Man ska ju inte klandra Crispy, menelik eller Bergakungen för att de prånglar halmgubbar om att tydlig kommunikation av ett radikalt budskap är lika med bröl och extremism. Det dåliga är ju att SD och - tills alldeles nyligen - majoriteten av deras nätklack, köper halmgubbarna.
Om en miljövän, marknadsliberal, feminist eller socialist framför radikala och visioinära budskap, så är det med implikationen att det man framför är bra och att maximalt genomslag är målet. "Ganska mycket ojämlikhet mellan könen, men lite mindre än nu" är en skitdålig slogan. "Fördubblad kärnkraft, för att rädda isbjörnarna!", likaså. Alla förstår att förhandlingar och kompromisser hör till spelets regler - men också att eftergifterna man redan gjort för att få sitta vid bordet, inte kommer göras ogjorda när man väl slår sig ned.
Om SD internaliserat övriga partiers verklighetsbeskrivning så att reflexen 2015 var fördubblad kvotinvandring - vad säger det om tilltron till sin egen retorik om hjälp i närområdet?
Om nationalism är så suspekt och precis på gränsen till det acceptabla att det skär genom SD:s uteslutna och ännu icke-uteslutna delar, om partiledaren förnekar svenskarna som folkgrupp - varför har partiets vedersakare fel när de kallar också den "öppensvenska kulturnationalismen" för fascistoid och ultranationalistisk?
Om SD väldigt gärna vill samarbeta med M - är M då inte seriösa i sin retorik kring striktare invandringspolitik? Eller är det SD som egentligen inte kommer göra någon skillnad de heller, när de väl får chansen att svika väljarna?
Det handlar inte om bröl, utan om tydlig kommunikation och varumärkesvård. Om att korrekt analysera för- och nackdelar med kanaler, budskap och image. Problemet är att jag faktiskt tror på att SD står för vad de säger, vilket många anhängare tar för givet att de inte gör. Under den harmlösa Jimmie-masken finns - Jimmie.
Om en miljövän, marknadsliberal, feminist eller socialist framför radikala och visioinära budskap, så är det med implikationen att det man framför är bra och att maximalt genomslag är målet. "Ganska mycket ojämlikhet mellan könen, men lite mindre än nu" är en skitdålig slogan. "Fördubblad kärnkraft, för att rädda isbjörnarna!", likaså. Alla förstår att förhandlingar och kompromisser hör till spelets regler - men också att eftergifterna man redan gjort för att få sitta vid bordet, inte kommer göras ogjorda när man väl slår sig ned.
Om SD internaliserat övriga partiers verklighetsbeskrivning så att reflexen 2015 var fördubblad kvotinvandring - vad säger det om tilltron till sin egen retorik om hjälp i närområdet?
Om nationalism är så suspekt och precis på gränsen till det acceptabla att det skär genom SD:s uteslutna och ännu icke-uteslutna delar, om partiledaren förnekar svenskarna som folkgrupp - varför har partiets vedersakare fel när de kallar också den "öppensvenska kulturnationalismen" för fascistoid och ultranationalistisk?
Om SD väldigt gärna vill samarbeta med M - är M då inte seriösa i sin retorik kring striktare invandringspolitik? Eller är det SD som egentligen inte kommer göra någon skillnad de heller, när de väl får chansen att svika väljarna?
Det handlar inte om bröl, utan om tydlig kommunikation och varumärkesvård. Om att korrekt analysera för- och nackdelar med kanaler, budskap och image. Problemet är att jag faktiskt tror på att SD står för vad de säger, vilket många anhängare tar för givet att de inte gör. Under den harmlösa Jimmie-masken finns - Jimmie.