Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Vem misstänker vem? Man gjorde ett försök ( dåtid ) därefter la man ner förundersökningen. Då finns inga misstankar. Inte några misstankar som har större vikt än att jag misstänker dig för att vara landsförrädare, skyldig till förtal och en trolig våldtäktsman. Men vad jag vet så har du lika lite misstankar mot dig som JA ( i juridisk mening ). Troligen slipper du undan straff trots att mina misstankar är starka. Istället för misstankar skulle du kunna skriva att du TROR att JA är skyldig ...


Vilken misstankegrad påstår du finns?
- kan misstänkas ?
- Skäligen misstänkt ?
- På sannolika skäl misstänkt ?
- På tillräckliga skäl misstänkt ?
- På sagolika skäl misstänkt ?
Kan du ge en referens? Eller drömmer du ?

Delgivningen hade kunnat gå via JA's svenske advokat som inte skulle kunna vägra att ta emot delgivningen. Att så inte skett betyder att MN inte hade för avsikt att delge. Inget svårt att förstå.
F.ö här har du en kompis

Lögnen att Marianne Ny lade ner förundersökningen på grund av att hon misslyckades med sin självsaboterade delgivning är redan avslöjad.

Inte ens Marianne Ny själv trodde på sin egen lögn. Inte ens hon själv trodde att delgivningsuteblivandet hade någon avgörande negativ inverkan på möjligheten att gå vidare i den rättsliga processen, vilket bevisas av att hon gladeligen lät förundersökningen rulla på ytterligare drygt ett halvår efter förhöret på ambassaden.

Förundersökningen dog alltså inte den 14-15 november 2016 på grund av en utebliven delgivning.

Marianne Ny hade givetvis kunnat fortsätta verka för att få till stånd en korrekt delgivning. Det är rättslig byråkratisk vardagsmat, men hon valde istället frivilligt att lägga ner. Det är hennes eget beslut. Självklart kan alla individer ha rätt att hysa misstankar mot vem som helst men faktum är att det existerar inte längre något fall i Sverige i vilket Julian Assange är misstänkt för något brott.

En konsekvens av Marianne Nys frivilliga nedläggningsbeslut är att det aldrig blev utrett huruvida något brottsligt ens ägt rum. Det blev aldrig utrett huruvida någon människa blev utsatt för något brottsligt.

Det lilla ordet enbart är förrädiskt sammanhanget. Det är sant att Marianne muntligt nämnde problem med delgivning och hur hon/man inte kunde förvänta sig Ecuadors assistans längre, men det betyder inte att detta är den enda anledningen, eller ens den huvudsakliga.

En annan sannolikt tyngre anledning är att hon efter förhöret inte längre hade grund för de brottsanklagelser hon fabulerat ihop mot honom, men hon väljer listigt att enbart nämna de problem hon uppfattar att hon har med att driva förundersökningen vidare med den misstänkte utomlands. För varför ska folket få veta allt? De mår bäst ju mindre de vet, tänker hon i sin högdragenhet. Än sen om HD ansåg att det fanns ett allmänt intresse av fallet och att det därför borde drivas vidare. För Marianne är fallet intressant bara om hon kan klämma åt JA och nyttja honom som en galjonsfigur för sin nya fina svenska sexbrottslagstiftning. En friad misstänkt passar liksom inte in i bilden, då tappar hon intresset. Vad värre är, alla hennes drastiska tvångsmedel kan ju framstå som oproportionerliga om det kommer ut att allt som behövdes för att dra tillbaka misstankarna var att hon förhörde!

Marianne behövde bevisligen sex månader på sig för att spinna ihop en förljugen nedläggningsursäkt för att dölja hur lite hon hade att komma med.

Ja, genom att låta fallet gå till preskription lyckades Marianne manipulativt dölja att hon inte hade grund för åtal. Asylsituationen kom som en skänk från ovan för henne och hennes spinndoktorer.


Inte finns, fanns. För att bara så länge han inte var förhörd kunde hon hävda att hon hade skäl att delge misstanke. Sen blev det svårt, så hon gjorde inget nytt försök.

