Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Psykotisk skräck? Den var ny! Du menar möjligtvis inte psykologisk skräck? I alla fall skulle jag rekommendera Lake Mungo utifrån dina kriterier. Indie, found footage, krypande och obehaglig.

Såg jag skräckfilm igår? Svar ja!

Kill List - Allt har redan sagts om den här moderna klassikern. Så jävla mardrömslik. 5/5.

Fragile - Med Calista Flockhart och det är det enda positiva jag har att säga om filmen. Typisk Spanjack går Hollywood-skräck, dvs en trött monster under sängen-historia. 1/5.

The Neon Demon - 'Style over substance' är ett uttryck jag har hört användas för att beskriva The Neon Demon. Jag håller inte med. Jag tycker historien är intressant och ploten utvecklas på ett förtjänstfullt sätt. Jag känner med karaktärerna och imponeras av skådespelarna som är helt makalöst bra. Modellerna pratar inte i onödan så skådespelarna får agera mycket med kroppen och ögonen. Det är så jävla bra alltihop. Men visst är filmen också en rent teknisk uppvisning av Refn&Co. Den är brutalt snygg med fantastisk musik. 5/5.

Det känns så konstigt att jag aldrig har fatta tycke för Kill List trots att den innehar flera teman jag fullkomligt älskar. Kan möjligtvis vara så att jag har svårt att relatera till huvudkaraktärerna.. men jag vet inte?

Såg It Comes at Night igår och jag blev inte helt såld. Stämningen finns väl där, men den är billigt framtvingad med hjälp av Travis drömmar. Det är ju egentligen bara hans drömmar som innehåller obehagliga sekvenser. Ogillar generellt sett drömsekvenser eftersom det inte kräver lika mycket av varken filmskaparen eller tittaren. ”Men han drömde ju, då finns det ingen logik, allt kan hända”. Sug röv.

Jag tycker dock kopplingen till främlingsfientlighet som en del har gjort är intressant och tänkvärd. Sevärd, får la en 6a på imdb.

Helt klart årets skräckfilm, för min del. Den har allt som majoriteten av dagens skräckfilmer saknar, samt att den är gjord för vuxna människor.

Drömsekvenserna hade jag inga problem med alls, då det kändes helt naturligt att karaktären skulle ha just sådana mardrömmar.

Drömmarna tillför ju inget till handlingen, och vill man bygga upp en stämning finns det andra sätt att göra det på. Det känns mest som ett billigt sätt att gå från drama/thriller till skräck. Scenen när hunden börjar skälla ut i skogen är t.ex. helt briljant och obehaglig med relativt små medel. Mer sånt, och mindre mardrömmar.

Drömmarna tillför ju inget till handlingen, och vill man bygga upp en stämning finns det andra sätt att göra det på. Det känns mest som ett billigt sätt att gå från drama/thriller till skräck. Scenen när hunden börjar skälla ut i skogen är t.ex. helt briljant och obehaglig med relativt små medel. Mer sånt, och mindre mardrömmar.

Nu har jag bara sett Kill List en gång och det var när den kom, det var ett tag sedan men jag minns att jag diggade den som fan. Mycket synd att de två senaste filmerna Ben Wheatley gjort inte varit intressanta. Tydligen är hans nästa film någon form av action med bl.a. Alicia Vikander, får hoppas på det bästa men jag hade gärna sett att han gjorde något mer inom skräck. Jag älskade den psykadeliska tripen A Field in England också, underbar film!

Nu har jag bara sett Kill List en gång och det var när den kom, det var ett tag sedan men jag minns att jag diggade den som fan. Mycket synd att de två senaste filmerna Ben Wheatley gjort inte varit intressanta.

Inte lika bedövande tokusel som Only God Forgives (!!!), men.. nära. En släpig och humorlös filmfotograf-showreel. Säsong tre av Twin Peaks var knökfull av utdragna scener där karaktärer bara stod och glodde - och där fungerade det alldeles ypperligt, Lynch fick till en väldigt kuslig och obekväm känsla med det. Denna film är också fylld med uuuuutdragna scener där karaktärer bara står och glor, men till absolut ingen nytta - här känns det bara provocerande autistiskt och allmänt idiotiskt. Fruktansvärt.