Vilken film såg du senast?

Borderline (1980)

Charles Bronson som gränspolis. Det smugglas mexikaner över gränsen, en polis hittas skjuten och den ansvariga ska hittas.

Riktigt sur film. Känns som ett avsnitt i en dålig deckarserie på tv, man har skalat bort allt "onödigt" så alla karaktärer är på samma gång platta och så stereotypiska att det blir som karikatyrer. Storyn är väldigt rak och simpel. Kör den där grejen som gör att jag inte gillar tv-serien Columbo också, att man direkt får veta vem den skyldige är. Hur roligt är det så att sen se detektivarbetet?

Jag gissade att de båda författarna varav en även regisserade mest hade jobbat med tv och nu när kollar på imdb så ser jag att jag hade rätt. De har förutom den här filmen enbart skrivit tv-serieavsnitt.

Och för att förtydliga så menar jag inte de nyare tv-serier där man lagt tid på att göra nåt bra, utan jag menar den gamla generationens tv-serier som bara känns billiga och massproducerade. De kan ibland ha en viss charm, men inte den här filmen.

Justice leauge

DC is back baby! Riktigt underhållande film och mycket bättre än väntat. Wonder woman var bra. Men denna var riktigt underhållande. Tonerna satt där se skulle, den var snyggare än vad jag hade väntat mig. Karaktärerna känns betydligt bättre än de tidigare filmerna i detta universiumet.

Affleck är lysande som Batman. Äntligen känns superman mer jordnära ( höhö)

Cyborg flash och aquaman fick jag är bra känsla av. Filmen är såklart inte helt perfekt. Kanske pga joss whedon men kände igen vissa saker från marvel filmerna.

Man känner av hans prägel. det största klagomålet är att filmen är för kort! 2 timmar kändes som en timme.

Kändes som det kunde vara några extra scener för att bygga upp gruppen och karaktärerna. 20-30 min till skulle ej skadat.


Underhållande strids scener och bra grupp dynamik. Skurken helt ok lite som hela i Thor ville förgöra världen men fick inte mkt till personlighet eller motiv.

Så överlag jätte nöjd betydligt bättre än vad jag väntat mig och känns som DC verkar vara back on track!

( kanske eftersom jag precis sett klart filmen och är exalterad ). Men betyget blir 9/10

Undviker att skriva spoilers här

Om jag ska ranka alla superhjälte filmer som kommit i år


1 Logan
2 spider-man homecoming
3 justice leauge
4 guardians of the galaxy 2
5 wonder woman
6 Thor Ragnarök

Såg två filmer av Karim Hussain och fattar inte grejen. Skiter i honom nu. Inte för att han gjort så hemskt mycket mer men ändå. Tidigare har jag bara sett hans segment i antologifilmen The Theatre Bizarre och den var mest arty farty gore för sakens skull tyckte jag.

Nu såg jag Subconcious Cruelty och tycker samma sak. Mycket provokativ med extremt våld och sex i en arty farty inramning. Att han på baksidan av DVD'n jämförs med Cronenberg och Lynch är bara skrattretande. Jag uppfattar filmen som gjord av en ganska talanglös snubbe som vill vara så jävla konstnärlig och provokativ som det bara går, och som drömmer om att skapa nåt slags surrealistiskt äckelepos som bara ska vara såååå jävla "djupsinnigt". Det finns en ansats till att vara en snygg film det ska jag ge honom, men det lyckas inte riktigt dels för att en del är platt filmat med digitalkamera och dels för att så mycket är så fruktansvärt utstuderat och arrangerat att det bara känns konstlat och tillgjort.

Sen såg jag mycket motvilligt Ascension och här lämnar han gore åt sidan och ersätter det med absolut ingenting. Filmen har nån slags premiss om att gud är död och det har blivit en apokalyps och någon har blivit nån slags gud och 3 kvinnor ska försöka dräpa denne. Och det låter ju lite intressant. Men i själva verket består så gott som hela filmen av 3 kvinnor som väldigt långsamt går uppför en rostig trappa i nåt torn där "guden" ska finnas i toppen. Massa dravel pratar dom om på vägen, kvasi-existentialism och trams. Att den här jämförs med Tarkovsky på baksidan är också helt osannolik falsk marknadsföring.


Om någon skulle missförstå mig och få lust att se filmerna så vill jag poängtera två saker. Dels att jag som sagt redan sett en kortfilm som jag var måttligt imponerad av och dels att jag aldrig litar på såna där texter i marknadsföring för det slår oftast fel. Min ingångsvinkel var alltså att de här filmerna troligen inte var så bra. När det händer att jag ser en film med låga förväntningar som visar sig inte vara så dum betyder det ofta att jag tycker bättre om den än vad den kanske egentligen är värd, och omvänt med höga förväntningar kan det vara lätt att man blir lite väl kritisk när den inte riktigt nådde fram. De här filmerna nådde inte ens upp till låga förväntningar vilket måste ge nåt slags absolut bottenbetyg åtminstone för Ascension när jag nyss sett en annan dålig film förväntade mig skit och fick nåt ännu sämre.

