Såklart kan ingen vuxen människa tvinga dig att göra något, hur skulle det gå till? Du har köpt ett radhus där det följer med ett medlemskap i en samfällighet, en samfällighetsförening har endast rätt att ta ut kostnader av medlemmarna genom medlemsavgiften som uttaxeras efter andelstal (lagen om förvaltning av samfälligheter § 40).
Det finns INGET lagstöd som tvingar någon till varken arbete eller straffavgifter. Den möjlighet alla samfälligheter har är istället att höja avgiften och sen betala tillbaka delar av den när medlemmarna ställer upp på t.ex städdagar och liknande (vilket då får skattas för naturligtvis, vilket gör att alla förlorar på upplägget och därför försöker alla undvika just detta upplägg)
Så, det var det enkla juridiska svaret. Det rent mänskliga är såklart att du får väga dom olika alternativen mot varandra:
1. Strunta i allt.
Resultat: Sura blickar, beroende på hur tight och aktivt området är så är du möjligtvis idiotfittan som förstör hela kvarteret. Superhärligt att slippa engagera sig någon timme eller lägga två minuter och lite normal konfrontation där du förklarar situationen, men du drar på dig risken att alla hatar dig.
2. Förklara situationen.
Resultat: Du slipper troligtvis allt, alternativt får lägga någon symbolisk (frivillig) extra hundring till föreningen alternativt får frågan om någon trist likvärdig uppgift "när du är frisk". Allt är naturligtvis 100% frivilligt men resulterar i alternativ1 om du struntar i det.
3. Dyk upp och kör.
Resultat: Efter en stund upptäcker du att din bandagerade fot värker för mycket, och eftersom du informerat och förvarnat innan så är alla förstående och uppmuntrande. Då du erbjuder dig att betala (vilket inte händer eftersom arbetet utförs just nu) eller göra något annat lite senare (något som ingen kommer på vad det kan vara just nu) så ser alla dig som trevlig och ödmjuk.
Ja inte fan vet jag, det är ju upp till dig men du är skyddad rent juridiskt i alla fall. Som ett anekdotiskt exempel hade vi en amputerad i vår trappuppgång som varken kunde klippa gräs eller städa i trappuppgången så som "vi" (liten klick av besserwissrar) bestämt att alla skulle göra och bidra till. Några enstaka medlemmar insisterade på att systemet skulle fortsätta till alla andras protester och det slutade med att sista året så var det en enda boende som klippte gräset hela sommaren och en annan (88 år vid tillfället) städade trappuppgången hela året. Sen tog vi hjälp utifrån.
Alla har sina anledningar. En var amputerad visst, men en annan hade en spricka i ett ben i handen, en annan hade skadat ryggen och skulle ta det försiktigt med just lågintensiv belastning likt gräsklippning, en jobbade sjukt mycket och udda tider, en hyrde ut i andrahand och hade inget intresse av att informera sin hyresgäst om upplägget, en tyckte att han kunde hyra in hjälp utifrån på hans veckor men glömde det ibland och så vidare. Alla vill slippa, så va ärlig och ta diskussionen är mitt tips.
Det finns INGET lagstöd som tvingar någon till varken arbete eller straffavgifter. Den möjlighet alla samfälligheter har är istället att höja avgiften och sen betala tillbaka delar av den när medlemmarna ställer upp på t.ex städdagar och liknande (vilket då får skattas för naturligtvis, vilket gör att alla förlorar på upplägget och därför försöker alla undvika just detta upplägg)
Så, det var det enkla juridiska svaret. Det rent mänskliga är såklart att du får väga dom olika alternativen mot varandra:
1. Strunta i allt.
Resultat: Sura blickar, beroende på hur tight och aktivt området är så är du möjligtvis idiotfittan som förstör hela kvarteret. Superhärligt att slippa engagera sig någon timme eller lägga två minuter och lite normal konfrontation där du förklarar situationen, men du drar på dig risken att alla hatar dig.
2. Förklara situationen.
Resultat: Du slipper troligtvis allt, alternativt får lägga någon symbolisk (frivillig) extra hundring till föreningen alternativt får frågan om någon trist likvärdig uppgift "när du är frisk". Allt är naturligtvis 100% frivilligt men resulterar i alternativ1 om du struntar i det.
3. Dyk upp och kör.
Resultat: Efter en stund upptäcker du att din bandagerade fot värker för mycket, och eftersom du informerat och förvarnat innan så är alla förstående och uppmuntrande. Då du erbjuder dig att betala (vilket inte händer eftersom arbetet utförs just nu) eller göra något annat lite senare (något som ingen kommer på vad det kan vara just nu) så ser alla dig som trevlig och ödmjuk.
Ja inte fan vet jag, det är ju upp till dig men du är skyddad rent juridiskt i alla fall. Som ett anekdotiskt exempel hade vi en amputerad i vår trappuppgång som varken kunde klippa gräs eller städa i trappuppgången så som "vi" (liten klick av besserwissrar) bestämt att alla skulle göra och bidra till. Några enstaka medlemmar insisterade på att systemet skulle fortsätta till alla andras protester och det slutade med att sista året så var det en enda boende som klippte gräset hela sommaren och en annan (88 år vid tillfället) städade trappuppgången hela året. Sen tog vi hjälp utifrån.
Alla har sina anledningar. En var amputerad visst, men en annan hade en spricka i ett ben i handen, en annan hade skadat ryggen och skulle ta det försiktigt med just lågintensiv belastning likt gräsklippning, en jobbade sjukt mycket och udda tider, en hyrde ut i andrahand och hade inget intresse av att informera sin hyresgäst om upplägget, en tyckte att han kunde hyra in hjälp utifrån på hans veckor men glömde det ibland och så vidare. Alla vill slippa, så va ärlig och ta diskussionen är mitt tips.