Allt om ADD!

En grej jag tycker är jävligt märklig, (vet inte om någon håller med mig här), men det som MÅNGA skribenter nämner hur de känner sig MED medicinen är faktiskt så jag känner mig NU, utan någonting överhuvudtaget. Har aldrig provat medicin men känner att det nog är dags, helt klart.
Är dessutom i förundran över om det inte är som så, (eller jag är rätt säker på att det är så), att otroligt många har fått fel diagnos. Ärligt talat, vet inte hur många människor jag stött på som nämnt att de tror sig ha, eller har AD(H)D, men som inte är i närheten utav hur jag har det i livet om vi sätter mig personligen i jämförelse mot de.

Edit: I början av mitt inlägg så menar jag hur många utav er känner biverkningarna ni nämner med medicinen men att jag har dessa utan medicinen, därav är jag väldigt hoppfull till ett förändrat liv. Nedanför är mitt liv;

*Sitter och glor som ett blockmongo in i väggen och grubblar alldeles för mycket.
*Får ingenting gjort... bokstavligen talat.
*Är nervös inför tamejfan allt.
*Tankarna bara rusar i skallen, tvångsmässigt.
*Känner mig deprimerad och orkeslös.
*Är stissig och stirrig.
*Humöret går upp och ner, (Bipolär typ 16... om någon sådan diagnos hade funnits).
*Kan inte komma ihåg viktiga saker.
*Är helt och hållet känslostyrd åt det impulsiva hållet.
*Noll tålamod. Sitter som på nålar och "laddar upp" för att avbryta/inflika vad jag har att säga.
*Kan stå och lyssna på någon annan person som pratar till mig, fast ca ~90% av infon går in i ena örat och ut genom andra.
*Svårt att somna.
*Kan sova 18 timmar när jag väl somnat men ändå gäspa och känns som att jag fått en halvtimmes sömn, detta trots perioder med bra mat, träning m.m vilket fått mig att lägga av för om det hade hjälpt hade jag fortsatt.

M.M, M.M, M.M.

Kan fan ta mig på rak arm i det här fallet vara minst rädd över att den förändrar min personlighet, för så jag är nu ÄR INTE JAG, inte optimal eller min potential för fem jävla öre!!!

Tack för svar, dina svar är jättebra och hjälper nog många!
Jag hängde inte riktigt med angående det du sa om komorboditeter och t ex. trotssyndrom, du får jättegärna vidareutveckla det. (Som jag förstått det beror ADHD patienters svårigheter med t ex. instruktioner inte på faktiskt trots, utan att det snarare är kopplat tlll autism?)

Intressant med guanfacin, låter som det skulle kunna vara ett alternativ. Fick sluta med ritalin och bytte till concerta, men känner mig väldigt skeptisk även till det. (Kan inte sova, mår illa, irriterad, ångest, huvudvärk osv osv. Fick bättre resultat av ritalin, men fick tom. näsblod och spruckna blodkärl i ögonen, så dom blev väl nojiga och satte ut det.) Next up is elvanse.

Vad är dina tankar kring elvanse generellt?

Jag har fått ganska högt blodtryck (typ 160/80 och ofta en vilopuls kring 90, väger ca 75kg och är 1.90. Min normala vilopuls ligger inte mkt över 60) - kan man kombinera intuniv med elvanse?

Blev lite mycket nu, men en sista grej - de bad mig ta med resterande ritalin till dem för att kunna låta andra patienter pröva, typ. Det lät helt påhittat i mina öron? Inte kommer de ge någon annan av min öppnade burk? Jag tänkte att det tänker att jag ska ljuga om att jag lämnat in dem på apoteket, för att sen typ sälja lr slänga i mig dem? Inte för att jag bryr mig om tabletterna, undrar bara om de har en sån grov missbrukarbild av mig fortfarande.

Jag tror absolut jättemånga är feldiagnostiserade. Jag tror också väldigt många, precis som du går runt utan att ha fått en diagnos eller hjälp i form av någon sorts terapi eller medicin.
Många är väldigt negativt inställda till medicinering generellt, men jag är övertygad om att du (precis som många andra) skulle kunna må väldigt mycket bättre om du kunde få saker gjort om dagarna, sova om nätterna och inte känna ångest/oro inför allt, (en positiv spiral!). Och det kan man kan ju ofta till stor del ställa till rätta med medicinering, (om inte annat iaf tillfälligt, i bästa fall tillräckligt länge för att återställa eventuella obalanser och skapa nya förutsättningar för att hantera problemen på ett fungerande sätt!).
Sen är det en djungel att hitta rätt, och så får man jobba aktivt för att hjälpa sig självt - parallelt med medicinerna, som kan va tufft vid t ex. insättning av anti dep.

Det fina är ju att man inte måste. Vill man inte kan man gott låta bli.
Mår man tillräckligt dåligt tillräckligt länge inser man tillslut att man inte har något att förlora på att pröva/försöka ändå, så.

Lycka till!

Gott att höra att mina råd uppskattas. ^^

Intuniv (guanfacin) uppfanns som blodtryckssänkande medicin först, så ditt tryck o puls kommer gå ner ganska bra med den skulle jag tro - drabbades själv av extrema såna problem från Reboxetin (även av att jag satt ut intuniv för snabbt innan jag började med rbx) något som kallas Adrenergisk Storm - Intuniv tog dock bort problemet på en gång.

