Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nu har jag tillbringat mer än en timma på att scanna igenom nätet efter de där vanliga sakerna som man alltid kikar på. Sociala medier, yrkeskontakter, släktingar, intressen, politik, sport, övriga föreningsengagemang och så vidare. Den enda genomgående känslan det här paret ger är att de har varit öronbedövande tråkiga.

Oskar har varit fullt upptagen med sina siffror och tabeller. Han har gjort en del avtryck på nätet men det handlar enbart om yrkesmässiga sådana. Småföretagande, jobbet, några intervjuer i tidningar och lite publicerat material som efterlämnats. Han har även skrivit några böcker, antingen själv eller som medförfattare. Det handlar om synnerligen tradiga luntor som gissningsvis av prislappen att döma används som utbildningsmaterial.

Makan Hanna har däremot inte satt några större avtryck alls på nätet. En tom Facebook med ett femtiotal vänner, det är allt. Hon verkar ha uppskattat djur och natur, något hon delade med sin svägerska Lisa som också verkar vara en person som uppskattar djur och natur och klassisk musik. Lisa är journalist och figurerar lite här och där på nätet.

Man kan väl förmoda att Oskar, som är Lisas bror, även han fick med sig ett intresse för klassisk musik och svampskogen hemifrån eftersom det brukar vara så. Tänk fältbiologerna, scoutrörelsen, nånting sånt... Bildade intressen för att bryta av den stora passionen för siffror och matematik som säkert har legat till grund för att Oskar skulle satsa hela sitt liv på något så gränslöst själadödande som skatter och momser.

Kikar man på diverse släktingar och vänner till paret Henkow/Brenton så handlar det uteslutande om välutbildade "svala" människor som är måna om hur de framstår offentligt. Det är inga fyllebilder, tatueringar, hårdrocksband eller idrottslag med i miljöerna runt dem. Tvärtom. Välsminkade bilder på människor som är sådär "svala" och behärskade som övre medelklassen ofta är utåt.

Döttrarna verkar heller inte figurera på sociala medier. Inga konton på Facebook eller Instagram. Jag hittade en kommentar från ena dottern Moa på Clara Henrys Youtubekanal. Där skriver Moa, postad för nio månader sedan:
"Jag pratar med mig själv, med en bil och med ett träd! Är jag galen? Jag pratar med många olika saker!"

Moa verkar även ha spelat spelet Sims på PC eftersom hon kommenterat en kanal som har gjort en video om detta.

Jag gissar att Moa är den yngre av flickorna. Hon har även beteckningen ALF 5 efter sitt namn på Youtube, vilket jag tolkar som en klassbeteckning för exempelvis en femteklass i Lomma kommun. Det skulle passa åldersmässigt. Jag får nämligen för mig att de här barnen inte är uppfostrade med att skaffa sig anonyma trollkonton på nätet utan istället figurera klart och tydligt under eget namn. Därför är jag benägen att tro att de inte har tillåtits ha några Facebook- eller Instagramkonton än. Hade sådana funnits hade de säkert varit under flickornas egna namn. Avsaknaden av sociala medier är märklig. Det är väl närmast regel för flickor i den åldern att ha Facebooks med 500 "vänner"?

Det är i stort sett allt jag har hittat på en timmas tid. De här människorna verkar inte ha varit särskilt aktiva på nätet. Jag får uppfattningen att flickorna är "hårt hållna" och väluppfostrade och att föräldrarna som sagt är öronbedövande tråkiga individer vars stela hem hålls lika fläckfritt som deras släktingars och vänners lika stela hem. Man tillhör den bildade liberala medelklassen/övre medelklassen. Man har pengar, man har ett anseende på orten och man har hela sin existens förankrad i sina yrken som ofta är också är den stora passionen i livet. I allt övrigt är man tillknäppta, håller skenet uppe oavsett vad som händer och tar alla former av konflikter bakom lyckta dörrar så att inte bekantskapskretsen får veta något. En otrohet, sparken från jobbet eller en offentlig skampåle i form av avslöjade sexuella avvikelser eller forskningsfusk drabbar inte sådana människor på samma sätt som det skulle drabbat ett patrask som jag själv. Jag skulle borstat av mig och ryckt på axlarna eftersom jag inte är något och inte har något. För en sådan som Oskar så utraderar det hela hans existens. Skammen, vanäran, "vad andra ska säga", tankarna på omgivningens blickar när de ser honom komma på den lokala matbutiken...

Jag tror att det här i grund och botten handlar om en skitsak som kanske är pinsam men inget mer än så, men som har fått enorma konsekvenser på grund av att den hände någon som har bundit upp hela sitt liv på en sinnebild av hur de ska framstå inför andra. Det är väl även därför de båda döttrarna har strukit med; den mördande förälderns inbillning om att det är "bättre" för flickorna att slippa leva med "skammen" av en havererad familj som slutade i tragedi. Därför har även flickorna tagits med i graven.

