Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Jag uppfattar det inte som förskönande men det kan ju skifta från person till person. Det är en oxymoron till stor del och det borde var och en kunna uppleva iofs, men man kanske förväntar sig ngt annat.
Det är förskönande och omskrivande i att det undviker att som brukligt är definiera handlingen med offret som utgångspunkt och undviker att definiera det som mord i första hand. Det förminskar enligt min mening mordoffren.
Ja, man kan bara självmörda sig själv; det går inte att utvidga handlingen, uttrycket är alltså logiskt motsägelsefullt och borde därför utmönstras. Det är också därför det ställer till förvirring om vad det innebär.
Om mannen här mördat sin familj och sedan begått självmord är det mest rättvisande att helt enkelt beskriva det så. Det är då riktigt ur både en kriminologisk och psykologisk synvinkel. Motivet till dådet som vi då inte ännu känner kan innefatta mer eller mindre förvirrade känslostämningar och tankar hos GM. Psykologin kan sedan ha sina teorier utifrån vad som är troligt, men de kan ju inte definitivt veta ens om mannen redan innan morden bestämt att döda sig själv och alltså enligt den missvisande termen "utvidgat" sitt självmord eller om det var en följd av ruelse efter dådet, vilket inte är troligt kanske, men fullt tänkbart.