Arboga: Mord på Aki Olavi Paasila, 2015-08-08 och Göran Möller, 2016-08-03

Nej, inte någon av dessa, dom fanns inte då.

Jag ansluter till uppmaningen. Jag kan avslöja att jag skickade in en teknisk utredning i Lisa Holm-fallet. Inte fick jag så mycket som ett Tack för det, men känslan av att gjort vad man kunnat är en belöning.

Generellt vill jag påstå att det förekommer en hel del riktigt kvalificerad analys i tråden, som framstår som en outnyttjad resurs.

Okej.
De andra tre har nog varit på plats ändå, DB, JB och JJ.

15 kap. Om förverkande av rätt att taga arv eller testamente
1 § Den som genom brott uppsåtligen har dödat någon får inte ta arv eller testamente efter denne. Är den dödade arvinge eller testamentstagare efter någon annan, får gärningsmannen inte bättre rätt till arv eller testamente efter denne än om den dödade hade levat.
Vad som sägs i första stycket gäller även när någon annars har orsakat någon annans död genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld på den dödades person och utgjort brott för vilket lindrigare straff än fängelse i ett år inte är föreskrivet. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte, om gärningsmannen var under femton år.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte heller, om det föreligger synnerliga skäl däremot med hänsyn till gärningens beskaffenhet. Vid bedömningen av om det med hänsyn till gärningens beskaffenhet föreligger synnerliga skäl skall också beaktas,
1. om gärningsmannen begick gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning, eller
2. om gärningsmannen var under arton år och hans handlande stod i samband med uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga hos honom. Lag (1991:1547).
Kommentar
Kapitlet syftar till att motverka att en person gynnas genom arv eller testamente genom sitt eget brott (med ett undantag för barn under 15 år i tredje stycket och för särskilda omständigheter i fjärde stycket). En person behöver inte ha blivit dömd i en brottmålsprocess för att paragrafen ska aktualiseras, även tvistemål om bättre rätt till arv kan komma i fråga.
Lagrumshänvisningar hit (4)
Ändringar/Förarbeten (3)
2 § Har någon genom tvång, förledande eller missbruk av annans oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning förmått denne att upprätta eller återkalla testamente eller att avstå därifrån, har han förverkat rätten att taga arv eller testamente efter honom, såvitt ej särskilda skäl äro däremot. Vad sålunda är stadgat äger motsvarande tillämpning, där någon uppsåtligen förstört eller undanhållit testamente.
Kommentar
Paragrafen hindrar att en person genom någon sorts oärlighet tillskansar sig en fördel.
Rättsfall (1)
Lagrumshänvisningar hit (1)
3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ om den som har begått ett brott gäller också var och en som har medverkat till brottet såsom sägs i 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken. Lag (1991:1547).

Jag har ändå svårt att tro att man ärver den man med en hårsmån misslyckats mörda – "mordet" borde i detta fall (om inte annat) juridiskt gälla "kollektivt", som en attack på "arvet" (de gifta föräldrarna) som lyckades till hälften. Det måste ju finnas prejudikat. I Indien eller på månens baksida.

Jag tycker att formuleringarna i lagen tyder på att de utgör riktlinjer som kan bli föremål för tolkningar i specifika fall bland alla upptänkliga, som inte explicit förutses i lagen. Jag tror inte att man kan räkna med någon automatisk rätt för de berörda, utan det krävs aktion för att få rätt. Därav mitt råd till speciellt AM att söka expertråd.

Okej.
De andra tre har nog varit på plats ändå, DB, JB och JJ.

Tack för vänligheten, men någon juridisk expert är jag inte. Jag bara försöker tillämpa vad jag har av erfarenhet. Så, ta det för ett argument, tänk efter om det låter rimligt, rätta om det är fel. Men att det är en komplex materia vill jag hävda. Jag skulle råda AM att rådfråga en advokat. Detsamma gäller förmyndare för Akis tidigare barn. Men Aki var väl inte precis förmögen och försäkringarna lär väl inte betalas ut, oavsett JM:s skuld, eftersom de anses lagvidrigt tillkomna.

JM tycker JW är "elak" - vilket torde båda gott inför (den pågående) processen i HR: Ny och förfinad temsning, bl.a. + att JW verkar kunna tackla JM på ett utomordentligt bra sätt.

15 kap. Om förverkande av rätt att taga arv eller testamente
1 § Den som genom brott uppsåtligen har dödat någon får inte ta arv eller testamente efter denne. Är den dödade arvinge eller testamentstagare efter någon annan, får gärningsmannen inte bättre rätt till arv eller testamente efter denne än om den dödade hade levat.
Vad som sägs i första stycket gäller även när någon annars har orsakat någon annans död genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld på den dödades person och utgjort brott för vilket lindrigare straff än fängelse i ett år inte är föreskrivet. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte, om gärningsmannen var under femton år.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte heller, om det föreligger synnerliga skäl däremot med hänsyn till gärningens beskaffenhet. Vid bedömningen av om det med hänsyn till gärningens beskaffenhet föreligger synnerliga skäl skall också beaktas,
1. om gärningsmannen begick gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning, eller
2. om gärningsmannen var under arton år och hans handlande stod i samband med uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga hos honom. Lag (1991:1547).
Kommentar
Kapitlet syftar till att motverka att en person gynnas genom arv eller testamente genom sitt eget brott (med ett undantag för barn under 15 år i tredje stycket och för särskilda omständigheter i fjärde stycket). En person behöver inte ha blivit dömd i en brottmålsprocess för att paragrafen ska aktualiseras, även tvistemål om bättre rätt till arv kan komma i fråga.
Lagrumshänvisningar hit (4)
Ändringar/Förarbeten (3)
2 § Har någon genom tvång, förledande eller missbruk av annans oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning förmått denne att upprätta eller återkalla testamente eller att avstå därifrån, har han förverkat rätten att taga arv eller testamente efter honom, såvitt ej särskilda skäl äro däremot. Vad sålunda är stadgat äger motsvarande tillämpning, där någon uppsåtligen förstört eller undanhållit testamente.
Kommentar
Paragrafen hindrar att en person genom någon sorts oärlighet tillskansar sig en fördel.
Rättsfall (1)
Lagrumshänvisningar hit (1)
3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ om den som har begått ett brott gäller också var och en som har medverkat till brottet såsom sägs i 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken. Lag (1991:1547).