Och naturligtvis kunde hon inte själv närvara vid förhöret, för då skulle det omedelbart ha kunnat stått klart för henne att hon inte hade grund att delge. Därför skickade hon sin undersåte Ingrid.

Han är nog inte vidare misstänkt längre.

Någon borde ställa den mycket enkla frågan till Marianne om varför man inte, vilket hon påstår, kan förvänta sig Ecuadors hjälp med delgivning. I ett normalt fungerande samhälle borde det ha funnits journalister som ställde den frågan, och hon borde ha gjort sig tillgänglig för att svara på den.

Varför, Marianne, kan "man" inte förvänta sig Ecuadors assistans med delgivning? Kan du förklara närmare? Får vi be om ett förtydligande? Vill du ha frågan skriftligt i förväg så går det bra, tycker du dig behöva din advokat närvarande så går det bra det med. På den punkten är vi generösare än du.

Ecudaor verkar hittllis ha varit mycket tillmötesgående, även om de ibland har regelverk att ta hänsyn till som du, Marianne, tycks finna frustrerande. Så varför säger du att "man" inte kan fövänta sig deras hjälp? Har du ens försökt?

Enligt lagtexten så verkar det inte ens finnas någon särskild metod eller procedur för delgivning.

Det enda kravet som finns att läsa är att den misstänkte skall underrättas om att denna är skäligen misstänkt i samband med förhör om det. Det är alltså inget annat än en rättighet för den som är misstänkt (och en förbannad skyldighet för åklagaren).

Självklart blev Assange underrättad om varför han förhördes i samband med förhöret. Något som han dessutom var väl informerad om långt innan förhöret.

https://lagen.nu/1942:740

Den andra meningen i ovanstående paragraf är dock som alla utom Anonymare och ploffs insett desto mer talande.

När en åklagare till och med hänvisar till Anonymares inlägg här i tråden för att slippa att dela med sig utav förundersökningsmaterial så vet man att denna är desperat att med alla medel förhindra att den saken skall hända.

Verkligen komplicerade saker det här... Och något krav på att den misstänka godtar delgivningen finns helt uppenbart inte eftersom förhöret sedan fortsatte utan att den saken skedde.

Det jag undrar är om det kan finnas särskilda restriktioner kring detta utomlands, dvs utanför Sveriges jurisdiktion. För av någon anledning så verkar JA ha haft möjlighet att neka delgivningen, vilket han gjorde eftersom han inte själv på egen hand kunde överblicka konsekvenserna av att ta emot den.

Antag att en saudiarabisk kvinna av någon anledning sökt och fått asyl på Sveriges ambassad i London och att en saudiarabisk åklagare genom MLA vill delge henne brottsmisstanken att hon misstänks ha kört bil, vilket lär vara förbjudet för kvinnor i det landet. Skulle Sverige utan vidare låta den saudiarabiske åklagaren beordra en svensk åklagare att delge kvinnan den misstanken på Sveriges ambassad i London, tro? Eller faller det kanske på att det varken i Sverige eller UK är förbjudet för kvinnor att köra bil. Vilken svensk åklagare skulle ställa upp på något sådant, om inte kvinnan själv frivilligt tog emot misstankedelgivningen? Eller ens då.

Åter till Assangefallet. Kan det stämma att eftersom den svenska åklagaren inte kunde agera självständigt på Ecuadors ambassad, utan det krävdes att allt gick via den ecuadorianske åklagaren (i enlighet med avtalet om rättslig hjälp mellan Sverige och Ecuador) så verkar inte Ecuador utan vidare ha velat utföra alla den svenska åklagarens önskningar. Ecuadors åklagare ville inte "tvinga på" JA delgivningen, utan det skulle ske frivilligt, i enlighet med avtalet mellan Sverige och Ecuador. Och i brist på juridisk rådgivning från sin svenska advokat så fick JA rådet att avstå.

