Fråga till föräldrar med barn som missbrukar

Jag är 22 år gammal, började ta droger som 14åring. Har senaste åren spårat ur totalt men ändå lyckats se städad ut, har ett jobb jag sköter exemplariskt, körkort, lägenhet och allt sånt, utsidan ser bra ut liksom.
Lider dock inte bara utav mitt missbruk utan även av grov depression samt stark ångest, är bipolär och sjunger på sista värden psykiskt och fysiskt.

Om jag var erat barn, hade ni hellre sett att missbruket tog mitt liv eller att jag gjorde det själv?

Vad hade gjort minst ont FÖR ER?

Jag har inte missbrukande barn själv, men tyvärr gissar jag att det skulle göra lika ont oavsett.

Medicinerar du för dina åkommor?

Minst ont är givetvis att barnet inte tar livet av sig öht.
Om du nu inser att det börjar bli kört, så kan väl trycka på reset-knappen. Dvs sluta knarka, sök professionell hjälp och kämpa dig igenom en jobbig period. I slutändan blir både dina föräldrar och du gladare.

Inga föräldrar vill se att sitt barn far illa.
Sen är min erfarenhet att föräldrar förstår väldigt mycket mer än vad man själv kanske upplever.

Så snabbt tröttnar inte vi föräldrar. Kanske efter tjugo års missbruk med akututryckningar, stölder hemma, brutna löften och överdoser.
Om din fasad är så fin att ingen misstänker något kanske bara beroendet än så länge är den enda konsekvensen av ditt användande.

Sök hjälp för avgiftning och tala med dina föräldrar. Självmord önskar sig ingen. Tänk på att depression och ångest efter en tid förvärras av många droger. Vad du verkligen känner vet du först efter en tids drogfrihet.

Sök hjälp där den finns. Proffs eller självhjälpsgrupper kan vara lika bra, det viktiga är ärlighet mot andra men framför allt mot dig själv. Du är inte ensam även om det känns så. Isolera dig inte. Beroende är ett sjukdomstillstånd inte ett tecken på att man är en dålig människa.

Låt det ta tid men ta en dag i taget. Underskatta inte att ha tråkigt, det stimulerar en att bli kreativ. Droger är bara en genväg till ingenting.

Jag har inget barn som missbrukat, men en väns barn.

Inget av dem, klart man vill att barnet ska leva. Jag tror inte en förälder "tröttnar" på barnet förrän föräldern börjar bli gammal och inser att deras barn aldrig slutar med sitt missbruk.

Du är så ung, varför skulle inte du kunna sluta? Det är alla föräldrars fasa att deras barn ska dö före dem själva.
Ingen förälder ska behöva begrava sitt barn.

Jag har inga barn som missbrukar men jag skulle säga att det beror på konsekvenserna i övrigt.

Om de är hyfsat fungerande missbrukare som genom sitt missbruk lyckas skjuta upp sin död länge nog för att skaffa barn som iaf når 20 innan de kolar så har vi ett helt annat scenario än om de är utom kontroll och inom ett år kommer ha ihjäl både sig själv och andra.

Trots min ringa ålder känner jag mig klar här i livet. Jag har sökt i åratal efter själ till att fortsätta leva, för min egna skull, men alla anledningar tillfredsställer bara andra för att slippa se mitt lidande.
Jag medicineras, kastas runt bland olika benzos, ssri, neuroleptika etc och har konstant nya in/utsättningssymptom, ångest och panik. Jag tar droger under arbetstid i 9/10 fall för att inte bryta ihop.
Kastar på det plastigaste leendet när jag ska träffa min familj. Allt jag gör är att ljuga för mig själv och för mina nära.

Jag tar kokain 4/7 dagar i veckan (pga konstant tillgång) och opioder/opiater/benzo resterande dagar. Det är en tidsfråga innan jag har blivit en komplett grönsak, mao vill jag avsluta mitt liv medans jag fortfarande kan dö som en hjälte och inte som en sunkig pundare.

Varför skulle du inte kunna finna skäl till att leva? Du får inte ta ditt liv, flytta utomlands eller gör någonting annat, skaffa jobb i ett annat land. Det måste ju finnas någonting som är bra i livet? Gå på rehabilitering för att bli drogfri, du kan gå på arbetstid och få ersättning från f-kassan för förlorad arbetsinkomst, kallas förebyggande sjukpenning.

Jösses grabben, du är bara 22!! Jag har sett folk som pundat i 30 år och ändå rätat upp sig och hittat ny mening att leva vid 50 års ålder! Ok, lite rynkigare och med färre tänder än andra jämnåriga men ändå.....

Du måste bita i hop nu och städa upp i intaget.

Låt INTE doktorerna sätta in och ut dig på en massa saker som dom är nyfikna på som om det vore nån jävla piltavla.
Lägg in dig på nåt bra ställe frivilligt och bli clean och sen ta en dag i sänder! Det kan suga att vara i din ålder, även utan drogmissbruk men det kommer att hända grejer framåt i livet. Tro mig! Finns inte en chans att du är så illa däran efter några års knarkande att det inte går att reversera. Ung och stark som du är. En bra terapeut behöver du också, kanske kbt?

Du får inte och ska inte dö.

Dina föräldrar kanske är riktigt less på att se dig missbruka, men det är ingenting jämfört med hur dåligt dom skulle må om du dog.

Det är mycket möjligt att du mår riktigt dåligt nu, men är du på botten så kan det bara bli bättre.
Det är bättre att försöka få hjälp med ens problem, även fast det känns som att det aldrig kan bli bättre. Är man så pass deppad så känns det inte som att det kan bli bättre, utan man vet att det aldrig går att bli bättre. Men det är där man har fel.
Med rätt hjälp så kan man hitta glädjen igen utan att behöva ta piller.

Till att börja med, får du medicin för bipolär?

Sedan måste jag säga något som du redan vet.
Du befinner dig i en ond cirkel. Du lider av grov depression och ångest, och tar piller för att kunna hantera det. Men är du missbrukare så kan du inte vara glad utan piller, och därför tar du dom för att kunna vara glad samtidigt som du tar dom för din depression och ångest.

Slutar du ta piller, så kommer det till slut bli mycket lättare att hantera din ångest med mera, då den förvärras av alla piller du tar, den blir värre och värre ju längre du fortsätter. Så försök bli ren, så blir det lättare för dig. Till slut kommer du bli glad av småsaker och uppskatta småsaker som att bara sätta dig i soffan efter en dag på jobbet, dricka en kopp kaffe, äta någonting gott med mera. Men då måste du bli ren först, så du kan behandla din ångest och allt det där.