Citat:
Själv tycker jag att det är lite konstigt att Tova överhuvudtaget skulle ha en stadigvarande - äldre - pojkvän i den åldern.
Sen förstår jag inte heller varför föräldrarna med tvång skulle försöka acceptera honom om de nu samtidigt ansåg att han var tillräckligt "dålig" för att de inte kunde tycka om honom.
Som du själv säger så var ju Tova förhoppningsvis inte på väg att gifta sig med idioten, så varför kände sig föräldrarna "tvingade" att låtsastyckaom honom? Bjuda med honom på kryssningar etc..
Något var det ju i honom direkt som de inte gillade - trots att "kompisarna" intygade att han var trevlig.
Hans kompisar intygar det väl även idag..
Det känns märkligt hur föräldrarna tycks ha "tassat" kring den här frågan utan att ha kunnat göra något åt saken. En 14-15åring har fått bestämma själv. Även om det vore en 16-17 åring då är saken densamma.
Som du själv redovisade i något inlägg så utvecklas inte frontallobens fullt ut förrän vid 25 års åldern och barnet är fortfarande totalberoende av sina föräldrar så vad är egentligen problemet att föräldrarna inte vågade agera enligt sitt eget tycke?
Eller orkade de inte ta diskussionen/fighten med sin egen dotter?
Sen förstår jag inte heller varför föräldrarna med tvång skulle försöka acceptera honom om de nu samtidigt ansåg att han var tillräckligt "dålig" för att de inte kunde tycka om honom.
Som du själv säger så var ju Tova förhoppningsvis inte på väg att gifta sig med idioten, så varför kände sig föräldrarna "tvingade" att låtsastyckaom honom? Bjuda med honom på kryssningar etc..
Något var det ju i honom direkt som de inte gillade - trots att "kompisarna" intygade att han var trevlig.
Hans kompisar intygar det väl även idag..
Det känns märkligt hur föräldrarna tycks ha "tassat" kring den här frågan utan att ha kunnat göra något åt saken. En 14-15åring har fått bestämma själv. Även om det vore en 16-17 åring då är saken densamma.
Som du själv redovisade i något inlägg så utvecklas inte frontallobens fullt ut förrän vid 25 års åldern och barnet är fortfarande totalberoende av sina föräldrar så vad är egentligen problemet att föräldrarna inte vågade agera enligt sitt eget tycke?
Eller orkade de inte ta diskussionen/fighten med sin egen dotter?
Absolut kan man ju känna att som förälder till Tova skulle man inte vilja ha Billy som hennes pojkvän. Under årens lopp har säkert föräldrarna hoppats att förhållandet ska ta slut, men Tova har blivit helt "snärjd" av Billy.
Man kan tänka att han nästan "uppfostrat henne", för att bli den hon är. Hon blir kvar i det destruktiva förhållandet, för det är det enda hon vet.
"Man kan säga att det man gör i tonåren präglar hjärnan. Det sker en överlevnadskamp för vilka nervceller som ska ha kontakt med varandra. Forskarna kallar det ”use it or lose it”, använd nervcellerna annars försvinner de. Alla kan inte överleva. Naturen har givit oss en överproduktion. Ägnar man sig mycket åt musik stärks vissa delar av hjärnan särskilt mycket, dansar man intensivt stärks andra och studerar man eller spelar datorspel dagarna i ända präglar det hur hjärnan utvecklas."
https://www.svd.se/hjarnan-fullvuxen-forst-vid-25
När Tova är 19 år, är hon myndig sedan ett år.
Men man är ju inte totalberoende hela vägen från barnaåren till 19 års ålder. Det blir en glidande skala. Föräldrarnas mål måste ju vara att barnet en dag ska vara självständig. Man måste så småningom börja släppa taget, litet i sänder.
Jag antar att föräldrarna vill fortsätta att ha kontakt med Tova, kanske också kunna hjälpa, stötta och påverka Tova.
Genom att stöta bort, inte acceptera, inte vilja umgås med Tova och den hon valt (Billy) riskerar man som förälder att helt tappa kontakten, möjligheten att vara en del av sitt barns liv. Och med det också möjligheten att kunna påverka.
Ja, det är svåra beslut. Förstår lite hur du menar. Men nu sitter vi med hela facit på denna Billy.
Hur många föräldrar har inte tyckt att den pojkvän/flickvän som deras barn har haft, har varit mindre bra? Det är ju också en del i livet att ha haft mindre bra förhållanden, som inte funkat. Det är väl så man lär sig med vilken typ av person man passar bäst med?
Vad är det det heter, trial and error?