Citat:
Ursprungligen postat av
Memestar
De mest kända förslagen är nog
1• Tvåstatslösningen: en palestinsk stat bildas i Gaza och (nästan) hela Västbanken
2• Enstatslöningen exkl. Gaza: Israel annekterar hela Västbanken och ger invånarna medborgarskap
3• Enstatslöningen inkl. Gaza: hela området bildar en gemensam stat
Problemet med 1 är ju gränsdragningen.
2&3 är israelerna rädda för en palestinsk majoritet, vilket skulle sätta landets demokrati i farozonen.
Personligen stöder jag Israels PM Olmerts förslag 2008 på tvåststslösning.
Karta:
http://static.guim.co.uk/gut.mysociety.org/system/sources/44/original/pages/page002.png
Artikel:
https://www.theguardian.com/world/palestine-papers-documents/4736
Alternativt kunde man göra östra Jerusalem till en självstyrande zon inuti Israel.
Vilken tror ni är den bästa lösningen?
Föredrar personligen tredje alternativet av idealistiska skäl. Men mitt sunda förnuft leder mig mot det första alternativet då arab-israeliska relationen för nuvarande är karaktäriserat av ömsesidigt hat så resultatet av en stat lutar tyvärr oundvikligen mot ett blodbad.
(En modifikation till alternativ 1 som jag förespråkar) Dock tycker jag att
allt palestinskt territorium som tilltogs under sexdagarskriget bör återges i konjunktion med att
alla israeliska bosättare överger Västbanken. De bör också garanteras någon form av geografisk kontinuitet mellan Västbanken och Gaza.
Frågan om kompensation (potentiellt återvändande till västbanken) för de palestinska flyktingar som fördrevs eller lämnade på grund av en välgrundad fruktan för israeliska illdåd (1947-1948 och 67) bör också vara på agendan för en fredlig lösning. En överenskommelse av denna sort bör ta Israels demografiska intresse i åtanke samtidigt som det inte gör en för stor avbön på palestiniers rätt till återvändande.
1. Pre-67 gränserna med geografisk kontinuitet för en palestinsk stat utan israeliska bosättare.
2. Kompensation i form av landgivning eller monetär utdelning för palestinska flyktingar i sådan utsträckning som är möjlig och moralisk försvarbar för Israels legitima säkerhetsintressen (demografi). Tömda bosättningar bör potentiellt giva plats åt flyktingar och i Israel bör det förhålla sig mer småskaligt. En garant för detta måste vara att arabvärlden visar genuin vilja till fred genom att giva kompensation i liknande form som nämnd ovan för de arabiska judar som blev fördrivna och förföljda i efterspelen av arab-israeliska krig.
3. En omvärderande av båda parters historia utifrån ett moraliskt perspektiv. Palestinier uttrycker förståelse för de judiska folkets strävan efter en stat med självbestämmande samt erkänner med förlåtelse antisemitismens förbrytelser i arabisk historia från Islams födelse fram tills nu. Israel uttrycker förlåtelse för orättvisan som FN:s delningsplan och kriget som sammanföll vid statens etablerande innebar för palestinska folket. En förlåtelse för brutal ockupation och aggressiv utrikespolitik gentemot södra libanon och palestina bör inkluderas i detta.
(Punkt 1 är nog dock det enda som det kan finnas möjlighet för att genomföra för nuvarande.)