Marianne är skitsur över de gränser som MLA-avtalet sätter, så hon vill trotsigt göra klart att det står i vägen och komma med syrliga kommentarer om Ecuador att dem kan man minsannn inte styra och ställa över som man vill. Av dem kan man minsannn inte förvänta sig att de tvingar på JA hennes delgivning! Hon kokar fullomligt över vid tanken på det avtal som UD fick till med Ecuador, och maskar och har sig i protest, för innerst inne är hon något av en rebell mot allt vad regelverk och gränser heter. Hon vill göra som hon vill!

Är det någon som vet om delgivningen gick via Ecuadors åklagare?

Begreppet misstankegrad är inte relevant i sammanhanget då det bara avser användning av tvångsmedel.

Misstänkt för brott kan man givetvis vara även om tvångsmedel inte kan användas, vilket är fallet just nu för JA i och med att han vägrar delges misstanke om våldtäkt, vilket i praktiken omöjliggör att driva förundersökning och användning av tvångsmedel i form av häktning/EAW.

Jag blev lite glad ... för när jag läste det du skrev så .... trodde jag det var första april ... att snart så är det sommar ... men ... så insåg jag vem som skrivit ... jag insåg att nu blir det höst ... och ...

Misstankegraden styr vilka tvångsmedel som kan/får användas. Helt riktigt ( bra anonymare, du får ett rätt ). Detta är dock vad "misstanke" avser och i detta sammanhanget så får du antingen tala om vilken misstankegrad som finns eller så kan vi konstatera att det INTE FINNS några misstankar annat än dina egna privata. Det är inte ett KRAV att använda tvångsmedel pga en viss misstanke(grad) men beroende på var du ligger så finns det en rättighet att utföra tvångsmedel.

Jag kan dessutom påpeka att du själv tjatat dig röd om att DET ÄR SENASTE BESLUTET SOM GÄLLER. I detta fallet är det som gäller att det inte finns några misstankar och att förundersökningen är nedlagd.

Enligt SR genomfördes förhöret utav mycket riktigt utav Ecuadors åklagare med svenska representanter som åhörare.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6582022

Vad de svenska representanterna gjorde där blir dock i så fall ännu märkligare. Uppenbarligen så gjorde dom inga anteckningar om vad som sades eftersom dom inte kunde ta ställning till vad som sagts förrän dom fick ett protokoll året efter.

Inte heller kan dom ha haft som funktion att säkerställa att den misstänktes rättigheter togs till vara eller att förhöret uppfyllde ett minimum utav den där förhörskvaliteten som Ny svamlat om år efter år.

Jämför med att förhöret hade hållits på en polisstation i Sverige och att lokala poliser hindrade Assanges advokat från att kliva in på polisstationen och att förhörsledaren var en utbytesstudent från Ecuador som konsekvent vägrade att ens underrätta Assange om varför han var där under tiden som en svensk åklagare och polis tittade på.

Är han verkligen att betrakta som förhörd enligt svensk lag efter det? Vart går gränsen? Att soldater förhör i en gränd med endast åklagare som vittne? Att man dödar den misstänkte och låter obduktionen komma med svar?

- Vi har gjort bedömningen att den misstänkte inte kunnat delges misstanke om brott eftersom den lokala prästen inte kan antas vara intresserad av att hjälpa till.

Och återigen, delgivningen, hade man 7 år i SW fallet att grunna på, kanske man kunde löst det om man hade velat, eller ja inte velat.

Delgivning till utlandet
Praktisk vägledning för dig som arbetar på en domstol eller en annan svensk myndighet:
http://www.lansstyrelsen.se/Stockhol...vagledning.pdf

Därför bör första delgivningsförsöket, när det finns en internationell
eller en bilateral överenskommelse mellan Sverige och landet där delgivning ska ske, i de
flesta fall vara i form av postdelgivning. Endast om det kan antas att postgången i det
landet där delgivning ska ske är osäker rekommenderas inte postdelgivning. Detta gäller
framförallt krigsdrabbade länder samt post-konflikt regioner. Vidare har ett antal länder
angett att de motsätter sig direkt postdelgivning från utlandet. Det är bland annat följande
länder som inte tillåter direkt postdelgivning från utlandet: Argentina, Kina, Egypten,
India, Kuwait, Makedonien, Mexiko, Monaco, Norge, Moldavien, Ryssland, San Marino,
Serbien, Schweiz, Sydkorea, Ukraina, Turkiet och Venezuela.

