Citat:
Ursprungligen postat av
Pripps3.5
Min pappa skilde sig från min mamma vid 50 +. Gav henne allt, tog ut sina pensionsförsäkringar. Gav oss barn mycket. Hade flera romanser. Levde livet. Och lever fortfarande livet.
Jag förstår, dock inte varför han gifte sig från första början.
Jag lever för kvinnor och för att dö den ljuva döden. Under tiden jag lever så åldras jag men samtidigt så härdas och läker min själ. När jag är klar ska jag ha exploaterat kvinnor in i det sista. Just det är vad jag vill med mitt liv, inget annat förutom att tänka och ta det lugnt. Barn ska födas men jag har inget intresse av att bli förälder igen. Visst, titta till dom nån gång så att allt är bra men inget mer. Ingen kärlek och sånt heller utan bara ren kukdrift. Därför är det max 60 som gäller.
Områdena kring Fortaleza är utmärkta för att hitta fattiga kvinnor. Mina barn föddes där. Men lite skam i kroppen får man dock ha. Jag vill inte åka dit som en gubbe, oavsett vad jag i övrigt har att erbjuda. Jag vägrar dra fram en rynkig djupblå syrefattig gubbkuk. Läderlapp vill jag inte bli och kärringar över 45 kan jag vara utan. Finns ingenting som tänder mig kvinnor förbi klimakteriet. Matures och grandpa-porn har jag sett på nätet och det är så sorgligt. Gammal gubbe med ståfräs. Stackare.
Alla män vill detsamma som jag om de varit fria och haft tillräcklig ekonomi. Men istället har de fastnat med fru och villa, i ekorrhjulet. De kallar det trygghet men det är bara ett substitut. De kan inte tänka tanken att det finns ett liv bortom horisonten. För mig finns ingenting efter 60. Då är det att söka vänskap med döden som gäller. Då stängs butiken. Då blir det svart.
Sluta plåga mig med promenader och pensionärsföreningar. Det finns ingenting annnat i denna värld än att sprutlackera kvinnor. Samt droger men jag vill inte gå igenom avtändningar eller utveckla tolerans. Det är därför ohållbart och uteslutet pga det.
Döden om jag inte vill stå i wikipedia efteråt; jag kör ut i skogen natten till en måndag och placerar en marschall under ett stor samling ved som brukar ligga lite varstans. Värmer upp med benzo, tar antiemetika, lägger mig på toppen av drösen och röker heroin tills jag knappt längre orkar ta ett bloss till. Ställer en ringklocka vid örat ifall jag skulle somna. Njuter lite till av värmen. Sen kommer skottet. Hagel i munnen och kroppen kremeras i intensiv brand under många timmar. Tar väl nästan till morgonen innan en sån samling brunnit upp?
Folk som lever sina liv i bubblor som jävla själsliga krympligar ska inte komma med sketna pissråd till oss få som verkligen vet. Visst de kan fortsätta tro på powerwalk vid 80 men låt mig slippa.