Jag lider av PED - "Porrimpotens". Här är min rehabiliteringsproccess!

Samma här, det går bra vid förspel, även när jag blir avsugen inga problem att komma då men när jag stoppat in den för sex är det som att kuken inte längre vill. Jag slaknar väldigt fort då, trist som fan. Men ja jag misstänker att det är NoFap ett bra tag som gäller för att komma tillrätta med problemen. Det gäller bara att klara av att härda ut, jag gick med i tråden för NoFap 2018 hoppas det kan hjälpa. Nej skit i porren och runkandet, knulla på så mycket du bara kan nu när du har möjlighet!

Hmm tror era problem är rätt lindriga i jämförelse med mina . Har ett helvete då jag inte ens får morgonstånd eller spontanstånd en enda gång vilket jag läst att åtminstone dom flesta här får . Jag kör nofap nu men fan vet om ens det hjälper .. skapligt less på detta minst sagt .

Du är inte ensam, samma här. Testat nofap men på grund av dålig disciplin/tristess alltid trillar tillbaka. Bra nyårslöfte dock...

Lider med dig... Själv har jag hållit mig borta väldigt mycket men ändå inte blivit botad så snart ger jag fan i detta ärligt talat.

Ang ED, känner ni till kväveoxid och dess funktion i människokroppen?

- Följaktligen, Känner ni till Arginine och Citrulline?

Jag brukade heller inte fá. Nu fár jag heller inte. Har stánd för att jag tänker pá tjejen jag har sex med.

Mycket sitter i huvudet, man máste lära sig att släppa det, och jaga fitta istället.
Nu snackar jag som att jag har kommit ur det, men det har jag inte. Poängen är att sitter man hemma ensam, sá kommer man aldrig bli av med porrimpotensen, man kommer falla tillbaka förr eller senare. Den bästa distraktionen frán porr/ runkande är riktig fitta. Jag känner hur sj¨älvförstroendet (och stándet) blir bättre för varje gáng jag har sex. Jag släpper tankarna allt mer om att den kommer slakna, jag känner mig mer bekväm osv.

Okej så du menar att man ska avstå porr(självklart) men samtidigt försöka ha så mycket sex som möjligt och därmed även få orgasm? Du tror inte på att avstå orgasm också eller? Vore kul o veta vad som fungerar bäst..

Hej!

Jag påbörjade min porrfria resa för nästan 2 år sedan. Tänkte berätta för er hur mitt liv ser ut idag. För er som inte orkar läsa hela texten kan jag säga att jag är idag är botad. Processen tog 1,5 år och idag har inga problem med varken erektion eller sexlust.

Efter någon månad av ett porrfritt liv upplevde min kropp abstinensliknande besvär i form av en lättare depression. Ingenting kändes roligt och jag ville helst bara sova mig igenom dagarna. Även om min kropp reagerade så kände jag aldrig något direkt sug efter porr innan mitt första återfall efter drygt ett år. Ungefär fyra månader in så började jag uppleva positiva effekter. Jag kunde oftare få stånd, om än inte 100%, och jag upplevde att alla kvinnor i min vardag blev mer attraktiva än förr. 6-9 månader in kunde jag ha sex vid enstaka tillfällen.
Som sagt skedde mitt första återfall efter nästan ett år och jag kollade på porr flera gånger om dagen under 2 veckor. Jag kände mig som en heroinmissbrukare, helt sjukt. I samma veva började jag få svårare att få stånd med min dåvarande partner vilket var det som krävdes för att jag skulle förstå porrens inverkan på mitt sexliv.

Jag har alltid (läs: nästan) varit ärlig och öppen med de tjejer jag dejtat om mitt problem vilket jag tror underlättat rejält. Jag tror inte porren ensam varit boven i mitt fall utan att det varit många bäckar små. Porrmissbruk, osäkerhet, hjärnspöken, förväntningar, för litet intag av vatten, för lite konditionsträning som lett till min oförmåga att prestera. Dock är jag helt övertygad om att porren är det som skadat mig mest. Porr är ingenting som bygger upp i ett förhållande, hade själv inte velat att min partner skulle vara porrmissbrukare.

