Citat:
Ja precis. Enligt mig handlar det mycket om karaktär, disciplin och framförallt viljan. Detta är absolut inget jag vill skryta med men har tränat min disciplin bra mycket under alla mina aktiva år.Hoppas ni inte ser mig som en moralkärring nu som predikar. Detta är min erfarenhet, hoppas det kan hjälpa någon där ute.
Ofta när jag får slut på vad det nu kan vara (bz,Opi,röka,name it.) När jag får nytt kan jag låta det ligga på bordet, sporra mig själv att inte ta, vilket funkar väldigt bra, gjorde inte i början det i början, krävs mycket träning..
Men i dagsläget går viljan före hur sugen jag är, hur svettig jag är eller hur mycket jag frossar eller ja vilken random dålig patetiskt ursäkt som helst.
Brukar ta när jag känner tillräckligt lång tid har gått. Eller som i skrivande stund har jag en väldigt stark AT på lite annat men tänker inte skaffa nytt. (1vecka in nu och jag skulle behöva en exorcism typ blir bara värre så länge som jag brukat..)
Tar små små doser av andra lindrigare preparat, vilket jag inte gillar heller (byta beroendet bara ju)
Jag har faktiskt kvar mina 15st 4maf än,och det har varit frestande måånga gånger att ta det när man gått på h/metta i ca 10 års tid minst.. Men nej tänker inte röra en enda fentanyl tablet hur absad jag än blir. (Extrem läge i skrivandets stund, men säger jag nej så är det som gäller. Även om jag fn skakar i frossa och tog nyss dagens 5te rännskita.)
Ingen fentaskit trots AT på varor/metta/bz alltså fullt kalas här hemma senaste veckan trots det och lite andra preparat som jag heller inte vill röra. (Lyrica)
Så i mitt fall så kommer det nog behövas sjukvård då jag är klok nog att inte klippa allt för jag vet vad det gör med kroppen.
Det är rent livsfarligt rakt av. Borde redan sökt, men det är konsekvenstänket som stoppar mig, trots dessa insikter.
Detta är som sagt inte något jag varken är stolt eller skäms över.
Det jag vill säga till er andra vilsna själar är att det finns andra vägar att gå än tänka "detta är så hemskt, så blir det för illa har jag ett självmordstankar hemma", vilket är riktigt livsfarligt! Bunkra verkligen inte upp för det men hur många av de skulle ärligt talat inte bruka den som vanligt..?
Man ska försöka att alltid vara ärlig med sig själv så mycket man kan, beroendet lurar dig dagligen. Så lura lite tillbaks och börja ta tillbaka kontrollen.
Då alla som varit opiatberoende kan intyga är att vid AT så får man mycket självmordstankar.
Har själv tänkt den tanken 30tal gånger idag, men nej det är inte värt det långa vägar.
Vet inte hur gamla ni alla är. Men lyckas du gå genom skärselden utan att dö, då har ditt järn blivit till stål, allt vad konsulter, bättre liv och allt innebär om man går fullt ut.
Åter igen köp inte hem självmord mig, det finns ett liv efter denna drog med som är mycket bättre.
Lite OT men tycker denna text passar bra här då det rör samma saker. Hoppas någon kan ta lärdom eller kanske hjälpa en annan vilsen själ att komma på fötter.
Bara slänga ett PM om någon vill snacka himmel och jord och hur vackert och hur mycket allt suger här i världen.
Ta hand om er!
PS. Stor varningsklocka ringer när man börjar tänka att man måste dö för att slippa en AT. Tänk en tanke två då.
Alla är olika men alla förstår för vi sitter i samma båt.
__________________
Senast redigerad av Fishdicks 2017-10-17 kl. 14:42.
Senast redigerad av Fishdicks 2017-10-17 kl. 14:42.
Citat:
Sök hjälp hos en beroendeklinik, jag hade en hemsk AT på detta gift, även fast jag hade trappat ut skiten med vatten.. Jag hade en fruktansvärd frossa, plus en skada i höften efter ett hårt fall på golvet, mitt vänstra ben var förlamat i 24 timmar. Då hade jag köpt den första "batchen" (100mg), en sprayflaska, 6 sprut i näsan per dag i 2 dagar, spritt på 24 timmar. Den tredje dagen, sitter i soffan, BAM, förlorar medvetandet, vaknar upp på golvet mellan soffan och bordet, på vänstra höften, tinningen alldeles blodig, och så förlamningen i benet. Låg där i 24 timmar, kunde inte ringa efter ambulans, helt hjälplös.Ja precis. Enligt mig handlar det mycket om karaktär, disciplin och framförallt viljan. Detta är absolut inget jag vill skryta med men har tränat min disciplin bra mycket under alla mina aktiva år.
Hoppas ni inte ser mig som en moralkärring nu som predikar. Detta är min erfarenhet, hoppas det kan hjälpa någon där ute.
