Tittar på klippet igen när Madsen är tillbaka på landbacken och slås åter av hur pass oberörd
han ter sig efter vad som utspelat sig.
Det är nästan som om han hade rutin på det här med att släcka andras liv.
Kommer inte vid honom alls tycks det som.
Tummen upp när han blir tillfrågad om läget och så kliver han obekymrad iväg.
Säkert i dessa stunder helt övertygad om att han genomfört sin "grej" perfekt och kommer
att klara sig undan. Och kanske redan börjat se fram emot en uppföljning; det här måste
man helt enkelt få göra om för så fantastiskt var det.
Visst, det kan vara fråga om en mödosamt tillkämpad oberördhet, en man duktig på
förställning, och innerst inne skälver han av oro för hur det ska gå och är omskakad av
allvaret i den oerhörda gärning som han tillåtit sig att utföra.
Det bestialiska och utdragna dödandet av en annan människa.
Men med all sannolikhet är han en individ med högst utpräglade psykopatiska
personlighetsdrag, med det kallaste inre, i avsaknad av empati, ånger och samvete,
så han behöver inte vara annat än nöjd och belåten till sinnes.
Och då faller det sig helt naturligt att tummen åker upp i vädret;
"Projektet" Kim Wall fixades galant, han klarade utmaningen.
Inställd på att snart vara i hemmets ljuva härd och få rå om en aningslös hustru och
gosiga husdjur efter de blodiga och livsutsläckande "äventyren" till havs, i en berusande
känsla av oövervinnerlighet, blev det säkert närmast som ett dråpslag för honom när
han fann sig tvungen att kliva in i en polisbil efter återkomsten till landbacken
och där måste börjat inse att hans "perfekta brott" löpte risken att inte bli fullt så perfekt
som han inbillat sig i sin grandiositet.
Den där promenaden som vi kan följa i inslaget nedan kan vara den sista han gör i friheten
någonsin. Jag tror nämligen man ser till att hålla honom inlåst för återstoden av hans liv.
Helt enkelt alldeles för farlig att ha ute i samhället mera.
https://www.youtube.com/watch?v=U6eSQ0SVAb4