SD får mellan 20-30% i valet. Det är fullkomligt skit samma vad olika institut behagar ange för nivåer vad mig anbelangar. Jag tror inte på dem. Instituten saknar helt enkelt redskapen för att reda ut SDs rätta nivå. SCB har nästan 50% svinn bland sina respondenter, hur kan någon inbilla sig att siffrorna har något värde överhuvudtaget? SDs, liksom andra partiers, nivå ändrar sig dessutom timme för timme -- när Ekeroth klipper till någon på stan tappar SD några sympatisörer, när nyligen hitkomna araber kastar bomber på judar ökar man.
20-30% baserar jag på att i storleksordningen 2-3 av tio i min stora bekantskapskrets nu öppet (eller genom antydan) deklarerar att det blir SD i valet. Inför förra valet var det betydligt färre. Och inför 2010 års val var det nästan ingen. Mina vänner, bekanta och ytliga bekanta är en brokig skara. Utlänningar och svenskar, alla åldrar, alla inkomstklasser, dvs hyggligt representativ för Sveriges valmanskår.
Logiskt sett har SD minskat en aning sedan M skiftade från att vara en sinnessjuk massinvandringssekt till ett i vissa avseenden godtagbart parti. Men SDs tapp till M kompenseras troligtvis till stor del av verkligheten som varje dag levererar goda skäl att överge alla partier som skapat det tilltagande kaoset.
SD är dock för passiva enligt min uppfattning. När sossar och moderater uttrycker åsikter som för ett par år sedan avfärdats som rå, hjärtlös SD-rasism måste SD behålla ledartröjan. SD framstår som loja liberaler i jämförelse med exempelvis Polen-Ungern-Tjeckiens styrande politiker. Massrepatriering måste lanseras som en nödvändig lösning på arab-negerkaoset. Kraftigt utökat antal fängelseplatser likaså, där invällande människor av oklart ursprung interneras tills dess avvisning kan verkställas. Riktiga straff bör införas och det eviga daltandet med allt som har med islam att göra måste upphöra.
Åkesson & Co tycks vara så löjligt skraja för att inte få vara med och bestämma att dom blir allt mjäkigare för var dag.
20-30% baserar jag på att i storleksordningen 2-3 av tio i min stora bekantskapskrets nu öppet (eller genom antydan) deklarerar att det blir SD i valet. Inför förra valet var det betydligt färre. Och inför 2010 års val var det nästan ingen. Mina vänner, bekanta och ytliga bekanta är en brokig skara. Utlänningar och svenskar, alla åldrar, alla inkomstklasser, dvs hyggligt representativ för Sveriges valmanskår.
Logiskt sett har SD minskat en aning sedan M skiftade från att vara en sinnessjuk massinvandringssekt till ett i vissa avseenden godtagbart parti. Men SDs tapp till M kompenseras troligtvis till stor del av verkligheten som varje dag levererar goda skäl att överge alla partier som skapat det tilltagande kaoset.
SD är dock för passiva enligt min uppfattning. När sossar och moderater uttrycker åsikter som för ett par år sedan avfärdats som rå, hjärtlös SD-rasism måste SD behålla ledartröjan. SD framstår som loja liberaler i jämförelse med exempelvis Polen-Ungern-Tjeckiens styrande politiker. Massrepatriering måste lanseras som en nödvändig lösning på arab-negerkaoset. Kraftigt utökat antal fängelseplatser likaså, där invällande människor av oklart ursprung interneras tills dess avvisning kan verkställas. Riktiga straff bör införas och det eviga daltandet med allt som har med islam att göra måste upphöra.
Åkesson & Co tycks vara så löjligt skraja för att inte få vara med och bestämma att dom blir allt mjäkigare för var dag.