Helt Korrekt! Dessa döttrar föddes med ca 3 års mellanrum, vilket innebär att ev symptom ännu inte fanns när nästa syskon föddes med samma genetiska fel.

Säger inte att det var så. Det vet jag, naturligtvis inte, men annars förstår jag inte det som hänt.

Jag tror att människan alltid gör det man tror är det bästa.

Media vecklar verkligen in sig i sin rapportering.
Sydsvenskan var den tidning som först gick ut med adressen till familjens bostad, sedan tog bort den- Gatunamnet borde inte ha publicerats(chefredaktör Pia Rehnquist).

Sedan sätter sig samma chefredaktör, som bor i närheten av familjen, och författar en krönika där hon beskriver barnen så här:
Två av de här barnen kommer aldrig till skolan mer. De kommer inte heller att cykla längs med Bjärreds trygga cykelbanor, bada ute på Långa bryggan eller köpa mjukglass vid Sommarkiosken. De kommer inte att som gymnasielever trängas på bussen till Lund eller fira siste april i Stadsparken.

Det har ju framkommit genom barnens skolor att barnen inte kunde gå i skola och att de led av en mycket fysisk och ofattbar sjukdom?
Barnen var så sjuka att de fick hemundervisning, kunde inte närvara i skolan, hur kan man då skriva så där om barnen, de blev ju mördade?

Spelade inte morden på barnen någon roll eftersom de redan var dödsdömda? Är det så man ska tolka redaktörens krönika?

Jag håller helt med dig, men kan även denna diskussion föras på annat håll så vi kan fokusera på ny information om fallet i denna tråd? Blir så svårt att följa alla sidospår till slut. Sedan får vi nog alla lugna oss lite grann med spekulationerna - mer info kommer att släppas efterhand, men det kommer att ta sin tid.

Media vecklar verkligen in sig i sin rapportering.
Sydsvenskan var den tidning som först gick ut med adressen till familjens bostad, sedan tog bort den- Gatunamnet borde inte ha publicerats(chefredaktör Pia Rehnquist).

Sedan sätter sig samma chefredaktör, som bor i närheten av familjen, och författar en krönika där hon beskriver barnen så här:
Två av de här barnen kommer aldrig till skolan mer. De kommer inte heller att cykla längs med Bjärreds trygga cykelbanor, bada ute på Långa bryggan eller köpa mjukglass vid Sommarkiosken. De kommer inte att som gymnasielever trängas på bussen till Lund eller fira siste april i Stadsparken.

Det har ju framkommit genom barnens skolor att barnen inte kunde gå i skola och att de led av en mycket fysisk och ofattbar sjukdom?
Barnen var så sjuka att de fick hemundervisning, kunde inte närvara i skolan, hur kan man då skriva så där om barnen, de blev ju mördade?

Spelade inte morden på barnen någon roll eftersom de redan var dödsdömda? Är det så man ska tolka redaktörens krönika?

Gottfriesmottagningen har hängt löst ofta när det gäller att de får vara landstingsanslutna.

ME (nej, jag skoja bara mods) -kan det inte ha varit någon mer svårartad sjukdom bara det att den är så himla svår att diagnostisera att man inte funnit rätt?
Det är många underbara människor som arbetar inom vårdyrkena men hela vårdkarusellen inbjuder inte till att tidigt finna sällsynta diagnoser. Det låter nästan lite för märkligt att två syskon i sådana unga år skulle få ME.
Utan diagnos -kan bli ett stigma i sig. Kan det har varit så att man utåt har sagt att det är ME fast man egentligen inte vet vad barnen lider av?

Jag har ägnat ungefär samma tid, åt att gräva fram samma saker... dvs nästan inget alls.
Jag håller med dig i ditt resonemang här ovan, får precis samma känsla av ”perfekta familjen”, utåt. Ytan var viktig!

Men jag vill lägga till Aspie-varning på pappa Oskar. Min aspie-radar tjuter för fullt, vilket också kan stämma in i din teori om orsak till detta.

Jag får intrycket av att han var familjen. Mamman är extremt anonym och osynlig. Har hon ens funnits? Det var pappan som skolan hade kontakt med gällande undervisningen det var pappan som tränade fotbollen och det var pappan som har sin karriär. Kollegor och chefer har lovordar Oskar. Ingen har lovordat eller ens nämnt Hanna.
Det är något mycket skumt med modern i hela det här dramat. Finns hon? Varför undviker alla att tala om henne?