Flat Earth--Jorden är platt

Är jag upp och ner på 20 grader syd eller bara lite upp och ner?

Jag har aldrig påstått att jag vet hur plattjordskartan ser ut.

Jo, den kan existera på en platt jord om vi står på undersidan av den platta jorden.
Och att det är en boll runt allt ihop som stjärnorna sitter fast på.

Men då måste vi även ta oss över kanten när vi flyger från Sverige till Sydafrika.

Men om vi bara är på ovansidan av den platta jorden så kan vi inte se någon sydlig polstjärnana som stjärnorna roterar runt.

Och på en platt jord så kan vi varken se att den norra eller den södra polstjärnan ligger under horisonten som vi gör i verkligheten.

Är fysiskt helt omöjligt att kunna se södra Polstjärnan och stjärnor som roterar runt den i Chile OCH i Australien OCH i Sydafrika.

Det är liksom detta som bevisar det omöjliga med en platt jord.

Nej eftersom ner alltid är i den riktning som gravitationen drar dig åt dvs. in mot jordens centrum.

Källa på det? Eftersom solens gravitation kröker planeternas banor till cirklar/ellipser (även fast de egentligen går i raka linjer) så borde den ju även kröka sig själv till en boll, även fast den egentligen är platt. Gravitation är ju inte en kraft, utan en krökning av rumtid, så om vi observerar jorden som en boll, så är det resultatet av krökning av rumtid enligt relativitetsteorin, vilket innebär att den är egentligen inte rund, utan vi ser resultatet av krökningen av rumtid.


Jag har aldrig sagt att jag tror på en platt jord, jag bara pratar om vad relativitetsteorin säger, och den säger att rumtiden kröks runt massiva objekt.

Är skillnad på att styra planeter och att böja ljus som färdas 300 000 km/sek. Dessutom kan man segla eller flyga runt jorden vilket inte hade gått på en platt jord. Hade ju inte varit möjligt att flyga jorden runt om krökningen varit en synvilla orsakad av krökning av rumtiden.

Nej, att den södra stjärnhimlen roterar runt en sydlig punkt i såväl Australien som Chile visar att jorden inte är platt.

På den platta jorden är syd i Australien inte åt samma håll som syd i Chile. Dvs på den platta jorden roterar stjärnhimlen runt olika punkter - och det är självklart omöjligt.

Detta tycker jag gäller för all plattjordsteori. Ni hittar först på teorier om att saker faller till marken för att att jordskivan accelererar. När någon visar det orimliga i det så påstår ni att densitet får saker att falla. När ni får påpekat att densiteten inte verkar i någon riktning så är det plötsligt statisk elektricitet som får saker att falla. En elektricitet om måste vara mångdubbelt starkare än åskan för att fungera på det sättet men som man tydligen kan vistas i utan att ens få en stöt av den. Allt för att gravitation inte fungerar er enligt eran redan fastlagda uppfattning att jorden är platt.
Samma sak när det gäller månförmörkelser. Det får ju inte vara jorden som skuggar månen eftersom detta skulle bevisa att jorden är rund eftersom man tydligt kan se jordens kurvatur på skuggan på månen. Alltså kommer ni med teorier om att månen är 110 km i diameter och att solens strålar är paralella (Vilket alla borde inse att dom inte är då allt solljus då skulle behöva komma från en enda punkt vilket vi vet att det inte gör då solen faktiskt har 1/2 grads utbredning på himlen).
Bottom First är likadant. Den teorin har skapats för att passa plattjordsteorin.

Från nordpolen räknat är du nästan helt upp och ned. Från sydpolen räknat är du bara lite upp och ned.

Bilden visar med all tydlighet att polstjärnas position är omöjlig på den platta jorden.

Gravitationen behöver väl inte kröka ljuset så mycket, det räcker med att den kröker alla partiklars "banor" som jorden består utav.


Det är inte enbart en synvilla. Eftersom rumtiden kröks, därför kan man förstås också gå "runt" planeten, även fast den egentligen är platt. Jordens cirkulära/elliptiska bana runt solen är också en illusion (enligt relativitetsteorin), men det hindrar den inte från att gå "runt" solen.

"Reality is merely an illusion, albeit a very persistent one." -- Albert Einstein