När det finns en relevant internationell eller bilateral överenskommelse som är bindande
både för Sverige och för det land där delgivningsmottagaren befinner sig, gäller
tillämpliga bestämmelser i överenskommelsen. Delgivning sker då genom direkta
kontakter mellan berörda aktörer.

I de fall där Sverige inte har något avtalsreglerade samarbete med det landet där
delgivning ska ske, kan oftast Sveriges utlandsmyndigheter vara behjälpliga med
genomförandet av delgivningsuppdraget. Delgivning ska då ske med
Centralmyndighetens biträde.

http://www.lansstyrelsen.se/Stockhol...r/default.aspx

http://www.dvhandbok.domstol.se/delg...snitt%2005.htm

Delgivning i utlandet, fler perspektiv:
http://www.dvhandbok.domstol.se/delgivning/delgivning%20i%20utlandet.htm


Enligt punkt c) här: http://www.regeringen.se/4a652b/cont...ember-2015.pdf

Som synes här, bör även post, eller andra medel kunna användas för delgivning. Bör kanske finnas i diarie hos Länsstyrelsen om MN verkligen försökt delgiva på ett rättssäkert och korrekt sätt, och inte genom att förvägra JA representation av sin Svenska advokat.

Mera om delgivning:
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/delgivningslag-20101932_sfs-2010-1932

Polisen om delgivning:
https://polisen.se/Service/Delgivning/

Det tar en liten stund att skapa sig en samlad bild, men vi bör nog kunna reda ut vad som gäller för JA och MN med lite kvalitativt trådsamarbete.

Delgivningen har ägt rum när rättsskipande myndighet anser sig ha berättat för den misstänkte vilket brott han eller hon är misstänkt för.

Vad jag vet finns det ingenting i svensk rättstradition att delgivningen kräver någon form av motprestation från den misstänkte.

Ansvaret att se till att de konkreta brottsmisstankarna förmedlas till den misstänkte ligger hos rättsskipande myndighet.

I Assange-fallet verkar det som att åklagarmyndigheten försökt vända på ansvarsbördan.

Det tycks som att åklagarmyndigheten har velat att Assange ska s.a.s. intyga att Sverige har utfört delgivningen korrekt.

Men hur i helvete kan en privatperson, utan svensk advokat närvarande, intyga att han alldeles nyss, på ett juridiskt korrekt sätt, blivit delgiven misstanke?

Det har väl han rimligen ingen aning om.

Hur kan en privatperson, utan svensk advokat närvarande, intyga att den delgivning som ägt rum har utförts i enligt med alla gällande svenska rättsprinciper? Han kan omöjligt förväntas vara insatt i vilka kriterier som svensk lag föreskriver måste vara uppfyllda för att en delgivning ska anses vara korrekt utförd.

Det är fullkomligt orimligt och emot all svensk rättstradition att vända på ansvarsbördan. Rättsskipande myndighet har ansvaret att göra bedömningen att den misstänkte på ett korrekt sätt fått reda på vilka brott som han är misstänkt för.

Det kan knappast åligga den misstänkte som privatperson att ansvara för den motprestation det innebär att intyga att han alldeles nyss på tagit emot en juridiskt korrekt delgivning.

Om det inte finns något sätt att kvittera, hur kan man då hävda att delgivning skett? Tydligen är det ett krav för åtal. JA vägrar. Vad gäller ”motprestation” är det väl vara att signera att han fått ta del av delgivningen, skriftligt. Men han vägrar och Ecuador spelar efter hans pipa. Antagligen har man inte ens fått läsa delgivningen muntligt. Att skicka det med mottagningsbevis lär inte hjälpa om JA inte löser ut det. Att skicka det via advokatkadern kanske inte håller juridiskt för JA kan ju be kadern att hålla käft om det för att undvika delgivningen.

Det rimliga är att man antingen kräver påskrift om att han tagit emot den, eller att svensk personal får meddela honom muntligt på plats. Telefon? Ja han lär slänga på luren hur som helst som den ynkrygg han är.