Hur var det att se Sagan om Ringen filmerna under premiären?

Skräp, tvingades se skiten inte bara en, utan två gånger. Dock har jag aldrig lyckats hålla mig vaken längre än halva filmen så vet inte riktigt hur den slutar. Bara första filmen jag pratar om nu.

Köade utanför Sergel hela natten för att garanteras biljetter till första filmen. Var rätt mycket folk där och långa köer senare på morgonen. Felet med filmerna är att de ändrade en del småsaker och hoppar över en del. Plus att filmerna skulle gjorts mörkare och blodigaste , "barnförbjudna" Men allla tidigare fantasyfilmer och historiska krigsfilmer kändes skit efter man sett lotr.

Visserligen inte på premiären, men jag såg samtliga filmer på bio. När den första kom var jag nio år. Var uppvuxen med klassiska sagor som min mor läst för mig och tyckte om riddare, svärd med mera. Det var de mest episka filmögonblicken i mitt liv. Minns hur Aragorn med svärd i ena handen och en fackla i andra fördrev nasgulerna, hur brödraskapet stred sig igenom Morias grottor och hur Boromir dog försvarandes Merry och Pippin.

Mind blown.

Jag hade aldrig sett något liknande. Jag hade sett den första Star Wars trilogin och Episod I, men de äldre star wars filmerna har ju folk konstiga frisyrer i och det hela är generellt inte så "ballt". Episod I (som man kanske kan hata på som äldre) såg ju iaf modern ut och Darth Maul är ju cool, men det kommer liksom inte ens nära Lord of the Rings.

Började hålla på med lajv (larp/levande rollspel) efter det.

Än idag brukar jag titta på klipp från filmerna och få gåshud.

Har accepterat att jag aldrig kommer få en lika häftig bioupplevelse. Kanske kommer jag se mer episka filmer (har fortfarande inte skett, men men), men det blir liksom inte samma sak som när man är 9-11 år.

Njae, om vi räknar den ursprungliga star wars-trilogin till fantasy så klår den lotr på fingrarna så att fingrarna går av.
Fast star wars kanske räknas till nåt bland-fack mellan sci-fi och fantasy?

Lotr filmerna pompade med specialeffekter och snygga miljöer, men greppade aldrig riktigt taget om tittaren på samma vis.
Mediokert helt enkelt.

Men som du säger så är hela filmindustrin ganska död när det gäller storslagna filmer så i relation till utbudet så är väl lotr filmerna okej. Men inte mer.

Det är nog i så fall en generationsfråga.

Star wars EP 1 och alla därefter är rent kommersiellt skräp, utan magi eller substans.
Snarare barn/ungdoms-filmer.

Originaltrilogin var allt annat än tänkt för tonåringar eller barn. På den tiden var de ganska skrämmande,
Visst det fanns lite skräckfilmer här o där, Rosemarys baby och Alien exempelvis.
Men det här var något helt osett. Helt banbrytande.

Man måste kanske vara iaf 35+ för att uppskatta originaltrilogin.
Jag kan inte se konstiga frisyrer. Det enda halv-b jag kan komma på från första rullen är vaders flygande klot som har en kanyl när leia sitter i fängelset. Förutom det är det klockrent.
Och då måste vi ändå tänka på att dessa filmer spelades in på 70- och 80-talet.

Ordet trilogi borde väl härstamma från star wars?

Det var magiskt att se första filmen. Kommer ihåg att direkt efter filmen att jag undrade hur fan ska jag lyckas få tiden att gå snabbare så jag kunde få se del 2

Inget speciellt. Gick med familjen men var inte min typ av filmer så det var inte jätteminnesvärt. Pappa sov igenom samtliga tre filmer.

Det var ingenting speciellt, massa folk att störa sig på i biosalongen.

Grät som ett barn när jag fick se Fylke för första gången. Ett paradis som på många sätt påminde om somrarna i Sverige när man var liten. De vackra ängarna och den fantastiska grönskan, det lyckliga folket i byn samt när barnen skrattande sprang och lekte.

https://youtu.be/meK0G3o9mPw

Var typ 10 eller 11 när vi såg konungens återkomst med ett gäng kompisar på premiären (PRO biosalong där de knappast brydde sig om åldern). Var otroligt fett, bland den bästa bioupplevelsen jag haft efter typ interstellar. Vi spelade även sönder det tillhörande spelet

Gick i 7an när första filmen hade premiär, så hela klassen med lärare och allt gick och såg den. Sedan blev det samma sak med både 2an och 3an. Det är fortfarande 3 av dem bästa biominnena jag har än idag. Extremt mäktigt.

Alla som talar är amatörer: jag såg Ralph Bakshis The Lord of the Rings redan i slutet av sjuttioalet; fick inte nog jag och min kompis P gick tjugo gånger eller mer; till slut kände mannen som rev biljetter igen oss. Vi gick gång på gång. Det var på mellanstadiet. Vi såg den först med klassen. Sedan fick vi inte nog.
Fick sedan en VHS kopia av J som jag aldrig slänger (ehuru VHS spelaren är historia). Har tankat ner en ny version, som har mycket mer färger och skapare bild än min slitna kopia.
Men upplevelsen att gå gång på gång för att se Sagan om ringen på Sandrews, inget går upp mot det! (Sandrews är rivet sedan länge; låg i femmanhuset i Göteborg).
Älskar fortfarande Bakshis version bäst; Jackson är i all ära, men den går inte upp mot den gamla godingen från 1978.