Citat:
Ursprungligen postat av
Bewitched
Jag tror på två utfall:
1 - Hon kommer att för evigt kämpa på att bevisa sin oskuld trots att hon är skyldig enbart för att fasaden hon försökt att utmåla inte skall krackelera. Då är det inte för att hon är rädd för vad andra ska tro utan snarare för att då måste hon ha insikt. Något vi konstaterat är hennes Akilles häl.
2 - Har man sett fängelserna från insidan så förundras jag över hur få självmord som begås av livstidsdömda. Johanna kan dock bli undantaget då hon enligt ovan saknar insikt men kanske allt för hon vill dö martyr (vi alla vet att hon inte blir det)
Jag kan tänka mig att vissa kan tycka att det är skönt och tryggt med väldigt lättbegripliga miljöer. Vissa typer av brott (och sättet på vilket de utförs) innebär en form av grotesk förenkling av verkligheten, och antyder en motsvarande verklighetsuppfattning hos förövaren. Hos både JM och exv Billy bufa men också många andra så anger brottet i någon mån att de kommit till vägs ände, och inte klarar av mer komplexitet och osäkerhet.
De har då heller inte förmåga att hoppas på eller visualisera ett realistiskt liv bortom handlingen.
Och i paritet så vänjer de sig då snart vid många av de begränsningar som fängelset sätter.
Man avhändar sig gladeligen ansvaret för sitt liv.
Annars hade man klurat ut något annat sätt att lösa sitt problem på.
Kan det inte vara så?