Citat:
Ursprungligen postat av
crawly
Så om man summerar gårdagens spektakel Göteborg kan man konstatera att nästan alla är nöjda.
Polisen är nöjd. Jag antar för att ha lyckats hindra demonstrationen från att genomföras.
Statsministern är nöjd. Sannolikt över att slippa stå i fokus.
Inrikesministern är jättenöjd med insatsen. Som Justitieminister är han kanonnöjd över polisens insats och speciellt över Dan Eliasson.
Expo är nöjda (och vi får väl anta att dom talar direkt för AFA också), över att staten visat sin lojalitet.
Den blivande koalitionspartnerns Lööf är nöjd över att polisen kunde mota nazisterna. Hon hymlar alltså inte alls (modigt) med att inte längre stå för grundlagen och vad polisens egentliga uppdrag var.
Helena Trus som är mer av en nöjesreporter på aftonbladet lyckas ironiskt nog bättre i sin analys än analytiker, tjänstemän och "folkvalda".
I princip ingen företrädare för demokrati och rättvisa har lyckats förhålla sig professionell och neutral vad jag kunnat se. En i sanning mörk dag för de som ser spelreglerna som annat än ord i en dammig bok.
Jag förstår att man hatar nazisterna. En ideologi som lämnade mer än 6 miljoner mördade judar efter sig. Jag förstår att det kliar i fingrarna att använda fula knep för att stoppa dom. Det finns mycket åsikter att hata, men vi ser inte poliser som står i vägen för Pride, eller huliganer som stoppas inför fotbollsmatcher.
Regeringen, dess stödtrupper och alla andra hycklare i media har nu visat att man kan sänka sig till samma nivå som nazistpartiet genom att spotta på demonstrationsrätten, och därmed indirekt bryta kontraktet som säger att vi är ett samhälle. Grattis och bra jobbat!
Här är ett referat från upprinnelsen till andra världskriget
"POLARISERING
Under dessa förhållanden ökade den politiska polariseringen allt mer. För allt fler stod valet emellan de båda ytterlighetspartierna, nazisterna och kommunisterna, medan de demokratiska partierna lockade allt färre. Dittills hade högern och storföretagen hållit sig ganska avvaktande till nazisterna men från 1928 började storföretagen att satsa pengar på Hitler. Från höger och från industrin fruktade man kommunisterna och den röda faran. Nazisternas röstetal växte enormt under depressionen. I juli 1932 fick de 37 % och blev riksdagens största parti. Även kommunisterna ökade till 14 % vilket alltså innebar att redan nu hade majoriteten (51 %) tyskar röstat på partier som ville avskaffa det demokratiska systemet (Se valresultat nedan). Hitler ställde nu upp i presidentvalet, i konkurrens med Hindenburg, men förlorade.
T.h: Hindenburg (1847-1934), Tysk generalstabschef under första världskriget. President 1925-1934"
Det framgår tydligt att tänka inte är NMRs starkaste sida