Ofta när jag får slut på vad det nu kan vara (bz,Opi,röka,name it.) När jag får nytt kan jag låta det ligga på bordet, sporra mig själv att inte ta, vilket funkar väldigt bra, gjorde inte i början det i början, krävs mycket träning..
Men i dagsläget går viljan före hur sugen jag är, hur svettig jag är eller hur mycket jag frossar eller ja vilken random dålig patetiskt ursäkt som helst.
Brukar ta när jag känner tillräckligt lång tid har gått. Eller som i skrivande stund har jag en väldigt stark AT på lite annat men tänker inte skaffa nytt. (1vecka in nu och jag skulle behöva en exorcism typ blir bara värre så länge som jag brukat..)
Tar små små doser av andra lindrigare preparat, vilket jag inte gillar heller (byta beroendet bara ju)
Jag har faktiskt kvar mina 15st 4maf än,och det har varit frestande måånga gånger att ta det när man gått på h/metta i ca 10 års tid minst.. Men nej tänker inte röra en enda fentanyl tablet hur absad jag än blir. (Extrem läge i skrivandets stund, men säger jag nej så är det som gäller. Även om jag fn skakar i frossa och tog nyss dagens 5te rännskita.)
Ingen fentaskit trots AT på varor/metta/bz alltså fullt kalas här hemma senaste veckan trots det och lite andra preparat som jag heller inte vill röra. (Lyrica)
Så i mitt fall så kommer det nog behövas sjukvård då jag är klok nog att inte klippa allt för jag vet vad det gör med kroppen.
Det är rent livsfarligt rakt av. Borde redan sökt, men det är konsekvenstänket som stoppar mig, trots dessa insikter.
Detta är som sagt inte något jag varken är stolt eller skäms över.
Det jag vill säga till er andra vilsna själar är att det finns andra vägar att gå än tänka "detta är så hemskt, så blir det för illa har jag ett självmordstankar hemma", vilket är riktigt livsfarligt! Bunkra verkligen inte upp för det men hur många av de skulle ärligt talat inte bruka den som vanligt..?
Man ska försöka att alltid vara ärlig med sig själv så mycket man kan, beroendet lurar dig dagligen. Så lura lite tillbaks och börja ta tillbaka kontrollen.
Då alla som varit opiatberoende kan intyga är att vid AT så får man mycket självmordstankar.
Har själv tänkt den tanken 30tal gånger idag, men nej det är inte värt det långa vägar.
Vet inte hur gamla ni alla är. Men lyckas du gå genom skärselden utan att dö, då har ditt järn blivit till stål, allt vad konsulter, bättre liv och allt innebär om man går fullt ut.
Åter igen köp inte hem självmord mig, det finns ett liv efter denna drog med som är mycket bättre.
Lite OT men tycker denna text passar bra här då det rör samma saker. Hoppas någon kan ta lärdom eller kanske hjälpa en annan vilsen själ att komma på fötter.
Bara slänga ett PM om någon vill snacka himmel och jord och hur vackert och hur mycket allt suger här i världen.
Ta hand om er!
PS. Stor varningsklocka ringer när man börjar tänka att man måste dö för att slippa en AT. Tänk en tanke två då.
Alla är olika men alla förstår för vi sitter i samma båt.
Hoppas ni inte ser mig som en moralkärring nu som predikar. Detta är min erfarenhet, hoppas det kan hjälpa någon där ute.
Ofta när jag får slut på vad det nu kan vara (bz,Opi,röka,name it.) När jag får nytt kan jag låta det ligga på bordet, sporra mig själv att inte ta, vilket funkar väldigt bra, gjorde inte i början det i början, krävs mycket träning..
Men i dagsläget går viljan före hur sugen jag är, hur svettig jag är eller hur mycket jag frossar eller ja vilken random dålig patetiskt ursäkt som helst.
Brukar ta när jag känner tillräckligt lång tid har gått. Eller som i skrivande stund har jag en väldigt stark AT på lite annat men tänker inte skaffa nytt. (1vecka in nu och jag skulle behöva en exorcism typ blir bara värre så länge som jag brukat..)
Tar små små doser av andra lindrigare preparat, vilket jag inte gillar heller (byta beroendet bara ju)
Jag har faktiskt kvar mina 15st 4maf än,och det har varit frestande måånga gånger att ta det när man gått på h/metta i ca 10 års tid minst.. Men nej tänker inte röra en enda fentanyl tablet hur absad jag än blir. (Extrem läge i skrivandets stund, men säger jag nej så är det som gäller. Även om jag fn skakar i frossa och tog nyss dagens 5te rännskita.)
Ingen fentaskit trots AT på varor/metta/bz alltså fullt kalas här hemma senaste veckan trots det och lite andra preparat som jag heller inte vill röra. (Lyrica)
Så i mitt fall så kommer det nog behövas sjukvård då jag är klok nog att inte klippa allt för jag vet vad det gör med kroppen.
