Tirpitz och Bismarcks pansar.

Bismarcks pansar fick närmast mytologisk status när fartyget besköts av uppåt 10 brittiska krigsfartyg som tex slagskepp, jagare, lätta och tunga kryssare men trots detta klarade sig skrovet intakt och Bismarck sjönk sannolikt efter att tyskarna själva öppnat bottenventilerna.

Bismarcks systerfartygs (Tirpitz) skrov penetrerades inte heller trots 24 separata brittiska anfall med konventionella torpeder och bomber.
Då tog man fram det stora artilleriet i form av "jordbävningsbomben" Tallboy.
Det första anfallet 15 September 1944 resulterade i en träff som skadade fartyget och motorerna men lyckades inte sänka det.
Den 12 November 1944 fick man dock in nådastöten och träffade Tirpitz med tre Tallboy som inte heller dom slog igenom skrovet och sänkte fartyget, ironiskt nog var det dom två Tallboy som missade Tirpitz som slog ut det genom att svallvågorna av bombernas detonationer välte fartyget och därigenom dränkte hundratals tyska sjömän som använde fartyget som kasern.

Allt detta har gjort att Tirpitz och Bismarcks pansar ansetts vara av någon speciellt hållbar variant så jag bara undrar var det så?

Jag vet att Sverige fick pansarplåtar från Tirpitz skrov som vi testade genom att beskjuta dom med STRV 103, någon som vet hur det gick.

Om dessa fartyg hade så överlägset pansar varför använde man det då inte till Panzer II och IV när dom mötte den bättre beväpnade T-34:an?

KM Bismarck träffades av en granat under sin första strid mot HMS Hood och HMS PoW. Granaten penetrerade skrovet och gav Bismarck skador, som tvingade fartyget att avbryta uppdraget och gå mot hamn i Frankrike, medan Prinz Eugen fick fortsätta på egen hand. I slutstriden mot Royal Navy, så penetrerades skrovet självfallet även där många gånger, men man tog sig inte igenom huvudpansaret, vilket berodde på att KM Bismarck var anpassad för att tåla flack eldgivning på kort håll.

Vad gäller KM Tirpitz, så lyckades man under de föregående anfallen ofta inte ens att lokalisera fartyget och antalet träffar var mycket få. KM Tirpitz träffades av totalt 4st Tallboy, som alla penetrerade. En slog igenom hela fartyget från väderdäck till havsbotten, en var en blindgångare, en detonerade som den skulle och slet sönder skrovet, både åt sidan och nedåt och fick fartyget att börja kantra. Den sista bomben penetrerade och detonerade som den skulle och resulterade i att fartygens magasin detonerade.


Nej, de tyska fartygen var inte byggda med något speciellt superpansar.
"Krupp Wotan Harte n/A" i horisontalpansaret var likvärdigt med det brittiska "NCA" och amerikanska "Class B" och "STS" och vertikalpansaret i form av "Krupp KC n/A", var sämre än motsvarande brittiska och amerikanska stål.

Pansaret som tyskarna hade i sina stridsvagnar i början av kriget var f.ö. bättre, helt enkelt eftersom det var så mycket enklare att få till värmebehandlingen med tunnare plåtar. Vattenlinjepansaret på slagskepp, kunde ta flera dygn att värmebearbeta, p.g.a. den enorma storleken på plåtarna och p.g.a. hur lång tid det tog för värme och kyla att ta sig in till centrum av plåten.

Stål på den tiden var i regel ganska dåligt i jämförelse med idag.

Det var helt enkelt tjockleken på plåten och skeppens storlek som var unikt på dessa skepp.

Att det var så svårt att sänka henne berodde ironiskt nog på britternas övertag. De gick ovanligt nära vilket gjorde att granaterna träffade pansaret mer eller mindre vågrätt, istället för som på längre håll snett uppifrån (eftersom man skjuter i en högre bana när avståndet ökar). Man träffade alltså pansaret där det var som allra tjockast.

För en jämförelse av olika slagskepps pansarskydd se här:

http://www.combinedfleet.com/b_armor.htm

Notera att Bismarcks sidopansar är nästan tre gånger tjockare än däckpansaret. Bismarcks pansar rankas som sämst av deltagarna, vilket kanske är lite orättvist eftersom flera av de andra skeppen är nyare och tyngre.

De tyska fartygen var ju förhållandevis moderna och hade många redundanta system och väl sektionerade skrov. Därför var de ganska stryktåliga i strid. Bismarck stred länge trots mängder av penetrerande träffar. De tyska fartygen kunde alltså göra detta.

Jag har för mig att pansaret på Bismarck motstod torpeder men inte pansarbrytande granater från slagskepp och tunga kryssare. Britterna fick in mängder med torpedträffar men Bismarck sjönk inte - fartyget fick emellertid en allvarlig bränsleläcka samt en roderskada av torpedträffar.

Något speciellt borde det varit med pansaret eftersom både USA och Storbritannien tog plåtar från vraket av Tirpitz för att testa dom mot deras egna fartygspansar,

För och efterskepp var ju i regel ganska svagt bepansrade eftersom huvudpansaret fanns i midskeppet, i regel sektionerat även i botten vilket innebär att en torped kanske slog ut en sektion, men inte omgivande sektioner. Torpeder som träffar för eller akterskepp träffar i regel inga vitala delar (det är främst besättningsutrymmen här). Vissa slagskepp hade manskapshytter mellan ytter och inre pansar längs hela delen över vatten.

Hur ska man kunna veta om det är något speciellt med pansaret utan att först testa det....
Framförallt så hade man "anti-torpedo bulges" (torpedskott?) som tog upp mycket av kraften från torpedträffar. Undersökningar av vraket har också visat på att det inte finns några större hål i Bismarck under vattenlinjen.

Snarare forskning och utveckling, man vill veta vad fienden har, hur bra det är och om man kan använda det för att förbättra ens egen militära förmåga.

Precis. Alla nationer testade allt som man kom över och hade tid att testa. Det finns t.ex. hundratals olika testprotokoll på internet, från kriget och efterkrigstiden, på hur Tyskland, Storbritannien, Sovjetunionen och USA testade olika flygplan, stridsvagnar, pansarplåtar, gevär, kulsprutor, radioapparater, kanoner, granater, raketer, robotar m.m. m.m.

Man får ju skilja mellan penetration i stort och penetration in i fartygets citadell. Tåligheten mot torpedträffar berodde f ö på hela konstruktionen där tanken var att torpedskyddet skulle trasas sönder för på så vis absorbera energin i torpedexplosionen.

Bismarck var byggd av tre olika sorters pansarstål förutom det vanliga konstruktionsstålet. Den mest avancerade sorten var KC n/A och det var nog den som britterna var mest intresserade av. Den användes högt upp i fartyget, mest som skydd mot splint samt på extra känsliga ställen. De två andra pansarsorterna var klassiskt homogent pansarstål som man helt enkelt hade gjort tillräckligt tjockt, dessa sorter användes lågt i skrovet.

http://www.kbismarck.com/proteccioni.html

Vet du eller någon annan hur det gick med dom svenska testerna av plåten?
Antar att även svenskarna var mest intresserade av KC n/A och det var den plåten som vi besköt med Strv 103, penetrerade våra stridsvagnskanoner plåten?