SSF: The Conversation (1974) | 🌑🌑🌕🌕🌕 |

Harry Caul är betraktad som något av en legend inom övervakningsbranschen. Från sin bas i San Francisco bygger han sin egen utrustning och tar sig an de största jobben, han är bäst. Men när han får uppdraget att spionera på två anställda för deras chef räkning sviker han sin professionalism, han anar att något inte står rätt till och vägrar lämna över ljudbanden. Ett misstag ska det visa sig. För nu är han själv inblandad, och det är mäktiga män han utmanar.

När jag går in på Filmtipset ser jag att The Conversation fick 3/5 av mig för en herrans massa år sedan. Oh boy, var jag ung och dum! Det var nog av respekt för att det är en Coppola film eller nåt sånt korkat. Visst är den välgjord, fenomenalt foto, lysande skådespeleri och allt det där - men det är också den mest sövande filmen sen VK Krishna Menon klev upp och höll ett åtta timmar långt tal inför FN.

Det är väldigt lite med den här historien som är engagerande. Tempot är snigellångsamt, händelserna få och det ackompanjeras hela tiden av en lugn och metodisk pianoslinga. Vår huvudkaraktär - hur välspelad han än är av suveräna Gene Hackman - är en tråkig, fåordig och muttrig man som aldrig skulle låta någon komma honom nära. Ensamhet är ett tema men det utforskas aldrig på ett sätt som får mig intresserad. Konspirationen mynnar heller aldrig ut i något intressant, slutet är bara ett "jaha, undrar vilka som streamar på Twitch?" istället för något som lämnar ett bestående intryck.

Jag gillar när de nördar in sig på utrustningen. Scenen på mässan och den efterföljande efterfesten är riktigt mysig och det känns som man får en inblick i branschen. Där är jag med, där är jag intresserad. Då är också underbara John Cazale med och glänser. Harrison Ford är alltid kul att se och här får han spela en ganska slemmig figur. Men såna små stunder räcker inte på långa vägar för att göra den här filmen bra.

Intresset infaller sig tyvärr aldrig. Det är bara så jävla segt. Vill man ha en 70-talsthriller/konspirationsfilm så finns det många andra bättre att se. Det här får knappt godkänt för skådespelet och för att det utspelar sig i ett läckert San Francisco.

Paprika
Surrealismen flödar i något som säkert inspirerade Inception. Ett av regissörens sämre verk skulle jag dock säga. Ändock tillräckligt bra för att få ett ganska högt betyg.

7/10

Pirates (1986)

Polanskis piratkomedi, en av hans minst omtalade. Ganska rättvist så, det är en ganska medioker film. Humorn vill inte alltid funka, den saknar lite tajming och energi. Äventyrskänslan vill inte heller riktigt infinna sig. På sin höjd småtrevlig och banal underhållning. Trodde faktiskt jag skulle gilla den mer då jag var helt förberedd på att det här inte var nån Rosemary's Baby, Chinatown, Repulsion, Cul de Sac eller Hyresgästen. Att det bara var en lättsam äventyrskomedi, en genre jag kan uppskatta för vad den är då och då. Men jag tyckte den var medioker till och med för att vara det.

3 Geezers! alternativt Geezers | Året var 2013
http://www.imdb.com/title/tt1825784/?ref_=nm_flmg_act_61

Filmen säljs med ett omslag med ett gäng kända amerikanare... Vilket gör det till någon billig komedi med "föredettingar" och andra kända personer i stereotypisk amerikansk stil? Inte riktigt

Konceptet är att J.K. Rowling spelar sig själv och ska göra en film där han spelar gammal gubbe. För att få träning besöker han ett ålderdomshem och möter ett gäng gamla gubbar. På något vis blir sedan gubbarna huvudpersoner och övriga skådespelare bara mindre roller.

Gubbarna beter sig som att dom vore kåta ungdomar och filmen är totalsågad på IMDB. Jag håller inte med IMDB här trots att filmens röda linje är tunn. Bland överdrivna sexuella scener och andra stereotypiska skämt finns det en hel del som fungerar oväntat bra och gubbarna bjuder mycket på sig själva. Kanske inget för en bredare publik, men kan tänka mig att en del andra skulle uppskatta denna.

Betyg?

Logan Lucky (2017) av Steven Soderbergh. Den handlar om två bröder (Channing Tatum och Adam Driver) som med lite hjälp ska göra ett rån under en NASCAR-tävling i North Carolina. Nej det här fungerade inte alls för mig. En ganska trist historia, trots att det skulle vara roligt var det inte det. Däremot skämtet om GoT och hur seg George R.R. Martin är på att skriva var jävligt kul! Jösses alltså Daniel Craig kändes helt felcastad. Jag är ingen expert på amerikanska dialekter precis men det var totalt överdrivet med hillbilly-snacket av i princip samtliga inblandade, det kanske förvisso var meningen men det blev bara fånigt.