I mitt fall tog det 1,5 år tills jag blev botad. Det var en tråkig period men det var helt klart värt det. Jag har idag ett aktivt sexliv med en kvinna jag verkligen gillar och vi har sex minst en gång per dag. Givetvis kan det hända att man har en dålig sexvecka, låg libido eller så, men då brukar vi bara aktivt vänta i några dagar och sedan pröva igen vilket löser problemet. Jag är inte 100% porrfri idag men oftast går det mer än 3 månader mellan gångerna jag tittar. Jag blir lika besviken på mig själv varje gång och strävar efter att bli helt fri från detta sjuka beteende.

Jag skrev ett betydligt längre inlägg om detta igår men lyckades trycka bort det. Om ni har frågor eller liknande så ställ de gärna, ska försöka hålla mig aktiv på flashback under några veckor framåt.

Lycka till bröder!
Mvh

Då är det väl även dags för mig att träda fram i rampljset, vet inte hur jag ska börja så jag köttar bara på. Är 30år gammal idag, singel sen typ 2,5år tillbaka efter ett 7årigt långt förhållande, men vi har fortfarande sexuellt umgänge lite titt som tätt. Blev av med oskulden av exet vid 20års ålder men har nog fan kollat och runkat till porr nästintill varje dag sen jag var 13-15 minns dock inte exakt, och exet hatar verkligen porr, hon ser det som otrohet, men eftersom jag är beroende så kunde jag inte sluta titta på det även fast hon kom på mig flera gånger, ååå JÄVLAR vad bråk det var om det. är även därför vi inte är ihop längre.

jag blev av min min oskuld när jag var 20år, dom första 3-5åren av vårt förhållande var sexet grymt fick jag upp den hyffsat lätt, men sen helt plötsligt så började den slakna efter att jag stoppade in den, fick fett med ångest efter den slaknade ett par gånger sen har den spökat hela tiden vid samlag och jag har skämts för att jag inte kan prestera varje jävla gång.. den blir oftast riktigt hård under förspelet, men när när det närmar sig att stoppa in den så får jag panik eftersom jag är orolig att den ska slakna, och nästan alltid gör den det också efter typ 20sec, och jag måste avsluta med oralsex , har inga problem utanför sexet, får morgonstånd väldigt ofta, och jag är kåt hela jäkla tiden. Den är väldigt hård och kan hålla sig hård väldigt länge under tiden jag tittar på porr.

Jag har aldrig reflekterat över att det kan bero pga porren förens typ ett halvår tillbaka när jag råkade snubbla över porrimpotens när jag googlade runt varför den slaknar vid samslag.

Har nu bestämt mig för att följa med på er andras resa till att bli fri porrfri/impotensfri. är så förbannat jävla trött på att inte få upp den fastän man vill och är kåt, lite det som också gör att man inte riktigt vågar träffa en ny heller, eftersom att man är rädd över att inte kunna prestera när det kommer till sexet.

Hade senast sex/utlösning med exet på natten till nyårsafton, den slaknade även då såklart, så jag fick runka samtidigt som jag pullade henne för att själv få komma. då kände jag att det var droppen. så nu är det nofap noporn hela jävla 2018. dock tänker jag fortsätta att att försöka ha sex i allra högsta mån man får & kan.

Skönt att höra man inte är ensam med detta problem. fattar dock inte att jag inte insåg roten till problemet tidigare .

Hej!

Har nu varit utan porren i ca 6 veckor. Upplevde att jag fick morgonstånd efter ett par veckor. Men nu känns det som att det har blivit sämre igen. Vill poängtera att jag inte har kollat porr under dessa 6 veckor, så förstår inte varför det skulle kunna bli sämre? Påverkar nattligautlösningar rehabprocessen? Kan inte komma på något annat som skulle göra påverka för att det skulle bli sämre.

Skulle vara nyttigt för många om ni som varit med om denna ”resa” till ett bättre sexliv utan porren skulle kunna dela med er om hur ”resa” var. Upplevde ni att ståndet blev bättre och sämre under redansgång, eller blev det bara bättre och bättre?

Som sagt när fan får man(om man överhuvudtaget kommer att få det?) tillbaka sitt vanliga stånd, det vill säga att den är 100 % hård och stor, börja lessna ordentligt på detta nu.. Får som sagt stånd och kan ha sex, komma och allt det där, men ska man behöva ha typ högst 70 % stånd resten av livet eller vadå? Finns det någon som har eller har haft samma symptom ?

Undrar ärlig talat om jag inte hellre får upp den överhuvudtaget än att ha sex med ett stånd som inte ens är så hårt som det ska vara...

Snälla kan inte någon skriva något uppmuntrande, kommer man någonsin fungera normalt igen?