Citat:
Ursprungligen postat av
Lord-Nothing
Det är intressant och med viss förtjusning man ser hur hela #metoo-kampanjen har gått snett för media. Att skriva om Hollywood går bra för det är tillräckligt avlägset. Man vill så gärna skriva om övergrepp inom SD:s riksdagsgrupp, i bolagsstyrelser, på LO-arbetsplatser, överallt utanför deras egen värld. Men nu är bollen i rullning och det visar sig att deras egen sfär, media och kulturelitens salonger (dit de kanske inte hör men ack så gärna skulle vilja), är värst. Världen där alla tror sig vara lite finare och förmer och ha rätt värdegrund är den solkigaste av alla. Och det leder förstås till en hel del frågor om journalisternas och medias ansvar i tystnadskulturen. Att en kulturjournalist som t ex Maria Schottenius inte känt till det här känns otänkbart. Och vad har hon gjort? Troligtvis sett mellan fingrarna för att inte stöta sig med Akademin och dess följe. Och många med henne. Det här skulle man ju vilja se att någon grävde mer i men det är väl att hoppas på för mycket.
När Maja Lundgrens bok "Myggor och tigrar" kom ut 2007 där bland annat JCA hade en framträdande roll, skrev Schottenius att Lundgren var psykiskt labil och med paranoida drag:
Citat:
Författaren Maja Lundgren, som hade vikarierat på Aftonbladets kulturredaktion, skrev en bok där hon tar hämnd på tidigare kolleger, och på en rad andra personer i den svenska kulturvärlden, som hon liknar vid maffian.
---
Det är inte konstigt att en person med paranoida drag och med en känsla av vanmakt vill hämnas på personer. Det hör inte till ovanligheten.
Men det hör till ovanligheten att ett stort förlag ger ut en bok där en uppenbarligen psykiskt labil person går bärsärkagång på sin namngivna omgivning.
https://www.dn.se/kultur-noje/kultur...korde-i-diket/
Schottenius väljer ett gammalt knep, dvs att sjukdomsförklara den som lyfter frågeställningar som man inte önskar ska komma upp till ytan.
Det är inte bara män som är ett problem i den här soppan. Även kvinnorna inom som hållit tyst, och kanske sett den franske sexualsadisten som ett pikant inslag i Stockholms kulturliv, förtjänar att granskas.