Det är rent livsfarligt rakt av. Borde redan sökt, men det är konsekvenstänket som stoppar mig, trots dessa insikter.
Detta är som sagt inte något jag varken är stolt eller skäms över.
Det jag vill säga till er andra vilsna själar är att det finns andra vägar att gå än tänka "detta är så hemskt, så blir det för illa har jag ett självmordstankar hemma", vilket är riktigt livsfarligt! Bunkra verkligen inte upp för det men hur många av de skulle ärligt talat inte bruka den som vanligt..?
Man ska försöka att alltid vara ärlig med sig själv så mycket man kan, beroendet lurar dig dagligen. Så lura lite tillbaks och börja ta tillbaka kontrollen.
Då alla som varit opiatberoende kan intyga är att vid AT så får man mycket självmordstankar.
Har själv tänkt den tanken 30tal gånger idag, men nej det är inte värt det långa vägar.
Vet inte hur gamla ni alla är. Men lyckas du gå genom skärselden utan att dö, då har ditt järn blivit till stål, allt vad konsulter, bättre liv och allt innebär om man går fullt ut.
Åter igen köp inte hem självmord mig, det finns ett liv efter denna drog med som är mycket bättre.
Lite OT men tycker denna text passar bra här då det rör samma saker. Hoppas någon kan ta lärdom eller kanske hjälpa en annan vilsen själ att komma på fötter.
Bara slänga ett PM om någon vill snacka himmel och jord och hur vackert och hur mycket allt suger här i världen.
Ta hand om er!
PS. Stor varningsklocka ringer när man börjar tänka att man måste dö för att slippa en AT. Tänk en tanke två då.
Alla är olika men alla förstår för vi sitter i samma båt.
Alltså detta var endast efter 3 dagars bruk av 4-Me-MAF, när jag hade återfått förmågan att röra mig, fick jag AT, låg i sängen ett par dagar, mådde skit, började använda det igen, mådde bättre, kunde röra på mig som vanligt, kontaktade inte sjukvården (stort misstag). Sedan började jag läsa om den hemska ATn folk fick när de slutade, då började jag blanda ut det nya jag beställde med vatten, en sorts nedtrappning. Jag kunde inte fullfölja den nedtrappningen då TheSmack blåste mig på den sista beställningen.
Jag blev tvungen att kontakta beroendevården och efter en del strul, fick jag äntligen hjälp. Först skickades jag till akuten för att röntga höften, efter 10 timmars väntan fick jag veta att jag hade en fraktur i vänstra höftkammen. Jag väntar fortfarande på att den ska läka, har ont som fan, tror jag gjorde skadan värre när jag maskerade smärtan med "maffen".
Nu har jag fått jättebra hjälp inom den öppna bereondevården, ett sorts resursteam där socialen är inkopplad också. De har ett mobilt team som kommer hem till mig med mediciner, det var guld under de 2 veckor jag var opiatabstinent. Första gången de kom hade jag en sådan frossa att tänderna skallrade, de hade medicin mot det, som hjälpte, man får Dimor och slipper rännskitan och nån annan medicin mot illamående. Det värsta är över, men nu inne på vecka 3, fortfarande problem med sömnen och ont i tjocktarmen, orkeslös och deprimerad, måste ha mycket låga serotoninhalter i hjärnan, själmordstankar, typ; huvudet rakt ner i betongen.
Jag har också näringsbrist, då jag knappt åt någonting under den tid jag missbrukade "maffen", hade ingen aptit, har gått ner ca 20kg på 3 månader. Har fortfarande svårt att få i mig riktig mat, lever på näringsdrycker och tar medicinen Folacin. Har förstörda tänder efter 18 års medicinerande med SSRI-meds, men jag kunde iaf tugga utan att det gjorde ont i tandrötterna innan "mafexperimentet", nu gör det ont som fan när jag tuggar, så jag har hamnat i en ond cirkel.
Jag behöver få i mig vanlig mat, men kan inte tugga sönder den, så det blir mest näringsdrycker och proteindrycker, t.o.m att tugga på en mjuk banan gör ont. Så orkeslösheten lär bestå, det är ofattbart att inte tandvård ingår i den allmäna sjukvårdsförsäkringen, munnen och tänderna är en del av kroppen och inte separat. Min rehabiletering av höftskadan kommer att bli mycket kostsam och ta lång tid, ortoped, sjukgymnastik, osv.
Jag ville bara testa 4-Me-MAF som en potentiell självmordsdrog, men halveringstiden är för kort, tanken var att jag skulle vara död 20 Augusti. Det sket sig.
Sist men inte minst, Undvik RC-kemikalier, rena rama råttgifter. För er som vill fortsätta (miss)bruka opiater, bättre att använda "the real deal".
__________________
Senast redigerad av Doleo 2017-10-19 kl. 10:37.
Senast redigerad av Doleo 2017-10-19 kl. 10:37.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera