Hur ska "man" ersättas könsneutralt som opersonligt pronomen?

Vi har i grunden ett könsspecificerat sätt att uttrycka oss i singularis. I pluralis har vi det däremot inte eftersom de/dem inte är könsspecificerande. Det skulle vara svårt att könsspecificera flertalet som kan bestå av så många olika numerära sammansättningar. Dock skulle man kunna tänka sig:

de/dem - en hop med män och kvinnor

dy/dym - en hop med bara män

di/dim - en hop med bara kvinnor

Jo, absolut. Säger bara att jag tycker att det i många fall är onödigt. Tittar vi historiskt tilltalade man ofta folk med yrkestitel eller ett prefix som visade om du var gift eller ej. Idag har vi pronomen som talar om vederbörandes kön. Jag ser det inte som speciellt märkligt att ha ett könsneutralt pronomen som visar att det är en person och inte en sak man talar om. Inte jättenödvändigt, men heller inte omotiverat.

Man tackar. Vet dock inte om jag skulle kalla Flashback för ett "finare sammanhang".

Nog fanns det könskoppling förr även i dessa sammanhang. Det underströks tydligt genom att i princip endast män var yrkesutövande. Könsåtskillnaden i tredje person singularis (han/hon) fanns även då.


Nej, men du förstod nog ironin.

Absolut. Satte det inte i någon motsättning till könen, utan snarare en komplettering. Min poäng var att det på den tiden var en självklarhet att använda dessa titlar. I många andra länder finns pronomen för att beskriva liknande förhållanden, exempelvis ålder. Idag använder vi könsspecificerande pronomen av gammal vana, men att pronomen ska peka ut kön är egentligen ganska godtyckligt och ofta onödigt.

Jodå, inga problem.

Den gamla "egentligen"-sjukan igen? Språkregler är inte logiska. Vi som inte har autism har inga större problem med att lära oss språkreglerna såsom de de facto är, med alla sina "egentliga" fel och brister. So what att en tjej säger "man får inte returnera en behå man har provat"? So what att "båten" och "människan" brukar kallas för "hon"? Den som ser en kränkning i detta är sjuk.

Visst, vi kunde göra om hela jävla språket och införa ett nytt språk som är "logiskt". Faktum är att kommunisterna redan gjort detta (esperanto). Men ingen började tala det språket. Fail.

Och visst, vi kunde riva hela Stockholm och bygga ett rakt symmetriskt gatunät istället så att alla hittar. Faktum är att liknande tankar redan har funnits. Politikerna i Brasilien byggde staden Brasilia från scratch mitt inne i djungeln och gjorde den till huvudstad. Också epic fail.

Och visst, vi kan låtsas som att "hen" och "en" är helt normala ord som inte alls används för att man är en bitch som vill förstöra dialogen med att plötsligt vilja visa upp var man står politiskt. Men den förhoppningen är inte speciellt realistisk.

Jävlar vad upprörd man kan bli då.

Har inga som helst problem språkreglerna. Tycker även att det är löjligt att klaga på ordet "man" på det sätt som det görs i den här tråden. Det råkar stavas och uttalas likadant som synonymen för "människa av manligt kön", men det ÄR ett könsneutralt pronomen.

Varierar från fall till fall. Själv använder jag inte "en" men jag använder "hen" när jag vill maskera någons kön av anonymitetsskäl eller helt enkelt inte finner det relevant.

Varför inte bara använda ordet Personen alt Individen? Fanns redan ord ifall maaaan vill vara könslös som många är i Sverige. ( antar att det är därför många begår självmord samt många med psykiska besvär.

Varför använder Pungsnoppen pronomen alls? Pronomen är inte strikt nödvändiga.

Det händer att jag gör det med, men vad som känns rätt varierar från situation till situation.

Jag känner mig inte speciellt upprörd, men ni postmodernister vet förstås bättre då ni har den magiska förmågan att tolka in saker i andra.

Har inga som helst problem språkreglerna. Tycker även att det är löjligt att klaga på ordet "man" på det sätt som det görs i den här tråden. Det råkar stavas och uttalas likadant som synonymen för "människa av manligt kön", men det ÄR ett könsneutralt pronomen.


Som du rimligtvis bör känna till finns redan vedertagna metoder för detta. Som gör att man inte behöver begagna sig av det ideologiskt införda ordet "hen". "Någon" är neutrum vilket innebär att man kan säga "denne någon" (hur säger ni i tokvänstern förresten, "henne någon"?). "En misstänkt person" blir också "den" ("den misstänkte"). Finns alltså ingen logisk anledning att säga "hen" snarare än "den". Den (personen) som inte vet det är okunnig.

Jag upphör aldrig att förvånas här på Flashback. Så fort man inte håller med till 100% är man postmodernist och tokvänster.

Måste dessutom säga att jag finner det något motsägelsefullt att du först använder argumentet att språkregler sällan är logiska för att sedan säga att det inte finns någon logisk anledning att säga hen istället för den.

Jag råkar helt enkelt tycka att "hen" fyller ett tomrum i språket, och jag ser inte varför det skulle vara så oerhört kontroversiellt. Har inga som helst problem att klara mig utan det, men ibland är det behändigt. Här kan också nämnas att jag tycker om språklig komplexitet och skulle gärna se fler pronomen med olika betydelser.

Bump. Användningen har kanske inte blivit var hens egendom, men den lever vidare.

"Vad gör dig arg?
– Män. Men det får en ju inte säga. Patriarkatet är väl ett bättre ord."

http://www.norrbottensaffarer.se/na/mariana-vnuk-jag-lever-i-180-nm4765113.aspx

I flera av våra svenska dialekter har man i talspråk använt en istället för man sedan långt tillbaka. Så användningen av en i det sammanhanget är inget nyskapande eller ens feministiskt utan är bara geografiska variationer av det svenska språket.

Minns från min egen skoltid att en blev tillrättavisad när en skrev "en" och inte "man".

När man skriver det, som jag gjorde i föregående mening, ser det inte klokt ut men i talad form låter det åtminstone begripligt. I alla fall på den dialekt jag talar.