Citat:
Ursprungligen postat av
Aethelred
Du måste lära dig läsa mellan raderna i sådana artiklar och förstå språkbruket. I inledningen av utredningen av joggingmordet i Upplands Väsby uttryckte sig polisens presstalesman likadant som i det här fallet, „det finns tecken på att hon bragts om livet“ och dylikt. Presstalesmannens roll är oftast att vara så vag som möjligt och samtidigt informera allmänheten.
Det finns också en dimension av att undvika alla former av sensationalism och spekulation eller öht detaljer utöver vad som är sakligt korrekt i en trängre bemärkelse. Detta både av respekt för offer och anhöriga och känsliga personer, men också till viss del av utredningsskäl och för att inte jaga upp folk utan grund. I 97/100 (eller så) är tragedin det specifika offrets i relation till en specifik GM, i ett visst tid- och rum, och inte en allmän epidemisk risk.
Det finns gott om fall där omständigheterna har framtvingat hastiga slutsatser om en (aktiv) förövare och dennes motiv utifrån tidigt uppfattade "fakta" rörande ett brott (av poliser o larmpersonal i olika befattningar, o.a.), och påfallande ofta drar man helt felaktiga slutsatser om brottet och gärningsmannen eftersom man faller tillbaka på fördomar och förförståelse. Det är klassiskt och det är mer regel än undantag. Även bland mycket erfaret folk.
Vid brottslighet är överraskningsmoment, sken, lögn och undvikande av förklarliga skäl ofta (men inte alltid) betydande inslag, vilket bidrar till felslut och förhastade slutsatser.
Så reglemente eller "protokoll" är A o O.