#MeToo har tagit orimliga proportioner. Varje ny dag turas olika yrkeskårer om att gråta ut. Och media älskar att tala och skriva om det. När motsvarande ämne har dött ut sedan länge så eldar media på detta om och om igen. Den som tror att detta är slumpen, eller ens 'på riktigt', är sannerligen naiv.
Vem som startade #MeToo är irrelevant. Människor säger och gör saker över allt hela tiden. Det som får genomslag i media är det som uppmärksammas. Media kan upp med en enkel stöt avlida en sanning likväl som att upplyfta en lögn till skyarna. Förstår man inte dessa begrepp kan man heller aldrig förstå varför #MeToo blivit så surrealistiskt stort.
De historierar som lyfts fram inom kampanjen som faktiskt har någon tyngd i sig, d.v.s. annat än "han tog på min rumpa", är få till antalet. De historier med tyngd och en fällande dom, vilket verifierar dess äkthet, är än färre. D.v.s. trots det enorma överflödet av svammel och tämligen lama historier som är att ses som den största kvantiteten bland #MeToo-historierna så får kampanjen likväl vara på förstasidan om och om igen.
För dem som inte kan skilja på sanning och fiktion förstår snabbt att detta är en massiv PR-kampanj som i greven tid lägger om strålkastarna. När SD skjuter i taket och inget vaccin tycks bita på viruset så har man äntligen hittat en medicin som fungerar.
Tidigare har man antingen försökt dumförklara SD, ignorera dem, diskutera med dem. Ingenting hjälper. 'Populiströsterna' tycks aldrig avta. Tänk att det skulle ta så lång tid för etablissemanget att förstå att lösningen givetvis låg i att manipulera sanningen och förskjuta definitionen vari landets 'egentliga problematik' låg.
Efter att BRÅ slutade att (officiellt) kartlägga brottslingar, i detta fallet sexualbrottslingars, härkomst så har 'alternativ media' fått göra grovjobbet. Detta har givetvis tagit tid då det mestadels bedrivits på ideell basis. Men sanningen och statistiken har nu börjat komma ut och folkmassorna har börja ställa obekväma frågor till makthavarna.
För den som bevakar media varje dag VET att detta stämmer. Ett skifte av fokus har skett. Tidigare var det den 'invandrande mannen' som öppet började utmålas som den grova sexualförbrytaren; våldtäkter, gruppvåldtäkter, överfallsvåldtäkter, afghaner som våldtog småpojkar, våldtäkter på festivaler osv osv. Bilden av att invandrare var överrepresenterade bland sexualbrott började åter få fäste, trots BRÅ's (läs: statens) tappra försök att förblinda.
Men hur ser det ut nu efter #MeToo? Jo nu är det inte längre Ashme, Mohammed och Kaddafi som är samhällets fiende nummer ett, nu har Kalle, Åke och Andersson som hängts upp på tavlan WanterDeadorAlive. Media har lyckats.
#MeToo har med effektivitet (1) manipulerat sanningen och genom detta (2) förskjutit fokuset från bilden av invandrare som överrepresenterade bland sexualbrott till att ersätta det med den vita normala svenssonmannen. BARA i Sverige kunde herr Svenssons oskyldiga kommentar "lilla gumman" bli likvärdigt med herr Ashmeds gruppvåldtäkt.
Alla ni som gjorde detta möjligt genom att läsa och tro på detta floskel kan klappa er själva på axeln. Var inte stolt för att Anna, Maria och Sofia "äntligen" fått upprättelse för att ha fått en dask på rumpan. Skäms istället för att Louise som blev gruppvåldtagen och fem negrer nu aldrig kommer få den upprättelse och uppmärksamhet hon behöver. Dagens Nyheter SR SVT SvD GP har bara ett begränsat antal framsidor att skriva på....
Vem som startade #MeToo är irrelevant. Människor säger och gör saker över allt hela tiden. Det som får genomslag i media är det som uppmärksammas. Media kan upp med en enkel stöt avlida en sanning likväl som att upplyfta en lögn till skyarna. Förstår man inte dessa begrepp kan man heller aldrig förstå varför #MeToo blivit så surrealistiskt stort.
De historierar som lyfts fram inom kampanjen som faktiskt har någon tyngd i sig, d.v.s. annat än "han tog på min rumpa", är få till antalet. De historier med tyngd och en fällande dom, vilket verifierar dess äkthet, är än färre. D.v.s. trots det enorma överflödet av svammel och tämligen lama historier som är att ses som den största kvantiteten bland #MeToo-historierna så får kampanjen likväl vara på förstasidan om och om igen.
För dem som inte kan skilja på sanning och fiktion förstår snabbt att detta är en massiv PR-kampanj som i greven tid lägger om strålkastarna. När SD skjuter i taket och inget vaccin tycks bita på viruset så har man äntligen hittat en medicin som fungerar.
Tidigare har man antingen försökt dumförklara SD, ignorera dem, diskutera med dem. Ingenting hjälper. 'Populiströsterna' tycks aldrig avta. Tänk att det skulle ta så lång tid för etablissemanget att förstå att lösningen givetvis låg i att manipulera sanningen och förskjuta definitionen vari landets 'egentliga problematik' låg.
Efter att BRÅ slutade att (officiellt) kartlägga brottslingar, i detta fallet sexualbrottslingars, härkomst så har 'alternativ media' fått göra grovjobbet. Detta har givetvis tagit tid då det mestadels bedrivits på ideell basis. Men sanningen och statistiken har nu börjat komma ut och folkmassorna har börja ställa obekväma frågor till makthavarna.
För den som bevakar media varje dag VET att detta stämmer. Ett skifte av fokus har skett. Tidigare var det den 'invandrande mannen' som öppet började utmålas som den grova sexualförbrytaren; våldtäkter, gruppvåldtäkter, överfallsvåldtäkter, afghaner som våldtog småpojkar, våldtäkter på festivaler osv osv. Bilden av att invandrare var överrepresenterade bland sexualbrott började åter få fäste, trots BRÅ's (läs: statens) tappra försök att förblinda.
Men hur ser det ut nu efter #MeToo? Jo nu är det inte längre Ashme, Mohammed och Kaddafi som är samhällets fiende nummer ett, nu har Kalle, Åke och Andersson som hängts upp på tavlan WanterDeadorAlive. Media har lyckats.
#MeToo har med effektivitet (1) manipulerat sanningen och genom detta (2) förskjutit fokuset från bilden av invandrare som överrepresenterade bland sexualbrott till att ersätta det med den vita normala svenssonmannen. BARA i Sverige kunde herr Svenssons oskyldiga kommentar "lilla gumman" bli likvärdigt med herr Ashmeds gruppvåldtäkt.
Alla ni som gjorde detta möjligt genom att läsa och tro på detta floskel kan klappa er själva på axeln. Var inte stolt för att Anna, Maria och Sofia "äntligen" fått upprättelse för att ha fått en dask på rumpan. Skäms istället för att Louise som blev gruppvåldtagen och fem negrer nu aldrig kommer få den upprättelse och uppmärksamhet hon behöver. Dagens Nyheter SR SVT SvD GP har bara ett begränsat antal framsidor att skriva på....