Citat:
Det borde gå lika bra att överklaga om Marianne utfärdar en ny EAW, för en ny EAW är en ny utlämningsbegäran, som kommer minst åtta år efter den förra (som utfärdades i december 2010). Mycket har skett under åtta år. UK har ändrat inställning till EAWn, och mycket har kommit fram som fått Marianne att framstå i dålig dager. Första häktningen motiverades dessutom med att "det inte gått att förhöra" (mysko passiv form som effektivt avleder uppmärksamheten från Mariannes konstringar som den verkliga orsaken), vilket nu bevisligen gått.Om det kommer en ny begäran kan man säkert åberopa att inga nya fakta finns sedan tidigare, gäller både Sverige och UK. Misstanke om våldtäkt kvarstår och JA har visat sig vara EXTREMT flyktbenägen, faktiskt i praktiken ännu mer flyktbenägen än då man beslutade om häktning i rätten i Sverige och UK, alltså innan han tog till schappen in på ambassaden. Ingen hade räknat med att en bananrepublik skulle ge asyl för att skydda mot åtal för våldtäkt m.fl. sexualbrott (med andra formella skäl uppgivna). Nu finns facit och en ny begäran om häktning/EAW och internationell efterlysning (om han inte är gripen) kommer att klubbas igenom mycket snabbt. Jag vet inte om det tekniskt sett går att överklaga men i så fall borde en sådan begäran avfärdas med stöd av fakta, nämligen att misstanke kvarstår oförändrat enligt samma skäl som tidigare och att han är EXTREMT flyktbenägen (bevisat 2012 till nu via vistelsen på ambassaden).
Så även om Marianne utan vidare kan ta upp förundersökningen när hon vill, så kan hon inte häkta utan ett domstolsbeslut, och hon kan inte få JA utlämnad på en EAW utan att UK först godkänner denna.
Kanske man kan argumentera för att arbetet för att godkänna Mariannes första EAW gör att det kan gå snabbare en andra gång, men Marianne är likafullt beroende av att en svensk domstol godkänner en ny häktning, något som kan komma att överklagas, och att UK godkänner hennes EAW trots att de under de åtta år som gått blivit mer restriktiva med att godkänna EAWer.
Marianne tycks dessutom ha lagt ner för att slippa få häktningen prövad av en svensk domstol. Hon la nämligen ner den dag som hon annars skulle ha lämnat in ett skriftligt utlåtande till domstolen (var det hovrätten den här gången?). Varför vågade inte Marianne låta domstolen pröva saken först? Det skulle ju ha varit en fjäder i hatten för henne om hon först fått häktningen godkänd men sen tvingats slå ut med händerna och uppgivet konstatera att hon trots allt inte har något annat val än att lägga ner.
Vad får dig att tro att en svensk domstol kommer att godkänna en framtida häktningsframställan från Marianne rörande Assange? Inte ens Marianne själv verkar ju tro på det, så därför fegade hon ur och la ner, med en fejkmotivering som skulle mörka att kejsarinnan inte hade en tråd på kroppen att skyla sig med. Först när en svensk domstol förväntades gå emot henne blev hon varse att hon var naken. Ingen litar längre på en svensk åklagare som så hänsynslöst portat den misstänktes advokat från ett så viktigt och så efterlängtat förhör. Så gör man bara inte. Det går emot alla sunda juridiska principer. Det skulle till och med hovrätten ha insett och tagit med i beräkningen.
Du är den enda i kejsarinnans lismande följe som fortfarande tror att hon har något att skyla sig med.
