfall som för en utomstående kan kännas som så subtila tecken att de aldrig uppfattades.

Låt oss hoppas att barnen slapp leva slutet av sina liv som fångar i en dylik miljö.

Men hjälp, är jag H*nn* nu plötsligt?

Neeej, det är JAG!

Fan.......
Borde jag ha sett, såklart

Ta till mig? Jag bemöter dem såsom jag bemöter dig. Du menar att det är bättre att skena iväg åt 1000 håll än att hejda sig och istället tänka efter? Jag tror som sagt inte på några yttre djärva teorier. Däremot är det ju nog jävligt det som skett och jag kan föreställa mig att det varit ett inre inferno på olika sätt.

Barnen kan ha haft någon fysisk sjukdom, men jag tror att de även var psykiskt labila. Kanske självmordsbenägna. Ingenting rättfärdigar dock det som gjorts. Det är mord och jag är tämligen säker på att det är en mördare, nämligen fadern.

Tabletter går att blanda i allt möjligt så att de inte märks dessutom kan man anta att barnen antagligen åt en del mediciner för sina sjukdomar och då kan det räcka med liten dos av något preparat.

För att fortsätta på mina tankar som jag citerat ovan så tror jag familjen haft ett helvete med äldsta dotterns (förmodade) narkolepsi. För nåt år sen fick då mamma cancerdiagnos. Hon går igenom behandlingar (cellgifter, ev operation, strålning) och återhämtar sig. Under sommaren får yngsta dottern symptom på narkolepsi. Vi ponerar att båda barnen blivit vaccinerade med Gardasil. De påbörjar planering i augusti för att även den yngsta dottern skall hemskolas.

Under tidig höst får man då veta att metastaser uppträtt hos mamman. De påbörjar cellgiftbehandling. Efter ett par månader visar det sig att hon inte svarar på behandlingen alls. Man avbryter behandlingarna. Hon kanske fått metastaser i hjärnan. Prognosen är kanske inte alls god.

Under hösten har då Oskar dykt djupare och djupare i depression. Han ser ett liv framför sig där frun har avlidit. Barnen utvecklingar fullt ut narkolepsi. Och själv är han, under dessa tankar, djupt deprimerad. Det finns bara en lösning.

För att fortsätta på mina tankar som jag citerat ovan så tror jag familjen haft ett helvete med äldsta dotterns (förmodade) narkolepsi. För nåt år sen fick då mamma cancerdiagnos. Hon går igenom behandlingar (cellgifter, ev operation, strålning) och återhämtar sig. Under sommaren får yngsta dottern symptom på narkolepsi. Vi ponerar att båda barnen blivit vaccinerade med Gardasil. De påbörjar planering i augusti för att även den yngsta dottern skall hemskolas.

Under tidig höst får man då veta att metastaser uppträtt hos mamman. De påbörjar cellgiftbehandling. Efter ett par månader visar det sig att hon inte svarar på behandlingen alls. Man avbryter behandlingarna. Hon kanske fått metastaser i hjärnan. Prognosen är kanske inte alls god.

Under hösten har då Oskar dykt djupare och djupare i depression. Han ser ett liv framför sig där frun har avlidit. Barnen utvecklingar fullt ut narkolepsi. Och själv är han, under dessa tankar, djupt deprimerad. Det finns bara en lösning.

Ang. "Tragedin som bara inte fick hända, hände" så är det nog troligare att personen inte är jätteduktig på att skriva och kommer att tänka på ett uttryck som skulle kunna vara hämtat ur en sämre kriminalroman. Om inte så är den fetade delen mindre omdömesgill då den lätt kan misstänkliggöra modern.
Texten är från LinkedIn.

Vet inte var du fått narkolepsi ifrån, tror det rör sig om betydligt allvarligare genetiska sjukdomar.
Därmed inte sagt att jag förringar narkolepsi.

Så istället för att helt ta bort det, för pappan kan ju ändå inte ta del av det, så ändrar man i det?
Dessutom lägga till det förstärkande ordet "verkligen" före ordet "stjärna".
Nu bör vi verkligen avstå från att spekulera?