Ang. Ritalin så är det möjligen misstänksamhet om du missbrukat innan - sen kan det dock även vara din BPD - diagnosen ger nämligen högre självmordsfrekvens, så kan hända dom är rädd att du ska göra något dumt eftersom pillerna hade skadliga effekter på dig.

Slutligen så finns det även en liten chans att dom är helt ärliga - på vissa mottagningar verkar det finnas ordnat så att sköterskor får skriva ut små provdoser, som levereras till patient i små kuvert med namn et c - utan burk.

Detta för att snabba på processen med medicinprovning som annars sker med ett läkarbesök - läkarna är nämligen överladdade med utredningar o patienter.

Dock så tycker jag inte det är så mycket att orda om - se det som en möjlighet att fortsätta att bygga en bra relation till dina vårdgivare o få dom att lita på dig mer! Lämna in piller och casha in med förtroende. : )

Har gjort färdigt samtliga tester nu på 2-3 besök och psykologens uppfattning är att jag har tydliga uppmäksamhetsproblen men ej hyper, och att jag är "långsam",
Just det där med "långsam" knäckte mig totalt... är fett nere..

Har återbesök riktigt snart igen, fått snabba tider sedan jag träffade denna annars duktiga psykologen. Nästa besök ska vi samtala för hon ska rätta testerna nu. Vad återstår?

Edit: btw fick göra spontant pissprov, är detta vanligt?

Ja. Fick göra det innan jag fick första gången Elvanse (är tillbaka på Concerta igen). Enda gången som jag fått pissa för att få medicin på 5-6 år.

Skulle du kunna beskriva hur du är med medicinering i jämförelse till utan?

Btw, är det vanligt förekommande som ADHD person att ej klara testerna "bra" ?

Kan ingen svara?

Är väldigt orolig över att bli stämplad som dum allt eftersom jag hade svårt med flera utav testerna. Har hört att flertalet inte haft några som helst problem med dessa men i sådana fall, vad grundar man då den diagnosen på om inte uppmärksamhetsproblem? Helt klart en olustig känsla att känna sig trög. Någon, dela med er utav era erfarenheter, snälla..

Om man klarar testerna "bra" eller inte skulle jag nog säga beror både på den som utreds, den som utreder och de svårigheter som ADHD orsakar för den enskilde. För min del har jag haft tur att träffa en utredare som faktiskt kunde sitt jobb. Det finns tyvärr de inom yrket som egentligen har inget inom vården att göra.


Skillnaden för mig personligen är rejäla.
Utan medicinering:
* Disträ.
* Ofokuserad.
* Rastlös.
* Initiativlös.
* Många tankar och projekt samtidigt.
* Lätt att bli distraherad och spåra ur.
* Jävligt slarvig med allt jag har sysslar med.
* Ingen filtrering av dagliga sinnesintryck - tillsammans med Asperger så blev resultatet att det behövdes inte långa stunder ute bland andra människor för att kunna gå och lägga mig på grund av trötthet så fort man kom hem.
* Ingen mental ork eller disciplin för att kunna plugga.
* Korttidsminnet överbelastad hela tiden vilket gör att jag verkar slö i tanken och inte minns särskilt mycket förrän efter en längre stunds processering.

Med medicinering:
* Kan fokusera på det jag gör och kan komma igång igen snabbt om jag har blivit störd av någonting,
* Kommer igång utan ansträngning.
* Harmonisk - kan äntligen sitta still utan att behöva ha händerna sysselsatta hela tiden.
* Landsväg istället för Autobahn i huvudet.
* Slutför det jag har påbörjat tidigare med.
* Kan vara mer social och filtrera intrycken som finns runtomkring mig.
* Kunde äntligen klara av att plugga.
* Klarar att "tömma" korttidsminnet väldigt snabbt, vilket gör att även långtidsminnet blivit bättre.

Hur länge effekten av medicinerna sitter i kan variera. Även idag har jag inte hittat någon optimal dosering trots att jag testat Concerta, Elvanse och Attentin.
Trots vissa bieffekter av Concerta så är det den medicin som fungerar bäst på mig.
Elvanse ska vara långtidsverkande, men på mig satt den kvar i max 4 timmar.
Attentin fungerade också väldigt kort tid och kroppen vande sig snabbt till den med dosökning varje vecka. Till sist fick jag ingen effekt av Attentin och märkte inte heller att jag glömde ibland att ta den.
Så jag gick tillbaka till Concerta och håller på att försöka nå en optimal dosering för att kunna klara av skiftarbete.

Ditt generella välbefinnande och din låsta potential du lyckades få fram mha medicinen låter verkligen fantastiskt, nästan som ett mirakel i mina ögon.

När diskuteras medicinering?

Jag fick första receptet redan samma dag som jag fick officiellt ADHD-diagnosen. Efter att ha gått genom olika mediciner med för- och nackdelar och hur min vardag såg ut så kom vi överens om att sätta in lägsta dosen av Concerta med upptrappning till den dos som fungerade för mig.

Var det inte överväldigande?

Jag har stora förhoppningar kring detta, nästan som att det är pusselbiten som ska lösa allt, ty jag vet om att jag personligen måste hjälpa mig själv också.

När jag gjorde alla testerna så kom psykologen fram till att jag var "långsam", och nu ska alla tester rättas. Det vore ju konstigt om man klarade alla testerna "bra" också för då skulle man ju aldrig sökt dit från första början?