Citat:
Ursprungligen postat av
brimfull
Det som är så kul är just in mammas ständiga mantra att man måste äta en fin, bra Muslifrukost var dag för att orka.
jag har aldrig klarat att äta för jag inte är hungrig. Medans min syster mumsade på.
När man flyttade hemmifrån så blev det en bortglömd del.
Frågan är man om man ska tvinga barnen att äta ?
Jag kommer från en släkt där det var och är ett ständigt tjat om mat. Ingen av oss är feta konstigt nog. Bordet är fullt på varenda liten träff och man kan äta ihjäl sig inför alla men nog fan kommer det vara någon som inte kan låta bli att svinga upp ett av serveringsfaten, sticka det under näsan och fråga om man inte skall ta lite till. Detta fick mig ganska tidigt att inte sällan tappa aptiten. Min mormor var värst. Hon satt aldrig still under ett besök, vandrade mellan kök och vardagsrum konstant och det spelade ingen roll hur mycket man åt eller hur många olika saker man åt, det var ett konstant frågande om jag inte skulle ta mer.
Barn är tufft. Min övertygelse är att man inte skall tvinga dem men samtidigt inte bara släppa dem utan något på morgonen. Kanske vara mer vaken är svaret. Vill de inte kanske man skall försöka med olika saker under så många dagar som det krävs tills de äter villigt. Själv tyckte jag som barn att bröd på morgonen var för torrt och mäktigt.
Om ett barn inte vill äta kan det beror på att maten inte passar, att de äter för sent kvällen innan, att de inte rör på sig tillräckligt under dagarna eller till och med att de är deppiga. Och flera andra alternativ. Att bara tvinga i dem vad TV-doktorn säger är nyttigt, morsan sa var nyttigt då man själv var liten eller trycka ner mat i halsen av annan lika vag anleding kan få motsatt resultat. Barn är lika mycket individer som vi och ett kanske vill ha gröt på morgonen, ett annat bara en banan.