Likt djur är vi i elitens våld. Barnen våldtas och säljs, folk slaktas för sina organ

Vi är lite likt djur helt i elitens våld. Manipulationer skapar förutsägbara strömmar i den allmänna debatten och beteenden. Och bakom ridåerna sker fruktansvärda saker, såsom att barn hamnar i pedofilringar som de har tur om de klarar sig levande ur, folk slaktas för sina organ, och de som på något sätt hotar ordningen råkar illa ut och dödas.

Kan vi, olikt de andra djuren längre ner i makthierarkin, gå emot fortplantningsinstinkten för att till slut få stopp på sakernas tillstånd, eller är människan för alltid dömd att leva i antingen en mardröm eller för många i ovisshet tills slutet?

Människan är också ett själviskt och ondskefullt djur. Jag har nyss sett på bilder från 2:a världskriget och judeutrotningen. Ryska soldater våldtar alla tyskar de kan. Japanska soldater våldtar kineser. Mördar och utrotar, liksom det även förekommer idag i andra konfliktområden.

Människan är extremt lättpåverkad att falla in i religioner eller att följa maktens PK-lagar på det mest otroliga sätt. Människa är dömd att utrotas p.g.a. dumhet, egoism, hat och okunnighet. Vi kommer definitivt inte att leva längre än vad dinosarierna gjorde när de härskade på vår jord.

Det kan låta som en barnslig tråd. Ja, kanske är det barnsligt att inte bara avskärma sig från vad som egentligen pågår eller att inte låta det vara nedslående. Men med såna utgångspunkter blir det ju heller aldrig någon förändring av sakernas tillstånd.

Egentligen kan tråden raderas, då det passar mer som ett enstaka inlägg i någon annan tråd.

Om du omformulerar dig lite borde du kunna få igång en diskusion under anarkism och aktivism alternativt konspirationsteorier beroende på vilken vinkel du vill lyfta.

Lycka till

Ja, det är inget för filosofidelen iallafall. Folk i allmänhet är ju trots allt inte särskilt olyckliga och har kanske inga större bekymmer över barnens öde, så frågan om man kan gå emot fortplantningsinstinkter blir där irrelevant. Vi lever i en ... hyfsat lyckad djurfarm. Om jag nu ska referera till en bok jag inte läst, haha

Tänk dig att du är en ko. Du ska förvandla gräs och klöver till kött. Det är ditt syfte. Det är därför husbonden har dig i sin inhägnad.

Du får para dig. Dina kalvar strosar likt dig runt på betesmarken, viftar bort lite flugor och njuter av solen.

En dag leds du bort och kommer inte tillbaka. Dina kalvar undrar vart du tog vägen men minnet av dig bleknar när de ser sina egna kalvar hoppa runt lyckliga på vårbetet.

Så här det varit sen innan någon känner till och även om kossorna kanske vill ha lite förbättringar så är de ganska nöjda.

En dag börjar en ko fundera. Vad finns bortom stängslet? Om husbonden nu vill oss väl varför försvinner alla kor utan att komma tillbaka förr eller senare.

Kon kommer fram till att husbonden är ond och uppviglar de andra korna till revolt.

De forcerar stängslet och ger sig för att befria alla rikets kor och mörda alla husbönder. De lyckas i sin uppgift.

Korna är överlyckliga och firar revolutionen medans vinterfodret ruttnar på fälten.

Så småningom börjar korna höra hemska historier om djur som ser ut som hundar som lemlästar kalvar. Snön börjar falla.

De söker sig till ladugårdarna, men där finns ingen mat och ingen halm och ingen kan stänga dörren för rovdjuren där ute.

Kon som uppviglade till revolutionen blir ihjälstångad av en grupp kor en kväll.

När våren kommer är nästan alla kor i riket döda. De få som lever har en eländig tillvaro i hård konkurrens ute i skogarna ständigt jagad av rovdjur.

Och så får de leva i några hundra år i ständigt minskande antal innan de slutligen försvinner.

Sensmoralen. Att vara slav är bättre än att misslyckas med att klara sig själv och störta inte system du inte vet hur du ska ersätta.

Men att sluta fortplanta sig för att på så sätt... få ett slut. Det vore en annan väg än det djuriska, och även det typiskt mänskliga, sättet att möta motgångar osv. Att avsiktligt, men sakta och stilla, försvinna.

Att ha herrar är inte automatiskt att likställa med motgångar.

Nej, men det kan vara. Särskilt för människor som av någon anledning är föremål för exempelvis krig eller nämnda organslakt, pedofilringar m.m. Psykopater är duktiga på att klättra till makten i världen och samhället, som i hög grad formas därefter. Tyvärr leder avsaknad av herrar och ledarskap också till lidande och svårigheter.

Men det är liksom en minoritet som drabbas av de hemskheter du nämner.

Men framförallt. Det här inget beslut som behöver fattas kollektivt. Om jag gillar läget är chansen stor att mina barn gillar läget.

Om du inte gillar läget är det mycket osannolikt att någon kommer tvinga dig till fortplantning.

Jag har ingen moralisk plikt att följa dig ner i den evolutionära graven för att du inte mäktar med.

Du kan boka tid för en sterilisering på måndag om du vill. Så vidt jag vet är det kostnadsfritt.

Samtidigt tycks fortplantning ske även för dem som inte gillar läget och befinner sig i hemska situationer utan något hopp om bättring för efterkommande. Så det fortsätter, hur illa det än är.

Men nej, det är inga beslut som fattas kollektivt. Dock kan man undra om människan någon gång kan ta sig ur denna onda cirkel som gäller för en stor del av världens befolkning.

Om du vill dra dig ur och inte skaffa barn är framtida generationer inte ditt bekymmer.

Lägg dig inte i andras angelägenheter när de inte angår dig.