Citat:
Ursprungligen postat av
magiciadehex
Jag kapar din långa harang med dina synpunkter på barnuppfostran, curlande osv. Hör inte hemma i denna tråd om MORDET och STYCKNINGEN av Kim Wall.
Men så har vi grandiosa DU som VET precis vad som rörde sig i skallen på både Kim och de "kufer och störda individer" som hon skrev om. Den kunskapen har du fått pga alla dina fördomar så därför behövs inte någon adekvat utbildning inom området, nej, nej - fördomar räcker gott.
Grattis till att vara ett så sällsynt fördomsfullt, kunskapsföraktande pucko.
Hur fan kan du veta hur Kims story om Madsen skulle se ut? Telepatisk förmåga? Du är fångad i ett mycket förlegat synsätt där JANTELAGEN styr. Du skriver irriterat om att "denna dam trodde sig förstå PM bättre" än tex hans gamla kollegor. Du tänker att, utifrån ditt EGET antagande så måste hon därför lida av hybris för hon skulle inte tro att hon var speciell - nej, för det är FULT i din värld att tro att man är speciell. Rättning i leden liksom. Så googlar du "hybris" och hamnar på "narcissism och grandios självbild" och sen applicerar du din nyvunna insikt på henne - på offret. Inser du inte att detta förfaringssätt är lite sjukt? Att du inte förstår något inom psykologi och psykiatri är uppenbart men låtsas inte att du förstår något om hur journalisten Kim arbetade eller hur hennes reportage om Madsen skulle se ut. De flesta seriösa journalister försöker oftast ge en så mångfacetterad bild som möjligt där både "för och emot" belyses.
Är detta dina visdomsord? Att man ska "lyssna inåt och välkomna sina fördomar"? Det låter riktigt otäckt.
Förstår du vad "fördomar" betyder? Som hjälp här så får du förklaring från ordlista:
förutfattad mening (som inte är grundad på egen eftertanke), inrotad vanföreställning
Låter det trevligt att Kim (och alla vi andra) skulle vilja ha levt i inrotade vanföreställningar och förutfattade meningar som inte är grundade på egen eftertanke? Låter nog som ett fördomsfullt kunskapsförakt med en stor dos av faktaresistens som grund i ditt tänk.
Myter och fördomar bygger alla på antingen för lite information om ett ämne, eller att man helt enkelt inte har förmågan att sätta sig in i hur någon annan känner - man saknar den empatiska förmågan.
Ju mer utbredda myter och skeva verklighetsuppfattningarna är, desto lättare blir det för politiska och mediala krafter att förstärka och spela på folks fördomar och rädslor. Men, det är väl dit du vill komma när du anser att "istället för att tro på storysar som den här sortens naiva journalister (som Kim enl dig) skriver så borde läsaren lyssna inåt och välkomna sina fördomar.
Man blir fan mörkrädd.
Jag bara upprepar det som KW:s journalistkompisar har skrivit på nätet angående vilket uppdrag KW hade valt som sin journalistbana. Hon var intresserade av de avvikande. De som folk ansåg vara konstiga och som folk hade fördomar emot.
Dessa journalister kände ju KW, vissa av dem hade kontakt med henne titt som tätt. En av dem beskriver sin relation med KW som en kärleksrelation som inte inkluderade andra – till att börja med. Och med detta vill jag endast beskriva intensiteten i den relationen. Jag är inte ute efter att insinuera något annat angående deras relation.
Men du tror att det är ”grandiosa jag” som har hittat på det hela.. Och tror mig veta hur KW tänkte.
Nej, det är hennes nära vänner som tror sig veta det. Att hon ville vidga läsarens vyer genom att beskriva kufarna på ett sympatiskt sätt. Inte bara som dårar som man skulle undvika om man bara kunde..
Angående fördomar så har jag en fördom mot människor som tror sig vara vampyrer. För mig får de hållas där de hör hemma dvs. bland de avvikande så länge de inte skadar andra. Annars är jag inte ett dugg intresserad av att ”få mer information om den här gruppen”.
KW tänkte tvärtom. Hon ville upplysa oss läsare om vampyrer. Fine. Den som ids läsa skiten är välkommen. Själv är jag fortfarande övertygad om att den här gruppen lider av psykiska problem – inget annat.
Nu ville hon göra ett reportage om en aggressiv kuf som nästan ingen kom överens med. F.d. kollegor hade sagt upp kontakten med honom. Andra journalister hade blivit osams med honom, eftersom han behandlade dem på ett respektlöst sätt. Om KW hade gjort sin research ordentligt då visste hon att ifall hon lirkade och höll med med Madsen då gick allt väl. Men så fort hon skulle ifrågasätta eller Gud förbude kritisera – då skulle Madsen explodera. Tydligen hade ingen annan journalist innan KW lyckats lirka hela vägen, eftersom intervjuerna alltid slutade med att Madsen och journalisten blev osams. Efteråt kunde Madsen skicka oförskämda mail till vederbörande.
Hur ska man under dessa omständigheter måla upp en rättvis och mångsidig bild av raketbyggaren, när man skulle tassa på tårna för att inte väcka hans ilska?
Jag är förresten inte ett dugg irriterad på KW. Varför skulle jag? Huruvida hon hade hybris eller dåligt omdöme är verkligen inte min huvudvärk.
