Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Happy Death Day verkar vara en ny mainstreamskräckis. Men har inte sett den.

The Thing from Another World (1951)

Har inte sett den här på 20 år och kommer inte ihåg nåt. Det är ju förlagan till Carpenters The Thing om en arktisk forskningsstation där man tinar upp en alien med förödande konsekvenser, men hans version är egentligen en helt annan film. Samma premiss men helt annorlunda. Efter att ha sett den här kommer jag till slutsatsen att i alla fall jag tycker den har lite oförtjänt bra rykte, undrar verkligen om den varit lika hyllad utan Carpenters remake?

För handlingen är verkligen en ganska typisk creature feature från 50-talet med ett ganska fånigt monster. Logiken brister och monstret känns därför aldrig det minsta realistiskt eftersom det beter sig som en människa skulle bete sig i en mänsklig värld och inte som en utomjording i en för den främmande värld.

Men hantverket är mycket bättre än det brukar vara i gamla monsterfilmer. Det är välgjort och snyggt. Och det är egentligen inget fel på fåniga gammeldags monster. De är kul på sitt sätt. Så det är ändå en stunds mycket god underhållning men inte riktigt stor filmkonst.


Härnäst ska jag se om Carpenters version, även det för första gången på 15-20 år. Jag är rädd att jag kommer att se brister i den som jag inte såg på den tiden. Men det ska bli roligt att se.

Inte sett 1 och 2....döda mig inte...hehe!


Thx! Ska spana in den.

Tips på psykotisk skräck likt Marble Hornets eller Hasan Karacadags filmer.
Jag har typ sett det mesta - allt från stumfilmer till dagens.

För mig spelar subgenren ingen roll dock har jag fastnat extra för found footage.
Indiefilmer har en tendens till mer originella handlingar - dock sämre skådisar, men det är handlingen som tilltalar mig.

Blod, våld och hus med onda avsikter får mig att somna.

Du borde också se Horror Express som är löst baserad på novellen Who goes there.

Hittade den DVDn på loppis för några år sen och såg den då. Kommer faktiskt inte ihåg så mycket. Den finns kvar, undanstoppad bland de filmer jag tänkt vore roligt att se om nån gång i framtiden så det kommer väl en dag om ett par år när jag öppnar det skåpet och hittar den igen.

Nu har jag även sett om Carpenters The Thing (1982) och vad ska man säga? Det är fortfarande en av de bästa skräckfilmer som gjorts. Riktigt snygg, med fantastiska specialeffekter och en härligt paranoid känsla.

Om man ska klaga på nåt så känns den ibland lite komprimerad. Folk hoppar till lite hastiga slutsatser ibland och sådär. Den hade kunnat vinna ytterligare lite på att dra ut lite på tiden. Den är lite olika Carpenters andra tidiga skräckfilmer på det sättet, en lite större dos av långsam tryckande stämning hade gjort den gott.

Men det är egentligen ett mindre klagomål. Det är en unik film som känns riktigt påkostad, särskilt för att vara skräck.

Jag såg Better Watch Out (2016) ikväll och trots att jag inte är lika exalterad över den som du verkade vara kan jag också rekommendera den. Den var helt klart underhållande och charmig, däremot kunde jag inte undgå att känna att den var lite för tam för sitt eget bästa, de hade gott kunnat grisa ner den mer och ändå behållit humorn.

Edit: Jag ser nu att det här är faktiskt Safe Neighborhood (som jag har haft på min vill se-lista ett tag) men de har bytt namn på den till ett i mitt tycke tråkigare.

Såg precis den senaste Blair Witch för första, och enda gången.
Gräsligt jävla dålig på alla vis. Att jag ens såg hela filmen är bara det ett under, för 90% av filmen handlar om idioter som springer runt och filmar i bäcksvart mörker.
Det som den första filmen lyckades med, failade den här med helt och hållet.
Skräckfilmer i dag alltså..... totalt meningslösa

0.5-5 i betyg

Psykotisk skräck? Den var ny! Du menar möjligtvis inte psykologisk skräck? I alla fall skulle jag rekommendera Lake Mungo utifrån dina kriterier. Indie, found footage, krypande och obehaglig.

Såg jag skräckfilm igår? Svar ja!

Kill List - Allt har redan sagts om den här moderna klassikern. Så jävla mardrömslik. 5/5.

Fragile - Med Calista Flockhart och det är det enda positiva jag har att säga om filmen. Typisk Spanjack går Hollywood-skräck, dvs en trött monster under sängen-historia. 1/5.

The Neon Demon - 'Style over substance' är ett uttryck jag har hört användas för att beskriva The Neon Demon. Jag håller inte med. Jag tycker historien är intressant och ploten utvecklas på ett förtjänstfullt sätt. Jag känner med karaktärerna och imponeras av skådespelarna som är helt makalöst bra. Modellerna pratar inte i onödan så skådespelarna får agera mycket med kroppen och ögonen. Det är så jävla bra alltihop. Men visst är filmen också en rent teknisk uppvisning av Refn&Co. Den är brutalt snygg med fantastisk musik. 5/5.

Inte lika bedövande tokusel som Only God Forgives (!!!), men.. nära. En släpig och humorlös filmfotograf-showreel. Säsong tre av Twin Peaks var knökfull av utdragna scener där karaktärer bara stod och glodde - och där fungerade det alldeles ypperligt, Lynch fick till en väldigt kuslig och obekväm känsla med det. Denna film är också fylld med uuuuutdragna scener där karaktärer bara står och glor, men till absolut ingen nytta - här känns det bara provocerande autistiskt och allmänt idiotiskt. Fruktansvärt.