SSF: Only Lovers Left Alive (2013) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

Två vampyrer som varit ett par i århundranden, Adam och Eve må bo på varsin sida jordklotet, men deras kärlek är orubblig. En återförening är nu ett måste dock - Adam i en sunkig bostad i Detroit har en livskris, han är deprimerad och självmordsbenägen över mänskligheten som blir mer tragisk för var dag.

Ni vet den irritation man ibland känner i en film: inledningen har dragit in en direkt, man har fattat tycke för karaktärerna och deras värld och allt de företar sig, uppbyggnaden är helt perfekt, allt är bara så himla mysigt! - men så ska en komplicerad och storslagen story rullas upp... känslan dör ut en aning, karaktärerna rycks ur sin värld och det blir förutsägbart. Well, Jim Jarmusch gör inte filmer på det sättet, han håller det subtilt, stilfullt och behåller den inledande känslan rakt igenom utan att krysta ur sig händelser hela tiden. Jag älskar honom för det.

Här behövs ingen större handling, jag är nöjd med att vampyr-lillasyster Eva dyker upp och ställer till med lite kaos, och eftersom det är en vampyrfilm - den eviga jakten på blod. Vampyrerna utstrålar elegans, mörker, sårbarhet och är oändligt coola. Jag älskar alla gamla konstreferenser och att de själva påverkat historien - en skrev egentligen Hamlet istället för Shakespeare och musikern Adam har influerat många klassiska stycken. Det här känns verkligen som melankoliska vampyrer i den moderna världen, det är så stämningsfullt.

Musik har alltid en viktig del i Jarmusch filmer. Gitarrfantaster lär få rysningar av Adams gitarrsamling (de skrattar åt en Hagström, de jävlarna) och scenen i den rökiga klubben med livebandet är urläcker.

Tilda Swinton och Tom Hiddleston är lysande. Swinton med sin gulliga benägenhet att kalla växter och djur för sina latinska namn och Hiddleston som en motvillig rockstjärna som blir livrädd när fans dyker upp utanför dörren. Favoriten är nog ändå Anton Yelchin som spelar en människa som hjälper Adam att få ut sin musik.

Känns säkert tomt och tråkigt för många men jag tycker det är en vacker och oerhört stämningsfull film som har många lager djup i sig. Enkelt, men så jävla bra.

Alldeles lysande recension av filmen, jag håller med dig till 100% angående denna! Hade inga förväntningar när jag såg den så blev riktigt glatt överraskad. Och som gitarrist är det ju ren orgasm!

Själv såg jag äntligen Spiderman:
Homecoming

Inledningsvis kändes det lite konstigt med att missa spindel, Bens död och alla Stark-grejer. Även den unga May var lite så där inledningsvis... Men ju längre jag kom in i filmen så kändes allt faktiskt jäkligt bra och är väl definitivt som så att de efter många försök hittat rätt, så nu kan man nog räkna med en hel del Spiderman framöver! Härligt!

I går kväll behövde jag bara någon underhållande eskapism kände jag, på grund av diverse jobbigt i mitt liv och mina tankar just nu, så jag tittade på:

http://www.imdb.com/title/tt0079574/?ref_=login

Moonraker (1979) med Roger Moore som James Bond. En galen vetenskapsman har tappat hoppet om mänskligheten och vill därför:


Roger Moore är fortfarande mycket stilig här vid 52 års ålder, men i vissa scener, där han är ansträngd, ser man redan hans gammelmansansikte skymta som han hade de sista åren han levde...

Det är de vanliga ingredienserna: M:s flyttbara kontor gömt på omöjliga ställen överallt i världen, spännande locations, Q:s fantastiska uppfinningar, en läskig men dum och innerst inne snäll Bondskurk (Jaws), en trånande Miss Moneypenny, väldigt välgjorda actionserier, mycket humor och många små roliga/dråpliga episoder, lättförförda vackra kvinnor o.s.v. o.s.v.. Allt det man "levt med" i Bondvärlden sedan man var barn.

Samtidigt ser jag det med andra ögon nu, jag kan t.ex. se att det är fruktansvärt sexistiskt... Bara introt i dessa filmer, som alltid visar ett stort antal nakna, unga kvinnokroppar tillsammans med en ensam, påklädd, medelålders man... Man måste helt enkelt koppla bort hjärnan när man kollar på dessa filmer numera, men gör man det så funkar de verkligen som underhållning och eskapism - och det är ju det som är meningen. Som det betraktat (underhållning och eskapism) blir betyget:

8/10

Hmm, så olika man kan se på saker.

Det lustiga var att Moonraker var den Bondfilm som helt avgjorde att jag därefter inte såg några nya Bondfilmer på väldigt många år.
Familjens pågående Bondkavalkad kommer väl, med tiden, även att visa Moonraker, något jag inte ser fram emot.