22-årige Patrik Linfeldt från Malmö försvunnen i Hallsberg (2017-05-22)

Det är en av de saker som inte framkommit särskilt mycket, även om det framgår att det anses att han insett att han behövde hjälp.

Riskerade han tvångsvård efter ankomst till Malmö? Kan han ha trott att att han riskerade tvångsvård, direkt vid ankomst eller vid ev försämring? Skulle han ha motsatt sig det? Även om någon inser sig behöva hjälp kan det uppstå en akut situation. Var han rädd för att bli akutpatient i Malmö, efter de skriverier som kommit ut om problem där? (FB) Missförhållanden på psyk i Malmö och Lund

Ja, hur var det med det?
Hade han fått förhandsbesked, eller? Han hade ju skrivit in på facebook att han gick där. Men i Maj är ju antagningarna inte klara.

Man blir inte klok på det hela, men det är som du säger att när sådant här händer har personen inte samma tänkande som man har när man mår bra.

Man utgår från att de tänker logiskt, som om man ska hitta ett logiskt svar på hur de tänkte.

Som jag minns det: Han väntade på besked. Antagningen blev klar i somras och det visade sig då att han kommit in. Facebookgrejen förklarades med att det varit förinställt på något vis, men det begriper jag inte.

Ja, just det. Så var det.
Man kan förinställa saker för visst datum, vilket han hade gjort.
Så egentligen visste han inte om han kommit in, men man kan iaf tolka det som att han trodde att han skulle det. Eller hur?

Eller innerligt hoppades? Hur säker han var på sin sak att komma in vet man ju inte. Det bedöms väl med inträdesprov och det är möjligt att det fanns en självsäkerhet även om jag tror att han var pressad över risken att inte komma in.

https://nyheter24.se/nyheter/inrikes/886788-patrik-har-varit-i-forsvunnen-i-tre-veckor-sa-har-kan-du-hjalpa-till

det kan ju få varje människa speciellt en ungdom har fly när som helst.[/quote]

”Patrik har aldrig tidigare haft dessa besvär”

Depressioner och suicidalt beteende har P. Aldrig haft.

Det kanske är ett planerat försvinnande trots allt?

Tänk vilken kalabalik det skulle bli om hela försvinnandet visade sig vara fejk?

Så kan det absolut också varit.


Man vet ju inte graden eller vilken typ av problem Patrik hade innan försvinnandet. Det har ju skrivits om försämring under Gotlandsresan, och han inte alls mådde bra.
Han mådde så dåligt att han skippade avslutningen och reste hem (var tanken).


- hade han uppvisat tecken på psykos eller symtom som tydde på att psykos var på väg att bryta ut
- hade kompisar lagt märke till avvikande beteende
- hade han själv berättat om konstiga saker för någon kompis eller föräldrar
- vilken vårdnivå hade man prata om?

Att behandlas för psykiska besvär är så stigmatiserat ännu idag.
Det är ju inte som att säga till någon: Jag har legat inne för blindtarmsoperation.
Om man skulle säga: Jag har legat inne på psyk 1 månad. Människor skulle tänka att bara att säga det, visar att man är konstig.

Man kan väl tänka sig att Patriks föräldrar pratat med Patrik om att kontakta öppenvården i första hand om det inte blev bättre när han kom hem efter att ha vilat ut ett tag. De behövde väl själva se först hur Patrik verkade.

Men för varje människa som drabbas första gången måste steget kännas svårt att ta, en form av känsla av att ha tappat kontrollen över sig själv.

Sen hur mycket Patrik visste om hur psykvården egentligen funkar, om man själv inte haft kontakt med den tidigare är svårt att veta. Men om man mår mycket dåligt kanske man känner själv att man inte har något val?

Jag är inte säker, men var det inte meningen att han skulle upp igen till avslutningen? Det skulle kunna tyda på att det inte kändes helt nattsvart?

Oj, det har jag missat.

På tal om psykvård och mäns höga självmordtal.
Mycket dyster läsning i SvD idag:


"Bland män i åldern 15–44 år det den vanligaste dödsorsaken. "

"Män svarar för 70 procent av alla självmord i Sverige. "

"På årsbasis är det cirka 1 100 självmord (av totalt cirka 1 600). Det motsvarar ungefär antalet dödsfall i Estonia-olyckan."

"**Det finns en märklig **könsparadox i självmordsstatistiken. Kvinnor begår fler självmordsförsök; 2012 svarade kvinnor för nästan 60 procent av de 9 000 självmordsförsök som begicks inom slutenvården. Däremot svarar män för cirka 70 procent av alla fullbordade självmord. "

"**Om det gick att få ner **mäns självmordstal till kvinnornas nivå skulle mer än en tredjedel av alla självmord försvinna."

"Uppenbart är att män är mindre benägna att söka hjälp när de mår psykiskt dåligt."

"Det gör att män är mer utsatta vid genomgripande förändringar i livet såsom skilsmässor, arbetslöshet och pensionering."

Männens sårbarhet måste uppmärksammas

Vet inte om det stämmer på Patrik, men bara en tanke på tal om psykvård.

Det hade jag också missat, det som stått i media är väl att Patrik hade sökt sommar jobb där uppe men även i Guldsmedshyttan.
Sen kan vi ju inte vara så säkra på att han mådde psykiskt dåligt det är väl uttalande som hans föräldrar har gjort, jag har ej läst att någon annan i hans närhet har nämt något om det.