Citat:
Ursprungligen postat av
mvagrippa
Åke J Eek värvades redan sent 40-tal för att jobba för T-kontoret av Curt Andreasson.
T-kontoret blev sedemera IB men många medarbetare och kontakter behölls när Birger Elmer utmanövrerat Thede Palm från chefskapet .
För övrigt var BE och din favorit Jan Rydström delägare i ett rederi i slutet av 50-talet . Detta överraskade TP som inte blivit tillfrågad i ärendet.
Professor Erik Dahmén ska ha samverkat med Jan Rydström inom underrättelsetjänsten under kriget. En av Erik Dahméns söner, Harald Dahmén, var sjökapten och han var en av mycket få hyresgäster på Drakens Gränd 1 i Gamla Stan i slutet av 80-talet, alltså fastigheten där Östekonomiska Byrån höll till. Vet man något om JR/BE-rederiets verksamhet?
Jo, att ÅJE hade koppling till IB utgår jag ifrån, men just verksamheten inom IB 03 var ju lite speciell, åtminstone till en början:
I slutet av 1950-talet lyckades man, efter år av underbemanning och resultatlösa anslagsäskanden, slutligen från försvarsstabens sida få till stånd en starkare organisation för säkerhetstjänsten. Förbättringarna koncentrerades uteslutande till inrikesavdelningen. Bakgrunden till detta var ett avancerat fall av industrispionage på sensommaren 1956. Som en följd av detta tillsattes år 1957 den s.k. Industriskyddskommittén som bl.a. syftade till att skapa bättre förutsättningar för att skydda försvarsindustrin från spioneri och sabotage. Den militärteknologiska handeln med USA bidrog från och med 1958 sannolikt till att utveckla verksamheten.
(...)
Under 1950-talets sista år diskuterades en gränsdragning mellan försvarets inrikesavdelning och säkerhetspolisen vilket under 1959/1960 mynnade ut i att Elmér började lämna rapporter också till statspolisen. Sommaren 1961 skildes Grupp B organisatoriskt från Fst/In och fick självständig ställning direkt under chefen för Fst/Sekt 2. Efter att de första åren ha hållit till i en barack på K1:s område, flyttade man under 1961 till en villa på Lidingö där man under täcknamnet Collector AB fortsatte med kartläggningen av bl.a. svenska kommunister. (Säkerhetstjänstkommissionen betänkande SOU 2002:92 5.1)
I debatten om IB har i några sammanhang hävdats att det var det socialdemokratiska partiet som låg bakom bildandet av Elmérs verksamhet. Som framgått här talar dokumentationen entydigt för att initiativet låg hos militären mot militären. Det kan dock inte uteslutas att SAP och/eller fackföreningsrörelsen hade vissa intressen i sammanhanget. Det råder inget tvivel om att kontakten redan fanns mellan Elmér och företrädare för SAP, även om det saknas belägg för att denna kanal hade någon större betydelse under tiden före Grupp B:s bildande. Som nämnts tidigare kunde Elmér via vissa nyckelpersoner på partiexpeditionen ställa frågor av intresse för militären och närmast då för personalkontrolldetaljens räkning. Inom SAP var man med all säkerhet delaktig i diskussionerna om att i stället förlägga denna hantering till försvarsstaben genom att låta militären anställa några sådana nyckelpersoner, vilket skedde fr.o.m. 1958. (SOU 2002:92 5.3)
Samtidigt ställde USA enligt Anstrin krav på att de svenska fabriker som på amerikansk licens tillverkade försvarsmaterial, skulle hållas fria från kommunister. För att skaffa tillförlitlig information härom bedömde regeringen att fackföreningsfolk borde anlitas. (SOU 2002:92 s. 494)
Rörande 1950-talet sa han [Palme] att ”Sven Andersson och Birger Elmér värvade pålitliga ombudsmän som anställdes av Fst för att ta hand om den säkerhetstjänst, kuppförsvar i industrin som polisen och T-kontoret inte klarade av”. (SOU 2002:92 s. 497)