Citat:
Ursprungligen postat av
MossTrums
Den hemliga organisationen Sektionen för särskilda insatser (SSI) hade som uppgift att ha kontroll på kommunister i landet och samordnades med försvarets beredskapsplanering.
I beredskapsplaneringen hade man sen tidigare beredskap att kunna internera potentiella säkerhetsrisker i ett krisläge, för att de inte skulle kunna skada landet och kommunister var självskrivna på den listan.
Källa: Kanger, Thomas & Gustafsson, Jonas Kommunistjägarna: Socialdemokraternas politiska spioneri mot svenska folket. Sthlm: Ordfronts förlag (1990) s.172ff
SSI pekas ut i Stasiarkiven som direkt efterföjare till IB och t.o.m. hemligare än Säpo. De övervakar organisationer i Sverige och lägger upp hemliga dataregister över medborgare med långsiktig analys.
Källa: Cederberg, Björn Kamrat Spion: Om Sverige i Stasiarkiven. Sthlm: Bokförlaget Mormor (2008) s.141
För övrigt visade Stasiarkivet att - industri- och näringslivsspionaget - var den viktigaste delen av det östtyska spionaget i Sverige från början av 1970-talet då datarevolutionen slog igenom.
Till grund för detta spionage mot Sverige låg den amerikanska embargopolitiken: öststaterna halkade efter i den högteknologiska utvecklingen, framförallt på den viktiga sidan styrsystem där man inte hängde med i den snabba datorutvecklingen.
På ASEA-koncernen fanns viktiga målpersoner som östsidans agenter med hjälp av grundlig personkännedom aktivt bearbetade.
Källa: Cederberg, Björn Kamrat Spion: Om Sverige i Stasiarkiven. Sthlm: Bokförlaget Mormor (2008) s.46, 63, 73, 75, 97
Vad gjorde GBU, SSI och KSI för att stoppa detta spionage? Svar: Nada därför att de var upptagna med annat gud vet vad.
The Times They Are A-Changin'.
Nu är det terrorhoten som upptar merparten av intresset för de flesta säkerhetstjänster.
GBU/SSI/KSI jobbade nog inte med att stoppa östsidans industrispionage eftersom detta gjorts effektivt av SÄPO. Den militära hemliga undtjänstens viktigaste uppgift var att genom inhämtning skapa en förvarning om truppsammandragningar och ilastning av fartyg och dess frontlinje gick i Finland och baltländerna. Den militära säkerhetstjänsten som verkar i såväl fredstid som krigstid är däremot inriktad på internt säkerhetshotande verksammhet inom Försvarets organisation. Helt enkelt för att de har så mycket bättre koll på denna än SÄPO och troligast är väl att de sammarbetar väl.
Jag är inte säker på att vare sig Kanger eller Cederberg hade så bra koll på detta och det vore därför önskvärt med direkta källor som tex papper ur Stasiarkiven snarare än författarnas återberättelse av vad de tror är de verkliga förhållandena. Snarare ger jag min tillit till de oficiella riksdagsutredningar som gjorts ang. den mil undtjänsten och säkstjänsten.
Självklart höll man i fredstid koll på personer som skulle kunna utgöra ett säkerhetshot i krigstid. Jag minns själv ett exempel på en icke namngiven kommunist boende intill en hemlig anläggning som man i ett möte med militärer, sade sig ha bra koll på. De som hade denna koll var Säpo och detta var under mitten av åttiotalet. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att denne i ett skymningsläge skulle bli inkallad till ett arbetskompani för att inte kunna utföra något säkerhetshotande spionage.
Däremot utesluter inte ends jag att avfällningar eller pensionärer ifrån nämnda organisationer kan agerat på egen hand utom GBU/SSI/KSI´s ramar, antingen på eget initiativ eller för annans räkning.
Att exempelvis Stig Wikman som fd. GBU-chef tillfrågats av en socialdemokratisk grupp att titta lite på Palmemordet med alla dess spretande misstankar, är väl inte otroligt. Ej heller att andra kontrakterats för att hålla reda på högerextremistiska element. Speciellt inte som de infiltrerat och rapporterat ifrån utrikesnämndens hemliga möten.