Snackar läkaren skit?

Tja jag är orkeslös o deprimerad med ångest, har troligtvis add, har prövat medicinerna sertralin, cipralex, anafranil, venlafaxin och voxra. När läkaren frågar om medicinen och hur det gå blir jag förjävla förbannad eftersom jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte om den hjälper, vad beror på omständigheter och vad beror på medicinen? Är också rädd för biverkningar. Jag är ju inte lycklig iaf.

Iaf så har jag föreslått att jag ska få testa concerta/ritalin/elvanse men läkaren säger att det inte kommer hjälpa mej, det kommer endast hjälpa min koncentration och eftersom jag klarade skolan med nöd o näppte ( man måste visst misssköta sig för att få hjälp ) så är det inte aktuellt för mej, han gnäller också om att medicin är farligt för hjärtat mm.

Jag vet inte säkert men läkare brukar ju vara så satans kåta på skriva ut ssri, så misstänker att han snackar skit, men vad vet jag.

Vad dom inte tycka förstå är att självmord är inte heller så jävla bra för mitt hjärta.

Hur ska jag gå tillväga nästa läkarmöte? Hota med självmord? Säga upp kontakten helt? O köra mitt eget "race" ?
Lyssna på dennes förmodade tips om att jag ska äta ssri som verkar göra deras kukar så hårda? Snälla! Är så jävla leds vet inte vad jag ska göra.

Jag har funderat på börja självmedicinera med cannabis o lyrica, på heltid, det funkar bra för mig. Kanske jag kan leva ett par år till på det, då kanske jag får 2 (?) Ganska normala år på denhär jorden innan jag tar mitt liv. Vill ge allt en chans till innan jag kastar in handuken.

Mina vardagar består mest av att stirra in i väggen som ett jävla mongo o älta saker, ibland hänga/festa med nån kompis på helgen, känns sällan givande ibland orkar jag slå på ett avsnitt av nån serie, ibland läser jag om nåns liv som vänt helt och hållet, då mår jag lite bättre, har inga intressen riktigt eftersom jah inget orkar.

Annars sitter jag mest och ältar saker och klandrar mig själv, lite socialångest, tvångmässiga tankar och ja, förmodligen depression, det jag undrar nu är om metylfenidat kan hjälpa mig?

Ja mår fan inte bra

Edit: Har säkert 4633 stavfel, men jag är för lat för att ändra alla.

Det tar oftast tid för diverse antidepp att ta effekt. Kanske har du inte använt dom tillräckligt länge eller i hög dos nog? Jag började på en hög dos venlafaxin och kombinerade den sedan med en lagom dos voxra. Efter någon månad eller två kunde jag dra ner på doserna rejält och käkar nästintill lägsta dosen av båda just nu. Åt även lyrica eller sobril i början, endast för ångest och panik.

Amfetaminpreparat tycker jag låter som en fruktansvärt dålig idé, förresten.

Tycker du borde tala med en specialistläkare, tex psykiater. Finns en del privata som går genom frikort.

Börja med att kolla igenom texten efter stavfel. Du skriver att du bara sitter och stirrar in i vägen så jag antar att du inte har något jobb att gå till, så börja varje morgon med att bädda sängen, gå ut och gå och sen med att äta frukost. Då börjar du varje dag med en bra grund och skit i medicinerna, i värsta fall kan du medicinera med cannabis om det känns jobbigt men låt din Lyrica vara för det är bara att skjuta upp dina problem.

jag vet inte kanske, men jag har ju tagit doserna läkarna sagt att jag ska ta. Varför tkr du det? Jag förklarar ju att jag är trött o orkeslös.. känns så surt att käka mediciner med en massa biverkningar för att dom KANSKE hjälper mig om 1 månad, och ifall dem inte hjälper går jag bara ner mig ännu mer.

nepp inget jobb, skulle inte orka i nuläget och vill inte i nuläget, miljoner skulle knappt motivera mig till att göra nått i dagsläget. Jag försöker med sånt men hittar ingen motivation, glöden dör ut sen kan jag tillägga att jag sover förjävla mycket/konstigt. Sover ca 0-17h per dygn, men standarden är väl typ somna 02:00 och vakna kring 17.

Du måste ju förstå att om du inte ändrar din vardag så lägger du sån stor skuld på att det är medicinerna som inte fungerar. Testa samma kurer igen med en annan inställning till din dag-till-dag upplevelse.

Sitter du bara och stirrar in i väggen så förstår jag att du sover oregelbundet. Testa vara aktiv, få lite frisk luft, träffa en vän eller gå till affären bara för att köpa en liten godisbit så tror jag att det kommer bli bättre också, det blev det för mig.

Det är det som är ett problem för mig faktiskt! När jag äter mediciner förlitar jag mig på dem för mycket, kanske borde försöka på egen hand men vet inte, vill inte slösa mera tid på att må dåligt. Jag försöker få i mig alla vitaminer osv, och rör mig utomhus varje dag, har även i perioder styrketränat men det går inte. Har ett väldigt svartvitt tänkande, allt eller inget typ.

Känns som metylfenidat kan hjälpa mig med motivationen, ssri blir man väl snarare trött utav ?

Du erkänner själv vad ditt problem är, att du tror att mediciner är vägen till lycka. Har du ett svartvitt tänkande så försök göra ett ryck så du kommer tillbaka till ett konstruktivt tankesätt på allt, istället för det destruktiva jag lyckas läsa genom dina rader.

ska imorgon träffa min läkare, får se vad han säger.

Jag tror att Zamlag har ganska rätt här. Det handlar både om den medicinska hjälpen man kan få, men samtidigt att man verkligen försöker må bättre själv. Det kan vara simpla saker som att borsta tänderna på morgonen och kvällen. Vad som helst som skapar struktur och mening. Det är svårt att säga till en person utan motivation vad denne skall göra samt att det händer något. Vi kan bara råda dig.

Ja och skriv det här vad han säjjer för det ska bli väldigt intressant

Om du inte har läkare eller psykolog på en psykiatrisk mottagning, så rekommenderar jag dig att vända dig dit. Antingen ber du din läkare att skriva en remiss dit eller så gör du en s.k egenanmälan, alltså att du själv ringer och söker hjälp, går dock något fortare med remiss. Om du redan går på psykiatrisk mottagning tycker jag du ska begära en utredning så att du får en ordentlig diagnos, och att du får en psykologkontakt där. Du har också rätt att få en andrahandsbedömning av en annan läkare än den du har nu. Du har självklart rätt att byta läkare om du inte tycker hen är bra just för dig, det gäller även psykologer inom psykiatrin. Ge dig inte

Det är en farlig fälla om man köper tro'n att lösningen finns i psykofarmaka,många lever i förnekelse det kanske finns anledningar till ens dåliga mående men med psykofarmaka är det så lömskt så man inser inte problemen det skapar utan man kör på och tror att lösningen finns där.

Jag har varit där med med tunnelseende och trodde psykofarmaka skulle lösa det utan fokus på andra vägar och lösningar som krävs mer ansträngning och handling.

Självdestruktivitet by proxy av en läkare..man skulle inte komma i närheten av den destruktiviteten man på egen hand skulle kunna åstakomma på ett par år med alkohol och droger på gatan.

Det är typiskt det du berättar..slöhet och funktionsnedsättning..jobbet består att vara uppe och äta och man inte ligger i sängen och sover bort sitt liv..

Det kanske är dessa psykofarmaka som gjort så du tappat all driv och lust det är ingen lösning som gör att du får tillbaka den.Lägg ner allt skitsnack om att allt handlar om kemiska obalanser i hjärnan med..