Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Jag uppfattar att det är en total oresonlighet hos ”den goda” sidan och att de tycks finna en slags tillfredsställelse i att behandla sina ”motståndare” illa samtidigt som de själva känner sig som offer.
Jag läste en sak i Mats Leijons blogg som fastnade (länk finns i ett
inlägg av TransitGloria 29/11):
Jag är fjorton år, skiter i skolan, och behöver aldrig slåss om jag inte vill. Men det vill jag oftast.
Jag har ett hat inom mig som måste komma ut, annars dör jag. På riktigt. Jag kommer att dö.
Det räcker med en blick, eller en kommentar så smäller det. Jag gråter inombords medan jag misshandlar. Jag skriker så högt för mig själv att det borde höras av alla; Förlåt! Det är inte du, det är jag! Ge mig din smärta och din blodiga mun. Slå ner mig! Kan du inte bara döda mig!
Alltså: ”
Jag gråter inombords medan jag misshandlar.” Är det vad som fortfarande sker? Ett kollektiv av människor som fungerar så är en skrämmande tanke.
Jo det är absolut en del av det tror jag. Vi har ju även den stora massan som faktiskt TROR att de gör något bra. De som TROR att de tillhör den snälla och "goda" sidan och som när de ser hur de av högre "status" i gruppen beter sig bara tar för givet att det är ett bra sätt att bete sig på utan att tänka efter vad de egentligen håller på med. De är så lättledda som följare av något alltid har varit. Fåren.
Men så har vi då de där som BORDE veta bättre. De där som har någon form av högre utbildning eller avnjuter någon form av status inom medieyrken, kulturvärlden, politiska sammanhang eller dylikt. De som vi ofta ser som återkommande i kommentarsfält efter kommentarsfält och som är de som i någon mån håller i taktpinnen inför de andra och styr fårskocken. De som känns som att de representerar "ondskan" mer än andra. Jag tror att den här gruppen är kallt kalkylerande karriärmänniskor inom #jäh. De är SJW-kulturens svar på börsvärldens Gordon Gecko i Wall Street ungefär, med rätt grova drag av Patrick Bateman från American Psycho. De som är beredda att kliva över lik för att boosta karriären. Och jag har en känsla av att de genom att profilera sig starkt i en så mediahyllad grupp som #JÄH så KOMMER de att bli sedda med större vördnad inte bara i sina kretsar på sociala medier utan även inom sina respektive gebit i yrkeslivet och sina sociala kretsar i verkliga livet - eftersom dessa områden är för dem starkt sammantvinnade. De ser mycket väl vilket skit de håller på med, men de är inte bara mobbare - de är mobbare med karriärplaner och just nu är ett bra sätt att stiga i de egna leden att hata mest och värst i "godhetens" namn.
Än mer tragiskt blir det ju att även DESSA självgoda hatare i sin tur är "får". Eller på sin höjd fårhundar under fåraherdarna som är personer som Dennerts och Bah Kuhnke. Och då ska vi betänka att inte ens fåraherdarna är herrarna på täppan - ovanför dem finns de som egentligen äger bondgården de alla jobbar på.
Nu kanske bondgårdsliknelsen blev lite väl flummig här. Men nåja. Kontentan är makt. Alla de här personerna som står lite högre på stegen inom gruppen söker efter makt, uppskattning och berömmelse och det ska helst uppnås på det för dem enklast möjliga vis. Sedan skiter de i att de gör det genom att fullkomligt omkullkasta vad ont och gott egentligen står för. Vad som egentligen är bäst för omgivningen och sverige i helhet skiter de DEFINITIVT i där de befinner sig mitt i sin egotripp.
Kan man sedan kalla det "ondska"? Ja, jo det kan man definitivt.
